|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
2022
2022 bytte jag cykelklubb för första gĂ„ngen pĂ„ över 20 Ă„r. Ăven om jag rent tekniskt fortfarande Ă€r medlem i CK Valhall, sĂ„ har mitt fokus och engagemang vĂ€nts till Stockholm CK.
Under Haute Route Alps 2018 trĂ€ffade jag Bertil Sjöberg och de nĂ€stkommande vintrarna trĂ€nade vi bĂ„da pĂ„ Studio lâEchelon. Ju mer vi pratade sommartrĂ€ning, desto mer naturligt blev det med en övergĂ„ng till Stockholm CK. FrĂ„n att ha varit en lite udda fĂ„gel i Valhall, sĂ„ kĂ€ndes min profil med lite lĂ€ngre bergiga Gran Fondo-betonade lopp mer i mittfĂ„ran inom Stockholm CK. Det hela resulterade i en riktigt rolig nytĂ€ndning.
Men samtidigt sÄ finns det en inte helt ovÀsentlig frÄgestÀllning som skaver lite grand. Stockholm CK Àr sprunget ur en satsning pÄ VÀtternrundan, ett lopp som jag kÀnt mig fÀrdig med i över ett decennium. Det Àr en frÄgestÀllning som inte gÄr att blunda för. Under trÀningspass, sÄvÀl inne som ute, sÄ dryftas VÀtternrundan om och om igen.
Det Ă€r i detta sammanhang som dessa rader skrivs, för helt plötsligt gĂ„r det upp för mig att det Ă€r 20 Ă„r sedan vi var ett gĂ€ng som körde sub-8 pĂ„ VĂ€ttern för första gĂ„ngen. PĂ„ den tiden kunde vi knappt stava till âbelgisk kedjaâ och VĂ€nern Runt var ett av de fĂ„ tillfĂ€llen som vi trĂ€nade gruppkörning tillsammans. Samtidigt sĂ„ lyckades flera av oss köra pĂ„ liknande och bĂ€ttre tider vid flera efterföljande tillfĂ€llen, sĂ„ nĂ„gonting rĂ€tt mĂ„ste vi ha gjort âŠ
VĂTTERNRUNDAN
I mina ögon sÄ har det funnits tvÄ anledningar att köra VÀtternrundan.
Den första Ă€r att prestera en viss tid. VĂ€ldigt fĂ„ bryr sig om hur vĂ€dret var, hur man upplevde loppet eller om man klarade sig frĂ„n punkteringar och vurpor. âVilken tid körde du pĂ„?â Ă€r den enda frĂ„ga som Ă€r av betydelse.
Den andra anledningen Àr att toppa sig inför ett kommande lopp. Att köra hÄrt under lÄng tid i en grupp pÄ platten Àr en utmÀrkt uppladdning för att nÄgra veckor senare avverka en betydligt kortare strÀcka i Alperna eller Dolomiterna. NÀr jag första gÄngen nÀmnde denna aspekt för nÄgra kompisar, sÄ ruskade mÄnga pÄ huvudet och jag fick Àven intrycket att nÄgon tyckte att det lÀt lite snobbigt. NÀr Christopher Stevenson tillsammans med Magnus BÀckstedt körde VÀtternrundan 2012 och Christopher nÄgon vecka senare tog SM-titeln i linje, sÄ tror jag att det tÀndes ett ljus vad jag hade syftat pÄ, Àven om nyss nÀmnda herrar givetvis kör pÄ en helt annan nivÄ Àn jag nÄgonsin kunnat drömma om.
PĂ„ Mallorca vĂ„ren 2022, nĂ€r Göran Granström och jag under nĂ„gra dagar trĂ€nade tillsammans med mas-gruppen som brukat köra âMas-fart runt VĂ€tternâ, sĂ„ dök faktiskt en tredje anledning upp. Det var Anders âHobbeâ Holmberg som kom upp med aspekten att introducera nyblivna cyklister och guida dem i en lĂ„ngdistanssatsning. Det Ă€r faktiskt ett perspektiv som gör att jag inte helt stĂ€nger dörren för framtida VĂ€tternrundor, men det skall samtidigt mycket till för att just denna dörr skall öppnas helt.
