|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
PROLOG
Under 2024 var vi tre olika grupper frÄn Stockholm CK som gjorde tre olika resor med Velorizons, eller France Bike Trips som deras engelsksprÄkiga ansikte utÄt heter. Alla var nöjda eller mycket nöjda, sÄ i oktober bokade vi nÄgot som skulle kunna liknas vid en klubbresa med Velorizons frÄn Trieste till Bergamo inför augusti 2025.
NÀr det var dags att planera sommarsemestern, sÄ ville jag besöka nÄgra franska orter belÀgna utanför mina vanliga allfartsvÀgar, och kanske framför allt tillbringa den 14:e juli i Frankrike. Resultatet blev ett pussel som bestod av flyg till GenÚve, en knapp veckas semestrande i nÀrheten av Centralmassivet, cykla Route des Grandes Alpes frÄn GenÚvesjön till Medelhavet och ett avslut med 14:e juli i Nice.
NÀr den första rundturen Àr klar sÄ Äker jag till Thonon-les-Bains, checkar in bagaget pÄ mitt hotell, lÀgger cykeln i hyrbilen som ÄterlÀmnas pÄ GenÚve flygplats, varpÄ jag cyklar tillbaks till hotellet i Thonon. Hotellet Àr bokat via Velorizons och nÀr jag kommer tillbaks sÄ ser jag flera andra cyklister dÀr.
DAG 1: THONON-LES-BAINS â LA CLUSAZ
Samling klockan 9 i Thonon-les-Bains utanför jÀrnvÀgsstationen. Amélie Àr vÄr ledare och dÄ jag kommer tidigt, sÄ hinner vi vÀxla nÄgra ord. Hon bor i Chambery, men Àr frÄn Vaison-la-Romain, sÄ vi hittar direkt flera beröringspunkter.
NÀr alla Àr samlade sÄ frÄgar hon vilka som skall köra den korta rutten, vilket visar sig vara de flesta i vÄr grupp pÄ 19 cyklister. Det Àr hÀrligt att höra henne prata, hon vÀxlar obehindrat mellan franska, engelska och tyska.
Vi Àr fem cyklister som hÄller ihop under avfÀrden frÄn Thonon. Jag Àr osÀker pÄ om de andra visste om vilka övriga som skulle köra lÄnga banan, men det visar sig att vi som tar tÀten Àven skall köra den lÄnga rutten. VÀgen upp mot Morzine kan nÀrmast beskrivas som en slakmota och tempot Àr rÀtt sÄ bra utan att vi sprÀnger oss. TvÄ cyklister kör i bredd framför mig och de tvÄ andra, britter kan jag höra, kör i par bakom.
Efter nÄgra kilometer slÀpper de tvÄ britterna och vi Àr bara tre kvar. Vi börjar prata, hÀlsar pÄ varandra och det visar sig att de övriga tvÄ Àr frÄn NederlÀnderna. Den ene ger mig en komplimang för min cykel.
NÀr vÀgen brantar till, sÄ slÀpper jag lucka för att inte gÄ pÄ för hÄrt och Àr övertygad om att jag sett hollÀndarna för sista gÄngen idag. NÀr vÀgen planar ut visar det sig att de tar det vÀldigt lugnt, sÄ jag kommer ikapp. Detta fenomen upprepas tvÄ, tre gÄnger tills vi nÄr och rundar Morzine.
DÀrefter blir vÀgen upp till Col de Joux Plane riktigt brant och de tvÄ glider ivÀg. LÀnge kan jag se dem framför mig, men efter nÄgra kilometer försvinner de. Det Àr en del andra cyklister pÄ klÀttringen och de flesta hÄller ett liknande tempo som jag.
VÀgen Àr brant, men toppen kommer tidigare Àn angivet, dÄ vÀgen rundar bergstoppen, nÀstan pÄ skrÄ.
I utförskörningen börjar frambromsen skrika, efter en stund blir den tyst, men det sÀtter ÀndÄ igÄng nÄgra hjÀrnspöken. NÀstan nere, i ett Y-kors, ser jag en cykeltröja som jag kÀnner igen, men pÄ vÀg i motsatt riktning. Det Àr den ena hollÀndaren, som ropar Ät mig att det Àr fel vÀg. Kartan pÄ min cykeldator hÀnger inte riktigt med i alla svÀngar och mycket riktigt, sÄ Àr det bara att vÀnda.
Det tar en stund att komma ifatt dem igen och tillsammans kör vi till lunchen i Marignier, dÀr nÄgra som kört den kortare rutten just Àr pÄ vÀg att lÀmna.
Vi Àter lunch tillsammans, presenterar oss för varandra och pratar mer med varandra och med Amélie. Hon frÄgar hur vi funkar tillsammans. Jag sÀger att de bÄda försvinner sÄ snart vÀgen bÀr uppför. De sÀger att jag slÀpper lite dÄ, men kommer ifatt sÄ snart det planar ut. Som Wout van Aert. Det var en jÀmförelse jag aldrig sett framför mig, men allt Àr ju relativt.
En knapp mil efter lunchen börjar klĂ€ttringen upp till Col de la ColombiĂšre. Ă
ter igen drar de ifrÄn, men luckan stabiliseras nÀstan direkt. Efter nÄgra kilometer gÄr jag ikapp, förbi Hendrik Jan och lÀgger mig pÄ Peters hjul. Med tio kilometer kvar Àr vi bara tvÄ och vÀgen planar ut, sÄ jag gÄr fram och drar för att hÄlla mitt tempo.
Vi kör tillsammans och vÀxlar nÄgra ord dÄ och dÄ. Ett lÀtt duggregn börjar falla. Med drygt tre kilometer kvar Àr jag plötsligt ensam. Det Àr brant och det gÄr trögt, men det gör det uppenbarligen för oss alla.
PÄ toppen invÀntar vi varandra och regnet tilltar allt mer. Just som vi skall Äka sÄ kommer Amélie med bilen. Vi plockar fram vÄra jackor ur bilen och fÄr varsin buff, vilket rÀddar nedfÀrden. Det Àr aldrig speciellt kallt och efter en stund sÄ upphör regnet.
Sista kilometerna bÀr det uppför till La Clusaz och vi kommer dit i samlad tropp.
Vi Àter middag tillsammans och det visar sig att Peter och jag körde vÄra respektive första La Marmotte samtidigt 2004, och att Peter körde nÄgra enstaka minuter snabbare Àn jag. VÀrlden Àr bra liten.
Dagen kvantifierad
âą Kategoriserade pass: Col de Joux Plane & Col de la ColombiĂšre
⹠Ackumulerad klÀttring: 2720 m
âą Distans: 116 km
âą Tid i sadeln: 5:28
âą Rullsnitt: 21.2 km/h
DAG 2: LA CLUSAZ - BOURG-SAINT-MAURICE
Jag somnar lÄngt efter midnatt och sover dÄligt, kanske p.g.a. för mycket mat för sent pÄ kvÀllen. Efter att ha varit uppe pÄ natten, sÄ kryper jag för första gÄngen pÄ en vecka ner under sÀngens tÀcke.
