|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
INFĂR STARTEN
Lördag morgon ...
Det var fortfarande mörkt nÀr jag pÄ lördagsmorgonen den 21 maj cyklade till starten vid Stadshuset. Innan jag ens hunnit upp till Tranebergsbrons topp kÀnde jag hur vinden blÄste frÄn min högra sida. Det kÀndes lite orovÀckande med tanke pÄ att klockan bara var tre pÄ morgonen.
De flesta deltagare hade redan anlÀnt till starten nÀr jag rullade in. Terje hade en entusiastisk hejarklack som livade upp startomrÄdet. Jag hÀlsade pÄ nÄgra, hjÀlpte Magnus med hans pulsmÀtare och sedan var det dags att stÀlla upp sig för fotografering vid startlinjen. Vi var sju cyklister som radade upp oss till start.
SVERIGETEMPOT
Stockholm - JĂ€rna
Starten gick 03:30 och vi rullade lugnt genom Stockholms gator. PÄ VÀsterbron blev vi omkörda av Terjes jublande hejarklack och dÀrefter rullade vi vidare lÀngs tomma gator. Det var lÀtta moln pÄ himlen och det sÄg ut att bli en vacker dag, men en frisk vind hade redan börjat blÄsa upp frÄn syd.
Under ett par kilometer efter det att vi passerat Botkyrka Kyrka tvingades vi att kryssa fram mellan krossade glasflaskor som lÄg utspridda pÄ vÀgbanan, men annars var vÀgen ut ur stan fri frÄn incidenter.VÀl ute pÄ SödertÀljevÀgen började farten trissas upp sÄ smÄtt. Efter ytterligare nÄgon mils körning mÀrktes det att Terje började fÄ bekymmer och nÀr jag lade mig lÀngst bak efter en förning strax innan SödertÀlje sÄg jag att han inte lÀngre var med oss i gruppen.
Vi hade fÄtt igÄng ett bra tempo och resten av vÀgen in till JÀrna gick av bara farten. En av Peters kompisar hade kört motorcykel in till JÀrna och han stÀmplade vÄra kort invid Preem-rondellen. Klockan var dÄ 05:15.
JÀrna - Norrköping
Efter stÀmplingen lÀttade vi pÄ trycket och fortsatte mot Gnesta, dit vi kom efter 7 mils körning. I första rondellen tog vi till vÀnster mot Nyköping, nÄgot som inte kÀndes helt rÀtt, men det var sÄdan kraft i gruppens framfart att jag inte funderade sÄ mycket pÄ vÀgvalet. Efter en stund mÀrkte vi att nÄgot inte stÀmde med navigeringen, sÄ vi stannade och höll rÄdslag. Vi insÄg att vi kört fel, men beslöt oss för att fortsÀtta pÄ den inslagna vÀgen. Vi hittade och plockade upp en plÄnbok lÀngs vÀgen och tryckte sedan pÄ vidare mot Nyköping. RiksvÀg 224 löpte över öppna fÀlt och motvinden var pÄtaglig hela tiden.
I Nyköping fyllde de flesta pÄ sina vattenflaskor pÄ en bensinmack, men jag hade inte ens gjort slut pÄ en halv flaska. IstÀllet frÄgade jag en lÄngtradarchaufför om vÀgen genom Nyköping. Han beskrev den enklaste, men kanske inte den kortaste vÀgen, och efter en stund hade vi kommit igenom stan. Det var en stor lÀttnad nÀr vi sÄg den första skylten mot Norrköping. Vid JönÄker kom vi upp pÄ den riktiga fÀrdvÀgen igen och det kÀndes som en framgÄng att vara tillbaka pÄ banan igen. Hela tiden tuggade vi oss fram genom motvinden, som ibland förbyttes till kantvind.
Jag hade Àtit kontinuerligt under hela fÀrden, men Olle kunde inte fÄ ner nÄgon fast föda. Vid det hÀr laget började lÀget bli kritiskt och vi stannade till vid VÀrdshuset i Stafsjö. Olle gick in och fick i sig lite Coca Cola, men det hjÀlpte inte mycket. NÀr vi stod och vÀntade kom först Kristian förbicyklande och nÄgra minuter senare kom Peter. Enligt fÀrdbeskrivningen skulle vi passera Stafsjö efter 14.5 mil, men pÄ min trippmÀtare saknades det 11 kilometer för att komma upp till den strÀckan.