VĂTTERNRUNDAN 2001
Resultatet pÄ VÀtternrundan 2002 var en direkt följd av det som hÀnde pÄ VÀtternrundan 2001. DÄ hade Ari Iivonen, Magnus Hektor och jag lite försiktigt kommit överens om att sikta pÄ en tid under 9 timmar pÄ VÀtternrundan. Just dÄ kÀndes detta en oerhört ambitiös satsning och att klara detta var lÄngt ifrÄn nÄgon sjÀlvklarhet.
Fram till dess hade min bÀsta tid varit 9:30 och att kapa över en minut per mil kÀndes inte som helt trivialt. En bra totaltid bestÄr av tvÄ komponenter; en hög snitthastighet och minimalt med tid i depÄer. Det Àr lÀtt att fokusera pÄ hastigheten, men man kör aldrig ikapp tid dÄ man stÄr still. Vi beslöt att bara ta tvÄ pauser; i Fagerhult efter drygt 13 mil och i Boviken efter 22.5 mil.
Starten gick strax före klockan 4 pÄ morgonen, vi hade lyckats landa i en riktigt bra grupp och det tuffade pÄ bra. Under resan ner till Jönköping sÄ pratade jag med nÄgra i gruppen om nÀr de tÀnkte pausa, men det var ingen som hade nÄgot svar pÄ den frÄgan. Jag minns att jag pratade om detta med Jan Sarenmark, men just dÄ visste jag inte vem det var. Alla hÀngde bara pÄ, sÄ vi gjorde likadant.
SjÀlv hade jag tvÄ 75 centiliterflaskor pÄ cykeln och Magnus hade nÄgot liknande. Ari hade en enda enlitersflaska, den skulle rÀcka till Fagerhult och mellan efterföljande depÄstopp. Jag försökte fÄ till en dialog med Magnus och Ari om hur vi skulle göra, skulle vi hÀnga pÄ den hÀr gruppen eller skulle vi pausa efter 13 mil, oavsett hur övriga gruppen skulle göra? Magnus var flexibel som vanligt, Ari var tyst. Jag frÄgade Ari om han hade tillrÀckligt med vÀtska för att fortsÀtta med gruppen efter Fagerhult. Ari var tyst. Jag frÄgade Ari om han vill ha lite av min sportdryck, för jag hade en del över. Ari var tyst. Till slut sa jag till Ari och Magnus att jag tÀnkte följa med gruppen, Ätminstone till Hjo.
Det rullade pĂ„ och jag kĂ€nde mig inte det minsta trött, det Ă€r nog en av mina bĂ€sta dagar pĂ„ cykeln nĂ„gonsin. Vi passerade 15 mil pĂ„ 4:00:45 och jag fick en smĂ€rre chock nĂ€r jag insĂ„g att vi höll ett 8-timmarstempo. Ăgonblicket senare förstod jag att vi aldrig skulle köra in pĂ„ 8 timmar, för vi mĂ„ste ju pausa nĂ„gon gĂ„ng, vi skulle troligtvis Ă€ven bli tröttare och fĂ€rre i gruppen, men den fantastiska kĂ€nslan fanns kvar om att vi höll ett tempo som jag nĂ„gra timmar tidigare inte hade kunnat drömma om.
I Hjo kommer verkligheten ikapp, vi Ă€r flera som mĂ„ste fylla vĂ€tska, sĂ„ vi slĂ€pper gruppen. PĂ„ vĂ€g till depĂ„n fĂ„r jag vĂ€rldens utskĂ„pning av Ari; vi hade kommit överens om att stanna i Fagerhult och jag hade brutit denna överenskommelse. Magnus tar det med sedvanligt lugn och yttrar nĂ„got i stil med âQui tacet, consentitâ, den som tiger samtycker, och sedan Ă€r det inte mer med den saken.
NÀsta minnesbild Àr den del av gruppen som pausat i Hjo och som stÄr uppradade pÄ en brygga för att utrÀtta sina lÀttare behov i VÀttern. UngefÀr som en scen ur Das Boot, nÀr den lÀgger till i hamn efter en lÀngre tid ute till havs.