Dagens etapp Àr nÀst intill identisk för V2- och V3-alternativen, det Àr bara Col du Pré som skiljer. Men det Àr en skillnad som heter duga, de sista sju kilometerna Àr fruktansvÀrt branta. Peter, H.J. och jag dryftade dessa alternativ föregÄende kvÀll och vi verkar resonera nÀst intill identiskt. V2-alternativet finns dÀr och utvÀrderas, men egentligen rÄder det aldrig nÄgon tvekan om att det Àr V3 som gÀller.
Prognoserna har pekat pÄ lÀtta skurar under hela dagen, men till frukost sÄ ser det hoppfullt ut med uppsprickande molntÀcke. I slutÀnden startar vi pÄ vÀgar som börjar torka upp och snart Àr helt torra.
Peter, H.J. och jag drar ivÀg tillsammans och direkt sÀtter H.J. ett högt tempo som fÄr benen att protestera, men det Àr bara att bita i. KlÀttringen upp mot Col des Aravis Àr snÀll och efter en stund bedarrar tempot, eller sÄ Àr det bara benen som accepterat lÀget.
IgÄr sÄ körde jag ifrÄn hollÀndarna i nÄgra utförslöpor, men pÄ nÄgot enstaka stÀlle dundrade H.J. förbi med ett hiskeligt tempo. Det gör han Àven nu utför Aravis, men han bromsar alltid in snyggt innan skymda kurvor.
Vi trÄcklar oss igenom Flumet och börjar klÀttra upp mot Col des Saisies. Vi plockar upp en Àldre kanadensare som berÀttar att han skall köra Le Tour du Mont Blanc till helgen. NÀr jag sÀger att jag körde 2012, sÄ kommer det en flodvÄg av frÄgor. Han Àr Àldre Àn oss andra, över 70, och det visade sig att han Àven körde Haute Route Alps samtidigt med oss i Stockholm CK 2023.
Han sÀger att han inte kommer hÄlla samma tempo pÄ söndag, vilket Àven framgÄr av hans andhÀmtning, men hoppas att vara i mÄl innan det blir mörkt. Det Àr en ekvation som kommer bli svÄr att fÄ ihop. Det blir en trevlig pratstund, som Àven resulterar i att tempot bedarrar lite.
Utför Col des Saisies dundrar H.J. pÄ igen, medan Peter hÄller sig snyggt bakom mitt bakhjul. Jag fÄr Àven kÀnslan att Peter har en extra vÀxel att ta till utför, Àven om han igÄr berÀttade att han Àr hÀr för att klÀttra, inte köra utför.
Vi Àr första grupp nere för lunchen i Beaufort och förutom Amélie, sÄ finns dÀr Àven en journalist och en fotograf frÄn Dauphiné Libéré. Vi har blivit förberedda för journalisterna, sÄ idag har klubbdrÀkten Äkt pÄ. De har lite större fokus pÄ hollÀndarna, men Àven jag fÄr nÄgra frÄgor och de tar en del bilder. Enligt Amélie sÄ skall reportaget publiceras omkring den 14:e juli. Hon skall försöka skaffa fram pdf:er Ät deltagarna.
KlÀttringen uppför Col du Pré visar sig inte riktigt lika djÀvulsk som profilen utmÄlade, men visst Àr den tuff och samtidigt vÀldigt vacker. H.J.s körstil blir allt mer tydlig. Han hÄller ett tempo som egentligen Àr lite för högt för mig, men det Àr görligt. NÀtt och jÀmnt. I högerserpentinerna lÀgger han i en tyngre vÀxel, stÀller sig upp pÄ pedalerna och trycker pÄ kortaste vÀgen genom kurvan. I varje högerkurva blir det en lucka som jag mÄste tugga ifatt. Jag uppfattar inte att han vill köra andra av hjul, utan att det Àr sÄ han kör. EmellanÄt gör Peter motsvarade i vÀnsterkurvorna. De har cyklat tillsammans sedan de studerade tillsammans i Utrecht pÄ tidigt 90-tal, sÄ det kan vara nÄgot de utvecklat tillsammans.
H.J. Àr störst av oss tre och ofantligt stark, men med en halvmil kvar sÄ tar tyngdlagen ut sin rÀtt, sÄ nu Àr det bara Peter och jag kvar. Det gÄr lite för fort, effektmÀtaren har pendlat mellan 190 och 230 W hela klÀttringen, men jag lyckas hÀnga med hela vÀgen. NÄgra Watt till och jag hade varit rökt. PÄ toppen gör Peter en intressant reflektion; utan att veta om det sÄ var vi oerhört jÀmna pÄ La Marmotte 2004 och vi Àr oerhört jÀmna 21 Är senare. Intressant.
Vi rullar ner mot Barrage de Roselend och nu Àr det H.J. som tagit över initiativet utför. Vi rundar dammen pÄ vÀgen som gÄr pÄ dammens topp och det Àr mÀktigt att ha vatten pÄ ena sidan och ett osynligt stup pÄ den andra.
Den sista klÀttringen uppför Cormet de Roselend Àr bara formalia, men Àven nu glider Peter och jag ifrÄn H.J. mot slutet. Vi stannar pÄ toppen, dricker lite, samt tar pÄ vindvÀst och drar upp armvÀrmarna. Peter stÀller 10 000-kronorsfrÄgan: Hur mycket vÀger jag? Omkring 68 kg just nu. SjÀlv vÀger han 71 och H.J. har gÄtt ner till 81.
Vi börjar rulla utför och efter en stund kör H.J. om mig. Det gÀller verkligen att stÄ pÄ för att hÀnga med i de lÀttÄkta delarna. Efter en stund kommer vi in i det smala, tekniska partiet och dÀr tar Peter över. Det gÄr alldeles för fort för mig. NÄgra vÀnsterkurvor skÀr jag pÄ ett sÀtt som jag inte borde, men intalar mig att hollÀndarna motar bort eventuella mötande bilar. En bra bit ner kommer vi ikapp en skÄpbil och en traktor som skall mötas, det finns en glipa mellan fordonen dÀr vi kan smita emellan. Nu Àr jag ikapp och dÀrifrÄn rullar vi ner till Bourg-Saint-Maurice. Jag trodde att jag hade filmat hela nedfÀrden, men jag mÄste ha missat nÄgon signal frÄn kameran, sÄ det visade sig vara tvÀrtom. Synd.
Vi Àr framme vid hotellet innan Amélie, sÄ vi sÀtter oss i baren. VÀdret Àr strÄlande och vi har inte fÄtt en droppe regn pÄ oss, bara lite blöta vÀgar emellanÄt. Fantastiskt mycket bÀttre Àn prognosen. Benen har dÀremot fÄtt sig en omgÄng som heter duga.
Efter middagen meddelar Amélie att det snöar pÄ Col d'Iseran. Imorgon till frukost fÄr vi reda pÄ om passet Àr öppet eller ej. Om det Àr öppet, sÄ kör vi den vÀgen. Om det inte Àr öppet, sÄ kör vi till Saint-Michel-de-Maurienne och fÄr transfer dÀrifrÄn. V2 gÄr över Col de la Madeleine och V3 över Notre-Dame-du-Pré och Col de la Madeleine. Jag har aldrig kört över Iseran, men att göra det med nÄgra enstaka plusgrader i snömodd kÀnns inte helt optimalt.