Vi fortsatte mot Norrköping och i utförslöporna vid infarten till stan kÀndes för första gÄngen nÄgot som liknade medvind. Strax innan stan kom vi ikapp Peter och vi vÀxlade nÄgra ord med honom. Magnus lÀmnade över den upphittade plÄnboken till följebilen. Vi kom till Norrköping efter 18 mils körning. VÀl inne i stan, sÄ stÀmplade vi vÄra kort klockan 09:35 pÄ en Statoil-mack och Olle beslöt sig för att bryta. Han hade inte Àtit nÄgonting sedan starten.
Norrköping - Mjölby
VÀgen fortsatte mot Kimstad och vi höll sedan pÄ att missa avfarten mot Grensholm, vid Roxens norra strand. Efter en del dividerande, sÄ beslöt vi oss slutligen för det som visade sig vara rÀtt vÀg. Det var en vacker lantlig vÀg och landskapet hade varit idylliskt, om det inte varit för denna motvind.
Min matlust försvann efter cirka 20 mil. Magen vÀgrade att ta emot nÄgon form av söt föda. Vid en kort paus hade Mattias tagit fram en liten renklÀmma och jag insÄg plötsligt att min kropp skrek efter salt mat. Matlusten hade fram till nu istÀllet ersatts av vÀrk i vÀnster knÀ. Det var överanstrÀngning kombinerat med en lÀttare variant av löparknÀ. Det var lÄngt ifrÄn nÄgot som skulle fÄ mig att bryta, men det gjorde ordentligt ont nÀr jag tryckte pÄ med vÀnster ben. Staffan började ocksÄ klaga pÄ att hans lÄr var slut, men det fanns inget i hans körstil som tydde pÄ att detta var med sanningen överensstÀmmande.
Vi kom fram till Berg och tog en paus för att lÀtta pÄ trycket strax innan stan. Olavi hade kört oerhört starkt pÄ platten, men hade lite svÄrt att följa med oss andra i backarna, sÄ han stack ivÀg lite i förvÀg. Efter en stund följde vi andra efter mot Bergs Slussar, dÀr rutten gjorde en skarp höger-vÀnster-svÀng. Vi fortsatte cykla, men sÄg inte skymten av Olavi, sÄ vi gissade att han hade missat avfarten. Efter nÄgon mils körning sÄg vi Kristian och Peter framför oss. Just dÄ lÄg Peter hundratalet meter framför Kristian. Vi jobbade oss ikapp och precis nÀr vi skulle köra om Kristians följebil sÄg vi att vi borde svÀnga till vÀnster. Vi gjorde om omkörningen till en vÀnstersvÀng, samtidigt som vi insÄg att vi inte skulle följa samma rutt som ultracyklisterna.
Vi körde pĂ„ bra över slĂ€tterna ner mot Mantorp och sedan vidare mot Mjölby. NĂ€mnde jag att det blĂ„ste stark kantvind? Eftersom vi hade kört snabbt, sĂ„ var jag övertygad om att vi hade Kristian och Peter en bra bit bakom oss. DĂ€rför kĂ€ndes det vĂ€ldigt tungt nĂ€r vi sĂ„g att Peter precis hade hoppat av sin cykel vid en pizzeria nĂ€r vi rullade in i Mjölby. Vi hade dĂ„ kört 27 mil. Vi diskuterade en stund om var vi skulle Ă€ta och beslöt oss slutligen för McDonaldâs, tvĂ„ kilometer frĂ„n fĂ€rdvĂ€gen. I det lĂ€get kĂ€nde jag att hungern började ta överhanden och humöret började svikta. Vi fick vĂ„ra kort stĂ€mplade klockan 13:00 och tog en ordentlig paus, sĂ„ vi kunde fylla pĂ„ vĂ„ra depĂ„er. Vad underbart det var att fĂ„ i sig salt mat! Vi tryckte i oss dubbla portioner hamburgare, pommes frites och lĂ€sk, förutom Magnus som inte hade nĂ„gon aptit.