Vi tuffar pĂ„ de Ă„terstĂ„ende milen och gĂ„r i mĂ„l pĂ„ 8:26, lĂ„ngt bĂ€ttre Ă€n nĂ„gon av oss hade vĂ„gat hoppas pĂ„. Vi har knappt rullat över mĂ„llinjen nĂ€r Ari sĂ€ger âNĂ€sta Ă„r kör vi under 8 timmarâ. NĂ€stan per automatik svarar jag att âSnabbare Ă€n sĂ„ hĂ€r kan jag inte köraâ, varvid Ari replikerar âDet sĂ€ger du varje gĂ„ngâ. Och det har han faktiskt rĂ€tt i. Och Ă€ndĂ„ lyckas jag förbĂ€ttra min tid frĂ„n Ă„r till Ă„r. SĂ„ kanske âŠ
VĂTTERNRUNDAN 2002
Att 2002 fĂ„ till en sub-8-tid kĂ€nns ungefĂ€r som att bygga en rymdskyttel i sitt garage. NĂ„gon kĂ€nner nĂ„gon som hört talas om nĂ„gon som kanske har gjort det. Roger Andersson och mas-gruppen har gjort det, men dem lĂ€r jag kĂ€nna först nĂ„gra Ă„r senare âŠ
Allt handlar om att samla tillrÀckligt mÄnga, tillrÀckligt starka cyklister. SjÀlv har jag kontakter inom Valhall, samt frÄn de cykelresor jag gjort, frÀmst de som arrangerats av Bernt Johansson. Magnus och Ari har kontakter inom Fredrikshof och det som senare skall bli CK Distans. Vi har alla kört VÀnern Runt nÄgra gÄnger och kÀnner folk dÀrifrÄn.
NÀr vi börjat fÄ ihop ett bra kÀrngÀng, sÄ visar det sig att ryktet börjat gÄ och vi fÄr in intresseanmÀlningar frÄn för oss okÀnda cyklister, men med goda referenser. Till slut Àr vi 19 cyklister frÄn vitt skilda delar av Sverige.
All kommunikation sker via e-mail och att försöka trÀna tillsammans finns inte pÄ nÄgons karta. En gÄng under vÄren trÀffas vi som bor runt Stockholm och pratar ihop oss lite. Det Àr tvÄ frÄgor som överskuggar allt annat; hur mÄnga stopp skall vi göra och hur gör vi med det stopp dÀr vi skall fylla pÄ med energi?
Avseende den första frÄgan, sÄ vet Ari, Magnus och jag att det gÄr att köra med ett enda stopp, men det Àr inget som vi lyckas övertyga de andra om. Vi enas om ett depÄstopp, samt eventuellt ytterligare en paus för att lÀtta pÄ trycket, utan att specificera var eller nÀr. Den frÄgan svÀvar som en osalig ande över upplÀgget.
Vi Àr dock överens om att vi skall ha ett eget depÄstopp och att detta bör ligga strax efter Hjo. Sedan gÄr diskussionen i stÄ. Hur skall vi fÄ till det rent praktiskt?
Efter mycket funderande sÄ lyckas jag landa ett upplÀgg som kÀnns realistiskt;
⹠Var och en förbereder sin egen pÄse till depÄn.
⹠Var och en fÄr ett nummer tilldelat i bokstavordning, som skall synas tydligt pÄ pÄsen. SjÀlv fÄr jag nummer 13.
⹠Dagen innan loppet Àr vi nÄgra som rekar en plats för depÄn.
⹠KvÀllen innan loppet trÀffas alla, packar in sina pÄsar i följebilen, vi gÄr igenom uppÀgget för loppet samt var depÄn ligger.
⹠PÄ morgonen kör bilen till depÄn och placerar ut pÄsarna med tvÄ meters mellanrum bakom bilen, sÄ att pÄse nummer ett ligger nÀrmast bilen.
Detta upplÀgg medger maximalt oberoende och flexibilitet. Efter loppet sa Bengt Jonsson att det var nÀr vi presenterade detta upplÀgg för depÄstoppet som han verkligen började tro pÄ att det faktiskt kunde gÄ vÀgen.
I tillÀgg sÄ sÀtter jag ihop ett Excel-ark med banprofil, samt snitthastigheter och mellantider för varje deletapp mellan de officiella depÄerna. Efter bÀsta förmÄga försöker jag ta höjd för banprofilen, en lÄngsam start bakom motorcykel, motvind, medvind, paus eller pauser, trötthet pÄ slutet och samtidigt landa nÄgra minuter under Ätta timmars totaltid.