Under middagen har jag suttit bredvid nĂ„gra av de Ă€ldre tyskarna och det blir rĂ€tt sköna reaktioner pĂ„ meddelandet. âJag skall be i nattâ. âVilket alternativ skall du be för?â. âMedan du ber sĂ„ tĂ€nkte jag sovaâ. NĂ€r vi lĂ€mnar vĂ„ra respektive lĂ„ngbord, sĂ„ bestĂ€mmer Peter, H.J. och jag att vi skall cykla tillsammans Ă€ven imorgon.
Innan sÀngdags Àr det bara att plocka fram vintergarderoben frÄn lÀngst ner i resvÀskan. Jag sÀtter Àven pÄ nya bromsklossar pÄ frambromsen.
Dagen kvantifierad
⹠Kategoriserade pass: Col des Aravis, Col des Saises, Col du Pré & Cormet de Roselend
⹠Ackumulerad klÀttring: 2750 m
âą Distans: 98 km
âą Tid i sadeln: 5:02
âą Rullsnitt: 19.4 km/h
DAG 3: BOURG-SAINT-MAURICE - VAL CENIS
AmĂ©lie skickar meddelande om att vi skall trĂ€ffas klockan 8 för att diskutera alternativen. I det lĂ€get Ă€r jag klar med frukosten och hela gruppen samlas i utkanten av frukostmatsalen. Passet över Col de lâIseran Ă€r öppet, men det Ă€r snö dĂ€r. Vi tittar pĂ„ bilder frĂ„n webbkameror och det framgĂ„r snart att det inte Ă€r ett realistiskt alternativ. Vi Ă€r flera, inklusive jag sjĂ€lv, som Ă€r inne pĂ„ att sĂ€kerheten mĂ„ste gĂ„ i första rummet.
Resultatet blir att Velorizons kör fram ytterligare en minibuss som skall köra nĂ„gra direkt till mĂ„let i Val Cenis. Ă
tta frÄn den tyska kontingenten kör pÄ detta alternativ. DÄ Àr vi elva kvar och Amélies minibuss rymmer Ätta eller tio, lite oklart exakt hur mÄnga. Alla övriga beslutar att cykla över Col de la Madeleine.
Amélie kan inte ta med alla i en körning, sÄ nÄgra mÄste bussas till hotellet, lastas av och dÀrifrÄn fÄr hon hÀmta upp resterande. Möjliga upplockningspunkter Àr toppen pÄ Madeleine, i La Chambre, eller lÀngs vÀgen till hotellet. Hon kommer att meddela nÀr hon lÀmnar hotellet, sÄ fÄr man komma överens om en bra mötespunkt.
Peter har insett att om vi skall sitta i en buss, sÄ vill vi nog inte göra det i blöta klÀder och med den insikten gör jag om en av pÄsarna för smutstvÀtt till en pÄse med klÀder för transfer i minibussen.
Diskussionerna och detaljerna runt logistiken har dragit ut pÄ tiden, sÄ vi kommer inte ivÀg förrÀn omkring kvart i tio. Tillsammans med Peter, H.J., samt Àven Eddy frÄn Belgien sÀtter vi av. Amélie har skickat ut en gpx-rutt som skall ta oss över Madeleine och den Àr riktigt bra. Första biten kör vi pÄ cykelbanor parallellt med den stora vÀgen till Moutiers. EmellanÄt Àr vi pÄ en mindre parallell vÀg och i nÄgot lÀge kör vi en riktigt lÄng cykeltunnel. Jag fÄr för mig att det Àr en gammal jÀrnvÀgstunnel som gÄr pÄ skrÄ lÀngs bergssidan som gjorts om för cyklister, men det Àr bara en gissning.
Till slut kommer vi till foten av klÀttringen upp mot Col de la Madeleine och dÀr stÄr Amélie med bilen. Vi har hittills kört pÄ mestadels blöta cykelbanor och vÀgar, men dessa hÄller pÄ att torka upp och solen börjar komma fram genom molnen. Jag har större delen av min vintergarderob pÄ mig eller med mig, sÄ jag kastar in vindjackan i bilen. Allt annat fÄr följa med.
KlÀttringen Àr brant i början och rÀtt snart kommer vi in i vÄrt vanliga mönster dÀr hollÀndarna accelererar ut ur kurvorna och nÀr jag konsulterar effektmÀtaren sÄ Àr jag en bra bit över 300 Watt i varje sÄdan acceleration. Jag sliter mig med, men Eddy fÄr det allt svÄrare att följa. SÄ hÀr kan det inte fortsÀtta. Om jag inte gör nÄgot, sÄ kommer ingenting förÀndras, sÄ jag höjer tempot. Jag lÀgger mig pÄ ett stadigt tempo pÄ mellan 210 och 220 Watt, vÀl inom det intervall som hollÀndarna hÄller, men nu behöver jag inte anpassa tempot efter nÄgon annan, utan kan hÄlla mitt eget tempo.
VÀldigt snart blir det tyst och jag inser att de övriga har slÀppt. Det var faktiskt ovÀntat. Men jag tuggar pÄ och det kÀnns bra. Pulsen gÄr faktiskt ner en handfull slag. Efter en dryg halvmil kommer vi till en platÄ och mina lÀsglasögon Äker ur ryggfickan. Jag stannar, plockar upp dem och invÀntar hollÀndarna, som jag ser Àr pÄ ingÄng. Vi kör tillsammans och jag börjar fundera pÄ om de har sett min förÀndring som ett försök till attack och att de i sÄ fall kanske kommer med ett motdrag. Jag tÀnker vidare att i sÄ fall kan jag se alla deras tempoökningar som attacker och dÄ har de gjort betydligt fler Àn jag.
Efter platĂ„n fortsĂ€tter klĂ€ttringen och Ă„terigen kommer fartökningarna i varje kurva. Ă
terigen höjer jag tempot och den hÀr gÄngen fÄr jag med mig Peter. Vi tuggar oss uppför och vÀdret varierar hela tiden. EmellanÄt Àr det sÄ stekhett att jag Àr alldeles för varm. Ibland Àr det sÄ kallt att jag fryser. Genomsnittligt Àr jag helt rÀtt klÀdd.
Med en knapp mil kvar kommer vi till nÀsta platÄ. Vi tar det riktigt lugnt och efter en stund kommer H.J. ikapp. NÀr vi passerar stenen som sÀger att det Àr nio kilometer kvar, sÄ tÀnker jag att vi nÀstan Àr uppe. Snacka om att referensramarna har fÄtt sig en törn. Efter platÄn fortsÀtter Peter och jag tillsammans och nÀr vÀgen gÄr Ät fel hÄll, sÄ har vi en fruktansvÀrt iskall vind emot oss. I en vÀnstersvÀng med mindre Àn en kilometer kvar genar Peter och ökar tempot. Jag anar en spurt, ökar tempot och hÄller avstÄndet, men kan inte gÄ ifatt. I slutet ökar han ytterligare och det finns inget jag kan göra. Jag gratulerar honom, han ber om ursÀkt och vi kan skratta tillsammans. PÄ toppen vÀntar Amélie pÄ oss. H.J. kommer strax efterÄt och en kort stund senare kommer Eddy.
Jag sÀtter pÄ buff och vindjacka utanpÄ vindvÀsten, och nÀr alla Àr klara sÄ sÀtter vi av utför. Just nu Àr jag vÀldigt glad för de nya bromsklossarna pÄ frambromsen. H.J. och Peter tar tÀten om vartannat och det Àr en fröjd att följa med utför. Det blir allt varmare ju lÀngre ner i dalen vi kommer och det kÀnns riktigt bra.