Mjölby - Lekeryd
NÀr vi kom ut efter pausen hade ett lÀtt regn börjat falla. Vi satte av rakt söderut och regnet tilltog allt eftersom. TyvÀrr tilltog Àven vinden, som var otroligt stark i byarna. Jag varken Ät eller drack pÄ vÀgen ner till Boxholm, för jag vÄgade inte slÀppa styret ens med ena handen. Efter matpausen hade vÀrken i vÀnsterknÀt försvunnit, men den kom tillbaks redan innan vi cyklat en kilometer. Vid en paus stoppade jag i mig en Voltarén och det tog i alla fall bort löparknÀsymptomen. EmellanÄt sa Staffan att vi skulle ta det lugnare, för hans ben var helt slut, men vi andra bara skrattade med tanke pÄ hur starkt han körde.
NÄgonstans lÀngs RiksvÀg 32 blev vi plötsligt omkörda av en silverfÀrgad hyrbil frÄn OKQ8 med Olle vid ratten. För min del blev det ett oerhört moraliskt lyft mitt i denna vindpinade rotblöta. Olle körde sedan i förvÀg och stannade bilen sÄ att den markerade nÀstkommande svÀng. Avtaget frÄn RiksvÀg 32 var efterlÀngtat. Motvinden förbyttes mot kantvind och de öppna fÀlten förbyttes mot skog, i alla fall tidvis. EmellanÄt avtog regnet, men det slutade aldrig helt och vÀgbanorna var hela tiden blöta.
Vi jobbade oss vidare mot Lekeryd och sÄ hÀr i efterhand har jag mycket klena minnen av den hÀr vÀgstrÀckningen. Vid kiosken dÀr vi skulle stÀmpla stod Peters följebil och vi pratade lite med hans team. Till Lekeryd skulle det vara 364 kilometer och det var vad min trippmÀtare visade, sÄ nÀr som pÄ ett par hundra meter. Klockan var dÄ 17:15.
Lekeryd - BorÄs
Efter en dubbel korv med mos och tillbehör fortsatte vi. Olle körde i förvÀg, kollade vÀgen och kom sedan tillbaks för att guida oss. Det var en trygghet som komplement till kartlÀsningen och jag uppskattade det speciellt genom Taberg.
Olle, Magnus och jag hade trÀffat Peter nÄgra dagar före start och bland annat gÄtt igenom vissa knepiga partier lÀngs vÀgen. Det första var höger-vÀnster-kombinationen vid Bergs Slussar och det hade vi klarat av. Det andra kom vi till efter Munkabo. Den naturliga vÀgen mot BorÄs var grusbelagd och för att undvika detta parti, sÄ gick vÄr fÀrdvÀg söderut frÄn Munkabo, för att sedan svÀnga norrut pÄ RiksvÀg 26 och slutligen tillbaks vÀsterut mot BorÄs. Vi tog rÀtt avfart söderut, men det som sÄg ut att vara avfarten norrut mot 26:an kom flera kilometer för tidigt jÀmfört med fÀrdbeskrivningen. Vi stannade, kontrollerade bÄde vÀgbeskrivning och karta, och beslöt oss för att fortsÀtta. Detta kunde inte vara rÀtt avfart.
VĂ€gen klĂ€ttrade kontinuerligt och efter en halvmil tyckte nĂ„gon att vi vid det hĂ€r laget borde ha kommit till avfarten. Vi stannade, kontrollerade kartan och diskuterade. Vi stoppade en bil som kom frĂ„n andra hĂ„llet och frĂ„gade om man kom ut pĂ„ RiksvĂ€g 26 om man fortsatte. JodĂ„, det var ett avtag till höger vid en kyrka efter nĂ„gra kilometer. Det skulle kĂ€nnas tungt att vĂ€nda och dĂ„ förlora en mils körning. Det kĂ€ndes bĂ€ttre att fortsĂ€tta. Vi satte av igen. Ingen kyrka. Ingen vĂ€g till höger. Vi bara klĂ€ttrade och klĂ€ttrade. VĂ€gen till höger mĂ„ste komma efter nĂ€sta krök. Nej, bara mera uppför. Jag blev argare och argare pĂ„ mig sjĂ€lv. Ăven om vi hade pausat lĂ€nge under loppet, sĂ„ hade vi förutsĂ€ttningar att köra in pĂ„ en bra tid, men dessa möjligheter ebbade ut för varje tramptag söderut som vi tog. Magnus, som har en helt annan rutin pĂ„ den hĂ€r typen av lopp, tog det hela med upphöjt lugn. Det Ă€r en del av Ă€ventyret, helt enkelt. SjĂ€lv kokade jag inombords.