Normalt sÄ planerar jag nÀstföljande Ärs viktigaste lopp pÄ hösten och senast pÄ nyÄrsafton sÄ skriver jag ner mina mÄl. Den hÀr gÄngen vÄgar jag dock inte skriva ner siffran 8 av rÀdsla att jag inte skall lyckas uppnÄ mÄlet. Det som landar i skrift blir lite vagt, men all min fokus med trÀningen siktar pÄ att kunna köra VÀtternrundan 2002 under 8 timmar.
TrÀningsupplÀgget gÄr enligt ett mönster som jag försöker kopiera frÄn 1999 och 2001. Det blir spinning pÄ vintern och sedan en vÄrresa till Mallorca tillsammans med Thomas Birath, dÀr jag lyckas klÀmma ut nio cykeldagar ur en enveckas charterresa. DÀrefter blir det Valhall-trÀningar och VÀnern Runt, samt en toppning dÄ jag fÄr ihop över 70 mil under Ätta dagar i rad just inför loppet. Det sista passet Àr Ghetto GP, som ingÄr i CK Valhalls klubbmÀsterskaps-cup. Stefano Sangregorio och jag stÄr och pratar i ösregnet just nÀr starten gÄr, sÄ vi kastar oss ivÀg, men hamnar nÄgra meter efter klungan. Vi kör ett varv pÄ fullt blÄs utan att vare sig tappa eller komma ikapp klungan, sÄ vi avbryter jakten och kör ett trÀningspass pÄ egen hand.
Till Motala har vi fĂ„tt en riktigt cool följebil, en ljusblĂ„ Ferrari 456. Mikael Andersson, som Ă€r Ă€gare till bilen, hans kompis som skall hĂ„lla i depĂ„n och jag Ă„ker ivĂ€g för att hitta en lĂ€mplig plats för ett depĂ„stopp. Vi Ă„ker moturs frĂ„n Motala och hittar en idealisk plats efter knappt 12 mil, men att sitta 24 mil i baksĂ€tet pĂ„ en Ferrari lĂ„ter betydligt hĂ€ftigare Ă€n vad det Ă€r. Eller kanske inte âŠ
PÄ fredagskvÀllen har vi ett första och sista gemensamt möte, lÀmnar ifrÄn oss vÄra pÄsar och dÀrefter gÀller det att fÄ nÄgra timmars sömn.
Starten gÄr 03:58, samma tid som Äret innan, vilket i mina ögon Àr perfekt. I den bÀsta av vÀrldar sÄ Àr det rÀtt sÄ vindstilla sÄ pass tidigt pÄ morgonen och efter nÄgra timmar sÄ fÄr gÀrna en lÀtt sydvÀstlig bris blÄsa upp. Detta innebÀr förvisso motvind frÄn Hammarsundet, men det fÄr man ta efter mÄnga mil med vinden i ryggen.
Starten gÄr en bit in i Motala och det tar en stund innan vi passerar mÄllinjen för att sedan ge oss ut pÄ vÀgarna. I drygt tre kilometer ligger vi bakom en motorcykel som hÄller 20 km/h och det gÄr plÄgsamt lÄngsamt. Samtidigt som detta ingÄr i tidplanen, sÄ Àr det otroligt frustrerande.
VÄr grupp Àr en del i en startgrupp pÄ 70 cyklister och vi försöker hÄlla ihop sÄ gott det gÄr. Vi kör pÄ ett led med en som drar och nÀr han Àr klar sÄ faller han tillbaks och gÄr in sist i vÄr del av gruppen.
Vi har Ànnu inte landat om vi skall ha en kissepaus utöver depÄstoppet, men under resan sÄ utvecklar vi ett hyfsat bra system för att kommunicera inom gruppen. Eftersom jag har hÄllit i all mail-kontakt, sÄ blir det ganska naturligt att frÄgor stÀlls till mig, antingen nÀr jag faller ner efter att ha dragit eller nÀr den som har frÄgan gör det. NÀr jag sedan faller igenom nÀsta gÄng, sÄ kollar jag upp frÄgestÀllningen med nÄgra i gruppen och försöker dÀrefter fatta ett vettigt beslut i frÄgan. Detta kommunicerar jag sedan till alla i gruppen nÀstföljande gÄng jag faller igenom efter att ha dragit. Det Àr ingen snabb metod, men den visar sig fungera.