Gpx-rutten vi fÄtt av Amélie inkluderar en andra klÀttring, som vi sagt att vi skall hoppa över. Vi stannar till vid vÀgskÀlet för att prata igenom vÀgvalet och dÄ kör vi ikapp ett tyskt par i 40-ÄrsÄldern som startat en stund före oss och som har samma frÄgestÀllning. Vi kommer överens om att fortsÀtta ner till La Chambre. I solskenet sÀtter vi oss pÄ en uteservering, tar en kopp kaffe och diskuterar vÄra alternativ.
FrÄn Marmotte och Haute Route kan jag vÀgen till Saint-Michel-de-Maurienne. Den Àr inte rolig, men den funkar och jag kan tÀnka mig att rulla i sÀvligt tempo i den riktningen. Sitta och vÀnta stÄr inte högst pÄ de flestas önskelista, sÄ vi kommer överens om att köra i riktning mot hotellet och se nÀr Amélie meddelar att hon Àr redo att plocka upp oss. Alla Àr inne pÄ att vi skall ta det vÀldigt försiktigt.
Jag tar tÀten de första kilometerna och hÄller benhÄrd fokus pÄ att effektmÀtaren skall ligga runt 150 Watt. Jag frÄgar om det gÄr för lÄngsamt, men fÄr bara höra att inte öka, sÄ tempot kÀnns bra. Att cykla lÄngsamt Àr en underskattad transportform. Vi vÀxeldrar i gruppen som bestÄr av hollÀndarna, tyskarna och mig sjÀlv, men dÀr Eddy slÀpper tidigt. Flera av oss sÀger till sÄ fort vi tycker att tempot gÄr upp för mycket.
Vi har en fantastisk medvind hela vĂ€gen frĂ„n La Chambre, det Ă€r bara att tacka och ta emot. I Saint-Michel-de-Maurienne gör vi ett kort stopp, men fĂ„r ingen kontakt med AmĂ©lie. Vi resonerar kring hur mycket man skall ta ut sig inför etappen imorgon, dĂ„ vi skall över TĂ©lĂ©graphe och Galibier. Jag lyckas reducera morgondagens etapp pĂ„ 10 mil till 30 km, 12 km uppför TĂ©lĂ©graphe och 18 km uppför Galibier. Resten Ă€r utför. Ăr det nĂ„got jag kommer fĂ„ Ă€ta upp imorgon? Vi fortsĂ€tter vidare.
I Modane tar vi nÀsta stopp. Vi fÄr kontakt med Amélie. Hon har fyra platser i bussen. Vi Àr fem stycken. Det Àr ungefÀr 25 kilometer kvar till hotellet. FrÄn La Chambre har det varit 1000 höjdmeter till hotellet och av dem har vi ungefÀr 300 kvar.
Jag kan tÀnka mig att fortsÀtta och det kan Àven tyskarna. H.J. och Peter kan tÀnka sig att hitta ett café, titta pÄ Tour de France och vÀnta pÄ Amélie. SÄ fÄr det bli.
Vi tuffar pÄ och tyskarna kör lite hÄrdare Àn jag önskat, men de sÀnker tempot nÀr de ser att jag slÀpper. Med en halvmil och 100 höjdmeter kvar kommer vi till en by dÀr man kan se vÀgen uthuggen i berget framför oss med nÄgra tvÀra serpentiner. Det ser betydligt mer ut Àn 100 höjdmeter. För första gÄngen seglar Amélie-alternativet upp i mitt huvud. Men tyskarna Àr helt övertygade, de skall cykla hela vÀgen. Inte tusan skall jag kasta in handduken nu. Vi kör vidare och som sÄ ofta, sÄ Àr det betydligt lÀttare nÀr man Àr inne i en klÀttring Àn nÀr man ser den frÄn sidan. Vi kör hela vÀgen tillsammans och kommer fram till hotellet just innan minibussen kommer dit. Allas cyklar Àr riktigt grisiga, sÄ vi gör vÄr cykelvÄrd direkt, dÀrefter Àr det incheckning, dusch, ombyte och ett glas rött i baren.
Dagen kvantifierad
âą Kategoriserade pass: Col de la Madeleine
⹠Ackumulerad klÀttring: 2860 m
âą Distans: 147 km
âą Tid i sadeln: 6:38
âą Rullsnitt: 22.2 km/h
DAG 4: VAL CENIS - LE MONETIER-LES-BAINS
Vid frukosten stÀmmer vi av hur vi kÀnner oss. Eddy kÀnner sig bra, medan Peter, H.J. och jag bara skakar pÄ vÄra huvuden nÀr vi fÄr frÄgan. Det har varit dÄligt med sömn Àven i natt och den hÀr gÄngen kan jag inte skylla pÄ maten. Jag mÄste ha somnat för att vakna till en stund senare och dÀrefter var det stört omöjligt att somna om igen. Kroppen gick pÄ högvarv och jag kunde kÀnna viss skrovlighet i halsen, sÄ det fanns nog ett och annat i systemet som behövde repareras. PÄ morgonen kÀnns halsen bra, men benen Àr som tvÄ stockar.
Utanför hotellet skiner solen frÄn en klarblÄ himmel, men det Àr kyligt i luften. Vid frukosten pratar jag med H.J. och Peter, och de verkar heller inte sovit nÄgot vidare. Efter gÄrdagens utdragna etapp, sÄ blir det V2-rutten idag, d.v.s. bara Col du Télégraphe och Col du Galibier. Granon fÄr vÀnta till en annan gÄng, om nÄgonsin igen.
Idag verkar de flesta komma ivÀg ungefÀr samtidigt frÄn hotellet. Det visar sig att vi tar av frÄn huvudvÀgen ganska snart och fÄr pÄ det sÀttet nÄgra bonusklÀttringar. Benen kÀnns faktiskt bÀttre Àn jag trodde, men vi tar det vÀldigt försiktigt. Efter en stund börjar H.J.s bakvÀxel krÄngla, sÄ vi stannar för att ÄtgÀrda den. En stor grupp tyskar stannar, men det finns inget ytterligare de kan göra. Med lite stöd fÄr H.J. till slut ordning pÄ vÀxeln och vi kan fortsÀtta.
De efterföljande utförskörningarna Àr riktigt fina, men nÄgra görs tyvÀrr pÄ bedrövligt dÄlig asfalt. Jag tar det vÀldigt lugnt dÀr det Àr som vÀrst och de bÄda hollÀndarna vÀntar in mig efter sÄdana partier, tack för det. NÀr vi kommer till Modane sÄ har vi rullat förbi dem som kom om oss vid mek-stoppet och vi har tagit nÄgra fler höjdmeter Àn jag trodde igÄr, men benen kÀnns ÀndÄ förvÄnande bra. Vi fortsÀtter till Saint-Michel-de-Maurienne, kommer in i stan pÄ en sidovÀg och helt plötsligt skall vi börja klÀttringen upp mot Col du Télégraphe.