Olle hade kört i förvÀg och vid ett möte berÀttade han att vi bara hade nÄgra kilometer kvar till RiksvÀg 26. Vi hade dÄ en bra bild av var vi befann oss och beslöt att köra pÄ de större vÀgarna för att arbeta oss tillbaks mot BorÄs. Vid Ljungsarp stannade vi vid en översiktskarta och stakade ut vÀgen till BorÄs via Nittorp och Limmared.
Innan stoppet hade Staffan och Magnus pÄpekat att mitt bakhjul blivit skevt och under pausen kunde jag ta en titt pÄ det. En eker pÄ hjulets vÀnstra sida hade gÄtt av precis vid navet. DT Revolution-ekrar har uppenbarligen inget pÄ ett bakhjul att göra.
Vi trampade pÄ, skymningen började falla och vi insÄg att vi behövde fÄ i oss mat. I Limmared verkade allt vara stÀngt, men vi frÄgade nÄgra ungdomar som stod utanför fritidsgÄrden och de hÀnvisade oss till det lokala hamburgarhaket. Vi bestÀllde varsin hamburgartallrik och det var fantastiskt gott. Kanske ingen stjÀrna i Guide Michelin, men det var precis vad jag behövde just dÄ. Det var hÀrligt att fÄ i sig mat och att kÀnna att vi frÄn och med nu skulle vara pÄ vÀg Ät rÀtt hÄll. NÀr vi gick ut igen var det nÀstan kolmörkt. NÄgon kilometer efter att vi kommit ut pÄ vÀgen, passerade vi en vÀgskylt som talade om att det var 35 kilometer till BorÄs. Vi körde pÄ RiksvÀg 27, som var helt nyasfalterad. Vinden hade dött ut och Olle körde bakom oss med helljuset pÄslaget. Vi fick ett otroligt bra flyt i körningen och det kÀndes att vi var pÄ vÀg in i matchen igen.
Den sista biten in till BorÄs bjöd pÄ nÄgra hÀrliga utförslöpor. VÀl inne i stan blev navigeringen knepig och jag kÀnde att jag inte orkade koncentrera mig pÄ kartlÀsning just dÄ. Till min glÀdje, sÄ tog Staffan och Mattias hand om den och vi tog oss igenom BorÄs utan problem. Vi stÀmplade vÄra kort pÄ en Statoil-mack som hade öppet till midnatt. StÀmplingstiden var 23:30 och vi tog det ganska lugnt. NÀr vi började förbereda oss för att Äka, sÄ kom Olavi in. Han stÀmplade och fikade, och sedan fortsatte vi allihop tillsammans. NÄgra hundra meter efter att vi lÀmnat macken, sÄ passerade vi 50 mil. Det var cirka 3.5 mil lÀngre Àn den tÀnkta fÀrdvÀgen.
BorÄs - Göteborg
Det var kolsvart, regnblött och nattdimman hÀngde lÄgt. Vi tuggade oss fram genom mörkret med Olle bakom oss. Nu ville vi bara ta oss i mÄl. EmellanÄt sa Staffan nÄgot om att han var trött, men hans trovÀrdighet i det avseende var bortsopad sedan lÀnge.
Vi passerade Bollebygd, HindÄs, HÀrryda och Landvetter. Det var orter som jag ibland cyklat igenom under tonÄren nÀr jag bodde i Mölndal, och jag förvÄnades över hur nÀra varandra de egentligen ligger. NÀr vi passerat Pixbo tog Staffan ett smart vÀgval för att slippa Mölndals KrÄka, sÄ vi kom in till Mölndal via LackarebÀck istÀllet.
VÀl framme vid Liseberg fick vi ett storartat mottagande av Hisingens CK. De hade spÀnt upp ett mÄlskynke, dukat upp ett buffébord med mat och dryck och bÀst av allt: ur en högtalaranlÀggning strömmade Queen-musik pÄ hög volym, dÀr den vanligast Äterkommande lÄten var Bicycle Race.
Vi hade cyklat 565 kilometer pÄ 22 timmar och 55 minuter, varav 19 timmar och 25 minuter i sadeln, och vi hade avverkat 3450 höjdmeter.
|
|
|