SÄ blir det med frÄgan om en extra kissepaus och vi landar i att vi skall ta ett kort stopp pÄ toppen av första backen efter Jönköping. Vi passerar depÄn i Jönköping nÄgra minuter efter tidplanen och just dÄ kÀnns det rÀtt sÄ tungt, men jag sÀger inget till nÄgon annan, utan hÄller det för mig sjÀlv. Stoppet gÄr föredömligt fort, vi fortsÀtter att köra pÄ och det verkar som att nÄgot hÀnder i gruppen. Slakmotorna innan Fagerhult Àr bevisligen inte lÀttÄkta, sÄ jag vet inte om det Àr medvinden eller om det Àr nÄgot annat, men det kÀnns som om vi flyger fram. Det Àr en fantastisk kÀnsla och hur optimistisk jag Àn mÄ ha varit betrÀffande snitthastigheten pÄ den hÀr delstrÀckan, sÄ övertrÀffar vi den med rÄge.
Vi kör igenom Hjo och kommer efter en kort stund till depÄn. Bakom vÀrldens vackraste ljusblÄa Ferrari ligger 19 pÄsar pÄ rad och var och en kör nÀstan med automatik fram till sin pÄse. I det hÀr lÀget sÄ har vi tappat flera i gruppen, men Ä andra sidan tagit ombord andra starka cyklister. Och dÄ uppstÄr ett problem som vi inte tagit höjd för. Flera av cyklisterna som hÀngt pÄ oss har hoppat över de ordinarie depÄerna, samtidigt som vi inte har nÄgot att erbjuda dem. I efterhand, sÄ skulle vi ha tagit med en vattendunk och nÄgra bananklasar, men det Àr lÀtt att vara efterklok. Det fÄr bli en insÀttning pÄ lÀrokontot inför ett annat tillfÀlle.
Vi Àr effektiva under stoppet. De flesta byter flaskor, fyller fickorna, dricker lite, Àter lite, lÀttar pÄ trycket och invÀntar sedan övriga cyklister.
Vi kör vidare och det flyter pÄ bra. NÀr vi vÀnt och passerar depÄn i Hammarsundet sÄ ligger vi bra till jÀmfört med tidplanen, men det rör sig bara om nÄgra minuter. NÄgra börjar ta ut segern i förskott och det Àr enda gÄngen som jag hÀrsknar till, för vi har fortfarande fyra mil kvar, vÀgen Àr rÀtt sÄ kuperad och nu kommer vi ha vinden i ansiktet.
Vid Medevi sÄ gÄr en eker av i Thomas Varadis framhjul. Han slÀpper upp bromsen, men fÀlgen ligger ÀndÄ emot lite, fast inte vÀrre Àn att han kan fortsÀtta. Nu Àr vi sÄ nÀra att sub-8 börjar kÀnnas realistiskt och jag börjar fundera pÄ vad jag sjÀlv skulle göra om nÄgot av mina hjul sÀckade ihop. En punktering skulle troligtvis inte hinna ÄtgÀrdas innan tiden rann ut. Om det skulle röra sig om framhjulet sÄ skulle min plan vara att försöka byta det med en efterföljande cyklist mot att han eller hon skulle fÄ behÄlla det efterÄt. Jag Àr glad att jag slapp testa den planen i praktiken.
Vi Àr Ätta cyklister frÄn vÄr ursprungliga grupp som rullar in pÄ 7:54 och ytterligare en rullar in pÄ 8 timmar. I princip alla i gruppen presterar topptider och sÀtter personbÀsta. KÀnslan att hoppa av cykeln och att dela glÀdjen med övriga Àr obetalbar. Bengt Jonsson gÄr bredvid mig nÀr vi fÄr vÄra medaljer, kastar en blick pÄ min Colnago Master X Light och hans enda kommentar att jag till nÀsta gÄng bör skaffa mig en lÀttare cykel.
|
|
|