Vi kör tillsammans och det Àr ett nÄgot lÀgre tempo Àn tidigare, men bara nÄgot. Vi glider om varandra hela tiden, dÄ var och en försöker hitta ett bekvÀmt tempo. UngefÀr halvvÀgs uppför berget Àr det bara Peter och jag, sedan Àr jag ensam och tidvis Àr vi alla tre. I nÄgot lÀge slÀpper de andra av och jag kan hÄlla mitt eget tempo utan att behöva bry mig om nÄgon annan. Med ett par kilometer kvar, nÀr jag kör igenom en tvÀr kurva, sÄ Àr de utom synhÄll. NÀr jag en stund senare nÄr toppen, sÄ Àr de bara nÄgra meter bakom mig. Vi har alla kört efter eget huvud, vi har kört helt olika och vi har kommit upp samtidigt.
Vi rullar ner till Valloire, tuggar oss upp för den branta delen genom stan och stannar för lunch i Verneys, pÄ samma plats som La Marmotte har en av sina matkontroller. Vi Àr först till lunchstoppet, vi tar det lugnt, Àter och dricker och njuter av solen. Efter en stund kommer tysken som vi körde med igÄr och skall byta dÀck, dÄ hans blivit helt förstört nÀr han Äkte genom ett vÀgbygge. Allt fler cyklister rullar in till depÄn och det blir till slut dags att sÀtta av igen.
Vi har en hÀrlig medvind upp till Plan Lachat. Vi kör om nÄgra grupper av cyklister och tar det en smula lugnare Àn föregÄende dagar. Vid Plan Lachat fÄr H.J. en insekt under hjÀlmen och efter en stund behöver han stanna för att slÀppa ut den, dÄ den inte lÀmnar sjÀlv. Peter och jag tuggar oss vidare tillsammans, som sÄ ofta de senaste dagarna, men det gÄr trögare för oss bÄda. Kilometerna tickar pÄ och till slut skall vi runda biltunneln. Första halvan av den sista kilometern Àr grymt jobbig, men vi avverkar den och den sista biten tillsammans.
Det Àr mycket folk pÄ toppen, bÄde cyklister och motorcyklister. Det Àr helt molnfritt, men bara en handfull plusgrader och det blÄser en styv vind. Vi tar pÄ oss förstÀrkningsplagg, behöver inte vÀnta lÀnge pÄ att H.J. Àr uppe och nÀr alla Àr klara sÄ sÀtter vi av utför.
Jag hade tÀnkt att ta det försiktigt ner till Col du Lautaret, men nÀr hollÀndarna inte vrÄlkör, sÄ vÀljer jag att efter bÀsta förmÄga följa med i deras tempo. Ju lÀngre ner vi kommer desto varmare blir det. Nedanför Lautaret Àr det ett vÀgbygge och vi fÄr vÀnta vid ett rödljus. DÀrefter Àr det bara att stÄ pÄ. H.J. och jag vÀxlar om att ligga först och rÀtt snart kommer vi till Le Monetier-les-Bains. Amélie Àr pÄ Galibier med bussen, sÄ vi letar upp en bar som Àr öppen och dÀr vi kan ta dagens After Bike. Efter en stund kommer Eddy och snart dÀrefter hans fru, som kör bil lÀngs vÄr rutt. Efter att vi kommer till Nice sÄ skall de fortsÀtta sin semester med tvÄ veckor i Provence.
Under middagen pratar vi om morgondagens etapp och dÄ specifikt om man skall anta utmaningen om Cime de la Bonette. Peter sÀtter huvudet pÄ spiken; mitt ego vill det, men jag vet inte om det Àr sÄ klokt. Flera av tyskarna Àr helt instÀllda pÄ att köra. H.J., Peter och jag bestÀmmer oss för att fatta beslutet imorgon, nÀr vi kommer till vÀgskÀlet. Om vi Àr dÀr i rimlig tid, om det Àr rimligt varmt och helst om det blÄser medvind upp i dalen, sÄ skulle vi kunna ge oss pÄ det. H.J. stÀller den högst relevanta frÄgan om vi skall köra Bonette imorgon, varför körde vi inte dÄ Granon idag? Mitt spontana svar Àr att jag inte tycker om Granon sedan bergstempot 2023, men hör sjÀlv hur ihÄligt det lÄter. Den inte helt ovanliga frÄgan om varför vi gör det hÀr överhuvudtaget dyker upp, men lÀmnas dÀrhÀn.
Dagen kvantifierad
âą Kategoriserade pass: Col du Telegraphe & Col du Galibier
⹠Ackumulerad klÀttring: 2620 m
âą Distans: 103 km
âą Tid i sadeln: 5:05
âą Rullsnitt: 20.2 km/h
DAG 5: LE MONETIER-LES-BAINS - LE SAUZE
Vi bor pĂ„ olika hotell, sĂ„ vi bestĂ€mmer att ses vid kyrkan klockan 9. Alla tre Ă€r dĂ€r i god tid och alla tre har sovit bra. Skönt. De flesta andra har redan kommit ivĂ€g, sĂ„ vi sĂ€tter av. Vi rullar ner mot Briancon, passerar avfarten mot Col du Granon, rundar staden och kommer nĂ€stan direkt in i klĂ€ttringen upp mot Col dâIzoard.
Det hÀr Àr en av mina absoluta favoritklÀttringar och sÄ snart vi har kommit in i rytmen sÄ har jag formulerat svaret till varför jag gör det hÀr. Den korta versionen Àr för att jag Àlskar bergen och för att jag kan. Den lÀngre versionen bestÄr av tvÄ komponenter.
Den ena delen handlar om att jag fortfarande vill utmana mig i bergen, utan att för den skull behöva tÀvla med en yngre och mer vÀltrÀnad version av mig sjÀlv. Genom att köra lopp och resor av den typen som Haute Route och Velorizons ordnar, sÄ kan under ytterst vÀlordnade förhÄllanden köra uppför och utför nya och gamla berg i en kombination som gör det omöjligt att jÀmföra gamla tider. Fokus hamnar pÄ hÀr och nu, inte pÄ borde och skulle vilja.
Den andra delen handlar om förmÄgan. 2014 körde Uffe Johansson och jag Haute Route Alps tillsammans för första gÄngen. NÀr vi skulle göra det igen fyra Är senare, sÄ hade Uffe begynnande artros i ena knÀt. Som bieffekt ledde detta Àven till ryggproblem. Under sju dagar plÄgade han sig genom Alperna och sÄ hÀr i efterhand har jag svÄrt att förstÄ hur han lyckades. Jag har ytterligare nÄgra gamla cykelkompisar som fÄtt lÀgga cykelskorna pÄ hyllan för att deras kroppar sagt ifrÄn. DÀrför, sÄ lÀnge min kropp tillÄter mig att göra sÄdana hÀr resor, sÄ kommer jag att fortsÀtta. Jag tror att resonemanget landar vÀl hos Peter och H.J.
Det Àr Äterigen en molnfri dag och nu Àr det varmare. Det gÄr allt trögare och vi hÄller ihop hela tiden. NÀr det bÀr uppför sÄ försöker jag pricka 175 W pÄ effektmÀtaren. NÀr vi nÀrmar oss toppen sÄ kör vi om flera av tyskarna pÄ vÄr resa. Med en kilometer kvar slÀpper H.J. och nÄgra hundra meter före toppen sÀtter Peter in sin sedvanliga ökning. PÄ toppen trÀffar vi övriga tyskar, men vi vill inte stanna alltför lÀnge, utan sÀtter av utför.
En bit efter Casse Deserte kommer vi ikapp en husbil. Peter ligger en bit före och gör en perfekt omkörning i en vÀnsterkurva, som tagen frÄn en instruktionsfilm. H.J. och jag ligger bakom, kommer inte om, men tar vÄr chans senare och brÀnner om i ett rakare parti.
Vi kommer in till Guillestre via en vÀg högt över floden, som flyter nÄgonstans lÄngt nere pÄ vÄr högra sida. Mycket vackert. Strax utanför stan stÄr Amélie med bussen och lite överraskande Àr vi först pÄ plats. Vi tar för oss och efter en stund kommer Eddy tillsammans med britterna, som rundat Izoard och tagit en plattare rutt. Ytterligare en stund senare kommer tyskarna frÄn samma hÄll som vi.
KlÀttringen mot Col de Vars börjar direkt efter lunchstoppet och vi börjar försiktigt, inte minst för att det Àr brant. Enda gÄngen jag gjort klÀttringen tidigare Àr pÄ Haute Route Alps 2018 och jag har inget som helst minne av den. Den avbryts av en platÄ och strax innan den sÄ blir vi upphunna av tysken som var med oss till Val Cenis hÀrom dagen. Han blÄser förbi oss och det ser ut som att han Àr pÄ en ÄterhÀmtningsrunda eller pÄ vÀg till affÀren för att köpa en kvÀllstidning. Imponerande.
NÀr vi Àr pÄ platÄn och jag i nÄgot lÀge skall vÀxla till stora drevet sÄ kuggar kedjan över och fastnar mellan vevarmen och kedjedrevet. Det Àr sÀkert tredje eller fjÀrde gÄngen pÄ resan och tidigare har jag lyckats lösa problemet medan cykeln fortfarande rullade, men inte nu. Kedjan sitter benhÄrt. H.J. stannar till och efter nÄgot som kÀnns som en halv evighet fÄr jag loss kedjan och vi kan fortsÀtta. Peter har insett att vi har fÄtt stanna och vÀntar in oss högre upp i klÀttringen.
Vi kör i samlad tropp tills toppen nÀrmar sig, Peter gör sin sedvanliga ökning, jag gör mitt sedvanliga försök att gÄ med utan att lyckas och pÄ sÄ sÀtt kommer vi alla tre upp till toppen.
Vi sÀtter oss i solen och pustar ut. Vi har nu tvÄ val, antingen cykla direkt till hotellet eller att ta en omvÀg runt Cime de la Bonette. Peter har varit pÄ Cime de la Bonette, medan och jag har varit pÄ Col de la Bonette, men inte Ànda uppe pÄ Cime. Enda anledningen att göra denna extraklÀttring idag Àr att ta sig upp till Cime de la Bonette.
Klockan Àr 14:20 och vi rÀknar pÄ saken. Om vi klÀttrar med en snitthastighet pÄ 10 km/h, sÄ kommer omvÀgen pÄ knappt fem mil i bÀsta fall ta lite drygt tre timmar och dÄ kanske vi kan vara pÄ hotellet omkring 18:30. Vi vÀnder och vrider pÄ resonemanget, tills vi beslutar oss för att detta Àr semester. Ingen Bonette idag. Vi inser att det vore gott med nÄgot att dricka. Vi gÄr över vÀgen, sÀtter oss pÄ serveringen och bestÀller kaffe och cola.
Som en följd av vÄrt beslut fortsÀtter vi resonera kring hur man skall bete sig för att inte hela tiden spÀnna bÄgen allt högre. De bÄda hollÀndarna Àr ett halvt decennium yngre Àn jag och jag tror att jag kommit lite lÀngre pÄ vÀg med min lösning pÄ denna frÄgestÀllning. Bortsett frÄn La Marmotte i fjol, sÄ har Haute Route och nu Velorizons varit mina svar. Att fortsÀtta utmaningarna i bergen, men inte köra lopp dÀr jag skall försöka övertrÀffa gamla tider. Det var lÀnge sedan jag slutade tÀvla mot andra. Nu gÀller det att sluta tÀvla mot en yngre upplaga av sig sjÀlv.
Till slut Àr vi nöjda och rullar utför berget. Det Àr en riktigt skön utförslöpa, men nÀr den planar ut sÄ möts vi av en fruktansvÀrd motvind. Vi tar det lugn, kör förbi avfarten mot Cime de la Bonette i Jausiers, fortsÀtter till Barcelonnette och klÀttrar dÀrifrÄn de tre sista kilometerna upp till hotellet.
Under middagen tittar vi pÄ nÄgra av de filmer jag spelat in frÄn cykeln och kommer Äterigen in pÄ Cime de la Bonette. Skulle man kunna ta den pÄ morgonen, Äka tillbaka och dÀrefter ta den kortare rutten? Skulle man kunna ta den pÄ morgonen och dÀrefter ta en annan rutt till morgondagens hotell? Det skulle man faktiskt kunna göra. Det Àr roliga och kreativa diskussioner, men till slut landar vi i att vi skall cykla Route des Grandes Alpes, sÄ vi kommer hÄlla oss till Velorizons fÀrdplan.
Dagen kvantifierad
âą Kategoriserade pass: Col dâIzoard & Col de Vars
⹠Ackumulerad klÀttring: 2550 m
âą Distans: 117 km
âą Tid i sadeln: 5:27
âą Rullsnitt: 21.4 km/h
DAG 6: LE SAUZE - BEUIL
Idag Àr vi inne pÄ ett för mig okÀnt territorium. De tvÄ första klÀttringarna har jag aldrig hört talas om och jag har inte kört nÄgon av dem.
Vi Ă€r som brukligt bland de sista som ger sig av och vi tar oss först tillbaka utför till Barcelonnette för att dĂ€rifrĂ„n fortsĂ€tta mot klĂ€ttringen upp till Col dâAllos. Det Ă€r en vacker klĂ€ttring som efter en stund avbryts av en platĂ„. Vi kommer ifatt nĂ„gra av tyskarna och för första gĂ„ngen kan vi egentligen se hur snabbt de kör. KvĂ€llstidningskillen frĂ„n Val Cenis spelar i en egen liga, det Ă€r grymt imponerande att se honom. Han kör nĂ„gon form av egna intervaller mellan stopp dĂ€r han fotograferar och/eller filmar de övriga i sin grupp. Sedan finns det ytterligare en som Ă€r lite snabbare och som vi mycket lĂ„ngsamt tuggar oss ikapp. Han ökar tempot, jag drar ifatt och ligger pĂ„ hjul en stund, mest för att se vilken effekt jag mĂ„ste hĂ„lla. Det liknar siffrorna frĂ„n första dagen nĂ€r jag försökte följa Peter och H.J. Det Ă€r görligt en stund, men inte i lĂ€ngden, sĂ„ jag slĂ€pper av och fortsĂ€tter med hollĂ€ndarna, samt nĂ„gra andra tyskar.
Efter en stund kommer vi ikapp en cyklist pÄ en gammal Look-cykel med en extrem liten kassett dÀr bak. Han pratar engelska, sÄ vi kommer in pÄ trippla kedjedrev, stÄlramar och en mÀngd andra cykelspecifika detaljer. Han Àr frÄn Gap och har jobbat i turistbranschen, skall köra den hÀr klÀttringen och sedan Àta lunch med en vÀn. Vi följs Ät till toppen och en kort stund senare kommer Peter och H.J.
Det har varit en fin klÀttringen och Àven utförskörningen Àr riktigt skön. Vi kör om en grupp mopedister, samt nÄgon enstaka bil och till slut Àr vi nere i Colmars dÀr klÀttringen upp till Col des Champs börjar. Första biten Àr nÀstan som en liten brant lummig bakgata och jag förvÀntar mig att vi nÀr som helst kan komma fram till en liten kyrka eller kapell som ligger lite avsides i skogen. VÀgen blir med tiden lite bredare, men inte mycket, och vi fortsÀtter en riktig vacker klÀttring genom skogen.
Bara nĂ„gon kilometer innan toppen slutar skogen och en helt ny typ av landskap öppnar upp sig framför oss. Ă
terigen kÀnns det som vi Àr i de höga Alperna. PÄ den andra sidan passet tar det betydligt lÀngre tid innan vi kommer ner i skogen. VÀgen Àr rolig att köra utan att vara superteknisk och det slÄr mig att pÄ dagens tvÄ klÀttringar och utförslöpor sÄ har vi knappt mött nÄgra motorfordon överhuvudtaget.
Vi stannar för lunch i Saint Martin och dÀr sitter redan fransmÀnnen. Vi tar det lugnt, fyller pÄ med mat och dryck och sedan rullar vi ivÀg.
Upp mot Valberg börjar dagens och veckans anstrÀngningar komma ikapp. Jag umgÄs med tankar pÄ att slÀppa de andra tvÄ, men vÀljer att lÀgga mig bakom H.J. och hÄlla hans tempo. Ingen verkar vara jÀttepigg, sÄ vi landar i ett behagligt tempo som alla kan hÄlla. Strax innan toppen kör vi om de bÄda britterna och nÀr vi kommer upp sÄ drar de bÄda hollÀndarna igÄng en jÀttespurt och jag Àr nöjd med att bara rulla in efter dem.
Vi parkerar cyklarna pÄ det gigantiska torget och bestÀller sedvanligt kaffe och cola. Efter en stund kommer britterna och nÄgra tyskar, och tillsammans kopplar vi av i solskenet. FrÄn att under dagen ha varit nÀstan avskÀrmade frÄn civilisationen, sÄ Àr vi mitt inne i ett folkhav.
NÀr vi till slut Àr klara, sÄ hoppar vi pÄ vÄra cyklar och rullar mot hotellet som ligger en dryg halvmil nedför berget. Utförskörningen Àr suverÀn, men nÀr vi inte kommer fram till stan dÀr hotellet ligger, sÄ ser H.J. till att vi stannar och dubbelkollar bÀringen. BÄde H.J.s och min gpx-rutt har pekat pÄ den hÀr vÀgen, medan Peters ville ta en annan rutt. Vi fÄr inget bra besked frÄn Garmin, sÄ vi vÀnder oss till Google Maps. Vi har tagit helt fel vÀg, sÄ det Àr bara att tugga sig tillbaka 10 km och drygt 600 höjdmeter till Valberg och vÀlja en annan nerfÀrd.
Skall vi ringa efter Amélie om skjuts? Nej, definitivt inte. H.J. meddelar Amélie att vi kört fel och kommer bli sena, och dÀrefter börjar vi trampa. Vi vÀdrar vÄr frustration om hur det kunde bli sÄ hÀr. SjÀlv kan jag bli urförbannad pÄ mig sjÀlv om jag missat att kolla nÄgon information eller gjort nÄgot uppenbart misstag, men i det hÀr fallet anser jag att Garmin-datorn visade vÀgen Ät det hÀr hÄllet. H.J. Àr av samma Äsikt. Det positiva Àr ÀndÄ att klÀttringen inte Àr speciellt brant och att vÀdret Àr i det nÀrmaste perfekt.
Vi tuggar oss upp enligt samma modell som nÀr vi körde upp mot Valberg förra gÄngen. Det Àr mest H.J. och jag som delar pÄ dragjobbet och en timmes klÀttring senare Àr vi tillbaks till startpunkten. LÄngsamt rullar vi genom stan tills vi hittar rutten och Àven efter det sÄ tar vi det vÀldigt försiktigt tills vi ser vÀgskyltar mot Beuil.
PĂ„ hotellet har de flesta redan anlĂ€nt och vi behöver i alla fall inte vĂ€nta pĂ„ vĂ„ra vĂ€skor. PĂ„ uteserveringen sitter britterna och mĂ„nga av tyskarna, sĂ„ vi bestĂ€ller i baren, sĂ€tter oss med dem och drar vĂ„r berĂ€ttelse. Det hĂ€r Ă€r inte vĂ€rre Ă€n âkul typ 2â, d.v.s. inte roligt nĂ€r det hĂ€nder, men roligt efterĂ„t. Lite vin och vĂ€ldigt mycket vatten behövs just nu för att Ă„terstĂ€lla vĂ€tskebalansen.
Dagen kvantifierad
âą Kategoriserade pass: Col dâAllos, Col des Champs & Col de Valberg
⹠Ackumulerad klÀttring: 3530 m
âą Distans: 130 km
âą Tid i sadeln: 6:39
âą Rullsnitt: 19.6 km/h
DAG 7: BEUIL - NICE
Lite överraskande sÄ Àr den sista etappen Àven den lÀngsta, sÄvÀl för V2- som för V3-rutten.
Dagen börjar direkt med en klÀttring pÄ en dryg halvmil upp till Col de la Couillole. Inget mÀrkvÀrdigt pÄ nÄgot sÀtt, men det Àr ÀndÄ nÄgra höjdmeter som skall avverkas. H.J. Àr den som Àr mest lÀttstartad av oss tre och tar tÀten. Solen har Ànnu inte kommit speciellt högt upp pÄ himlen och det kÀnns knappt att vi kommit igÄng förrÀn vi nÄr toppen.
Utförskörningen Àr till en början lite kylig, inte minst p.g.a. den tidiga timmen, men vi Àr inte speciellt högt upp lÀngre. Vid ett tillfÀlle tar vi fel vÀg, men rÀttar till misstaget direkt. Bitvis gÄr vÀgen riktigt vackert lÀngs en bergssida högt ovan floden nere pÄ vÄr högra sida. LÀngre ner har man lagt fint grus pÄ vÀgen och vi drar ner pÄ farten avsevÀrt. Lyckligtvis Àr det inget grus i kurvorna. VÀl nere i dalen följer vi floden Tinée och vÀgen gÄr lÀtt utför tills dagens lÀngsta klÀttring upp till Col de Saint Martin börjar.
Vi kommer snabbt in i vÄrt numera vanliga upplÀgg, dÀr vi först landar ett jÀmnt tempo som passar alla. I de delar som saknar serpentiner sÄ kör vi alla tillsammans. NÀr vÀgen blir mer kurvig sÄ slÀpper Peter och H.J. lite pÄ rakstrÀckorna och kommer ikapp mig i kurvorna. KlÀttringen Àr rÀtt sÄ snÀll och vi tuggar oss upp tillsammans.
Vi möter Eddy pÄ toppen och vi kör utför pÄ fyra man. Efter en stund fÄr vi nya problem med navigeringen, dÄ vÀgen som vi skall köra enligt kartan inte finns i verkligheten. Efter gÄrdagen Àr vi extremt observanta och efter nÄgra helomvÀndningar sÄ vÀljer vi den vÀg som senare ansluter till den som kartan anvisade. En stund senare Àr vi nere vid dagens lunchstopp.
Vi tar det lugnt, Àter, pratar lite och ytterligare nÄgra cyklister rullar in. Det hÀr Àr sista stoppet innan resans sista klÀttring och vi befinner oss pÄ en traditionell rastplats. De flesta sitter vid de bord som Amélie dukat upp, men Peter och jag hamnar vid ett av rastplatsens bord. Hade jag rÀknat med att trÀffa nÄgra att cykla med nÀr jag bokade resan? NÀr jag bokade resan sÄ var det redan 16 cyklister som hade bokat, men jag visste inte att det rörde sig om tvÄ stora grupper. NÀr vi bara var fem som den första dagen valde den lÄnga rutten, sÄ blev jag vÀldigt förvÄnad. NÀr britterna sedan slÀppte vÀldigt snart och jag dÀrefter sjÀlv inte kunde hÀnga med, sÄ trodde jag nog att det skulle bli rÀtt sÄ mycket cykling pÄ egen hand. Det skulle i sig inte utgöra nÄgra problem, det viktiga skulle vara att hitta ett umgÀnge under middagarna. För visst gÄr det att vara ensam Àven om man Àr i en grupp. Men nu blev det inte sÄ. FrÄn att ha kunnat bli en helt ok resa, sÄ utvecklades den till nÄgot riktigt, riktigt bra.
Till slut kan vi inte vÀnta lÀngre, vi hoppar upp pÄ cyklarna, rullar nÄgra kilometer lÀngre ner i dalen och pÄbörjar sÄ klÀttringen upp mot Col de Turini.
De nedre delarna slingrar sig lÀngs rÄa bergssidor för att senare övergÄ i en skogsbeklÀdd klÀttring. Det Àr tre vÀgar som möts pÄ toppen och den hÀr Àr den enda som jag tidigare inte har tagit. PÄ toppen dricker vi varsin cola och kopplar av. Nu Àr vi klara. Men samtidigt sÄ har vi nÀstan sju mil kvar och enligt Garmin sÄ har vi avverkat nÄgonting i stil med sex klÀttringar av totalt 15.
Vi kör den hÀrliga utförskörningen som jag beskrivit som slalombacken och fortsÀtter vidare utför, men sedan kommer det mycket riktigt fler klÀttringar. Vi kör mestadels pÄ smÄvÀgar och nÄgot som kan liknas vid asfalterade kostigar, och vi har hela tiden otrolig koll pÄ rutten. TvÄ av de sista stigningarna Àr fem respektive fyra kilometer lÄnga och vi mÀrker att klockan börjat ticka ivÀg. Till slut Àr det inga klÀttringar kvar och vi kan rulla ner till Nice. Vi Àr pÄ lÄnga vÀgar de första som kommer till hotellet och klockan Àr redan efter 17. Undrar nÀr de lÄngsammare cyklisterna kommer fram? Avslutningsmiddagen Àr bokad till 19:30, men det lÀr inte hÄlla.
Dusch, ombyte och dÀrefter en promenad ner till vattnet. Vi springer pÄ Amélie i receptionen och hon hÀnger pÄ. Nere pÄ Promenade des Anglais gÄr vi pÄ Beau Rivage för att ta nÄgot kallt att dricka. Vi pratar om resan i stort och om dagens etapp. Jag vill minnas en intervju med Per Gessle dÀr han berÀttade att det Àr vÀldigt svÄrt att genomföra en helt perfekt konsert frÄn början till slut. Enligt honom sÄ skall man fokusera pÄ att fÄ till en riktigt bra början och ett riktigt bra avslut, för det Àr det som folk kommer ihÄg mest. Jag försöker tillÀmpa samma resonemang runt mina projekt och Peter bekrÀftar detta avseende de utbildningar som han brukar hÄlla. Den hÀr resan har varit otroligt bra, men den sista etappen har varit onödigt lÄng och onödigt tuff.
TyvÀrr sÄ fortsÀtter det pÄ den vÀgen under middagen. I en i övrigt folktom restaurang sÄ har kyparen starka synpunkter om var vi skall sitta och var vi inte skall sitta. Middagen visar sig vara en tvÄrÀtters historia, dÀr nÄgon beskriver förrÀtten som barnmat och efterrÀtten som en trÄkig chokladkaka. Tyskarna reser sig sonika upp och gÄr vidare till en pizzeria. Efter lite diskussion med kyparen sÄ fÄr nÄgra av oss ytterligare varsin portion barnmat. Synd, för det har dittills varit en fantastisk resa, som nu fÄr ett vÀldigt snöpligt avslut.
Dagen kvantifierad
âą Kategoriserade pass: Col de la Couillol, Col de Saint Martin & Col de Turini
⹠Ackumulerad klÀttring: 3020 m
âą Distans: 146 km
âą Tid i sadeln: 7:03
âą Rullsnitt: 20.6 km/h
EPILOG
Under resans gÄng ville nÄgra nÀrmast sörjande klubbkamrater fÄ lite mer objektiv information om mina förehavanden Àn de ytterst subjektiva sammanfattningar som utgjorde underlaget för detta material.
De vÀnde sig till Strava och fick svar pÄ tre olika sÀtt. Jag existerar inte pÄ Strava, nÄgot som de redan visste, och dÀrför cyklar jag inte. Den ene av mina medresenÀrer har en stÀngd Strava-profil, medan den andre har en helt öppen Strava-profil.
FrÄn Stockholm fick jag frÄgan om vi tre skulle kunna komma överens om ett gemensamt förhÄllningssÀtt till Strava?
Vid en middag tog jag upp frÄgan och vi lyckades faktiskt komma fram till en gemensam stÄndpunkt som vi alla var överens om. Inte nÄgon sanning, bara vÄrt gemensamma synsÀtt:
âą Your Strava information is for you, possibly for you and your friends and not for everyone.
âą If you wish, use your information to keep track of your own achievements.
âą If you wish, share your special rides with your friends.
âą Remember, information on social media can never replace your experience.
Det Ă€r med vĂ€ldigt blandade kĂ€nslor en sĂ„dan hĂ€r resa gĂ„r mot sitt slut. Ă
ena sidan Ă€r det en fantastisk kĂ€nsla att ha klarat av en utmaning av den hĂ€r digniteten och pĂ„ vĂ€gen fĂ„tt förmĂ„nen att lĂ€ra kĂ€nna nĂ„gra likasinnade cyklister frĂ„n helt andra lĂ€nder. Att fĂ„ utbyta tankar, att fĂ„ reflektera tillsammans, fĂ„ utbyta historier och skapa nya sĂ„dana. Ă
andra sidan Àr det dags att ta farvÀl av varandra. Sammantaget har det varit en fantastisk resa som fÄr sitt avslut inför Frankrikes nationaldag pÄ den Franska rivieran.
Artikeln i Dauphiné Libéré
Artikel i Dauphiné Libéré
Artikel i Dauphiné Libéré som PDF
Veckan kvantifierad för den nederlÀndsk-svenska trion
âą Kolfiberram â StĂ„lram: 2-1
âą Elektrisk vĂ€xelgrupp â Mekanisk vĂ€xelgrupp: 1-2
âą FĂ€lgbroms â Skivbroms: 3-0
âą Ludna ben â Rakade ben: 2-1
âą Antal selfies tagna: 0
|
|
|
