|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
INFĂR LOPPET
Förberedelser
Varför kommer alltid valutavÀxling som en oförutsedd hÀndelse i reseförberedelserna? Jag stÀller mig frÄgan nÀr jag rusar in pÄ bankkontoret pÄ Sergelstorg dagen före avresan, en kvart före stÀngningsdags, bara för att upptÀcka att de har slut pÄ Euro. Just den hÀr gÄngen, nÀr jag mÄste ta ut pengarna innan jag kommer till Arlanda, sÄ Àr det typiskt att det skall strula. Efter lite improvisation sÄ löser sig allt till slut och morgonen dÀrpÄ bÀr det ivÀg till flygplatsen.
Tillsammans med Magnus Hektor reser jag ner till Alperna och Alpe dâHuez. DĂ€r skall vi möta upp Uffe Johansson och tillsammans skall vi alla tre köra La Marmotte, ett av de tuffare endagarsloppen i Europa. Loppets namn hĂ€rrör frĂ„n ett litet murmeldjur som lever i dessa bergstrakter och som Ă€r en symbol för omrĂ„det. För Magnus Ă€r det premiĂ€r, Uffe har kört en gĂ„ng förut och sjĂ€lv har jag tagit mig runt tvĂ„ gĂ„nger tidigare.
Loppet avverkar 17.5 mil och 5000 höjdmeter. Starten Ă€r i Bourg dâOisans (720 m.ö.h.) och första klĂ€ttringen upp börjar redan efter en mil. Ibland Ă€r första toppen Col de la Croix de Fer (2067 m.ö.h.) och ibland Ă€r det Col du Glandon (1924 m.ö.h.). De senaste Ă„ren har loppet gĂ„tt över Col du Glandon och sĂ„ Ă€r fallet Ă€ven i Ă„r. DĂ€refter gĂ„r vĂ€gen ner till Sainte Marie de Cuines (420 m.ö.h.) och segar sig sedan upp till Saint Michel de Maurienne (710 m.ö.h.), dĂ€r klĂ€ttringen mot Col du TĂ©lĂ©graphe (1570 m.ö.h.) börjar. Efter en kort utförslöpa till Valloire (1430 m.ö.h.) fortsĂ€tter stigningen upp mot Col du Galibier (2645 m.ö.h.). DĂ€rifrĂ„n gĂ„r vĂ€gen ner till startpunkten för att avslutas med klĂ€ttringen upp mot Alpe dâHuez (1860 m.ö.h.).
Jag har förberett mig pĂ„ samma sĂ€tt som de föregĂ„ende gĂ„ngerna genom att köra VĂ€nern Runt och VĂ€tternrundan som uppladdning inför det lopp som skall kröna min sĂ€song. Formen Ă€r ungefĂ€r som dĂ„, fast i Ă„r Ă€r jag 3 â 4 kg lĂ€ttare. Magnus uppladdning har inte varit lika lyckosam. Veckan före loppet tog han bort gipset frĂ„n sin högerfot efter att hans brutna stortĂ„ lĂ€kt ihop, men han har fortfarande problem att fĂ„ ner foten i cykelskon. Han har Ă€ndĂ„ bestĂ€mt sig för att ta sig an loppet.
Trots att jag kört La Marmotte tvÄ gÄnger tidigare och formen Àr bra, sÄ kryper osÀkerheten sig pÄ som en mörk skugga. Har jag trÀnat tillrÀckligt? Hur kommer benen att kÀnnas nÀr jag gÄr in i första klÀttringen? Kan jag undvika kramp? Och vÀdret? De tidigare gÄngerna har jag haft oförskÀmd tur med vÀdret, men inför den kommande lördagen sÄ spÄr de flesta prognoser regn i denna del av Alperna.
AvfÀrd
Magnus och jag vĂ€ljer av semestertekniska skĂ€l att flyga till Nice. DĂ€rifrĂ„n Ă€r det fem timmars effektiv bilkörning upp till Alpe dâHuez. Vi vĂ€ljer den nĂ„got lĂ€ngre, men snabbare motorvĂ€gen via Aix-en-Provence och Gap. I bilen ljuder RFM, favoritkanalen i Frankrike. Ulf med familj vĂ€ljer att flyga till GenĂšve. FrĂ„n flygplatsen kör de direkt ut pĂ„ franska motorvĂ€gar och följer dessa hela vĂ€gen till Grenoble. Bilresan frĂ„n flygplatsen till Alpe dâHuez tar cirka 2.5 timme.
Vi anlĂ€nder alla tre till Alpe dâHuez under torsdagen, tvĂ„ dagar före loppet och bor pĂ„ samma hotell, Le Grandes Rousses. Vi trĂ€ffas till frukost pĂ„ fredag morgon och till min glĂ€dje kĂ€nner jag att min hals, som varit skrovlig sedan en blöt VĂ€tternrunda, nu kĂ€nns betydligt bĂ€ttre.
Magnus och jag sĂ€tter ihop vĂ„ra cyklar och tar en kort provtur, varvid Magnus upptĂ€cker att hans vĂ€xlar mĂ„ste justeras. En provtur till och allt kĂ€nns som det skall. Vi har bĂ„da kompaktvevar med 50 â 34 tĂ€nder och kassetter med delningen 12 â 27. Uffe kör med kompakt fram och 12 â 25 bak, en kombination som jag personligen tyckte var lite för tung nĂ€r jag körde gĂ„ngen innan.
I Sverige har bromsklossarna kĂ€nts tillrĂ€ckligt frĂ€scha, men efter att ha kört bil uppför Alpe dâHuez förgĂ„ende kvĂ€ll kryper funderingarna pĂ„ om de Ă€ndĂ„ inte mĂ„ste bytas ut. Vi resonerar lite kring detta och bestĂ€mmer oss för att gĂ„ pĂ„ den förutbestĂ€mda vĂ€gen och lĂ„ta dem vara.
Vi promenerar bort till Palais des Sports för att hÀmta vÄra nummerlappar och chip. Uffe har redan gjort det dagen innan och nÀr vi kommer in hamnar vi sist i en lÄng kö av cyklister. Denna gÄr dock snabbt och snart har vi allt som vi behöver, varvid vÄrt fokus riktas mot borden med La Marmotte-souvenirer.
Magnus och jag gör en bilutflykt lÀngs banans första mil, fram till ett av de brantaste partierna som ligger pÄ vÀg upp mot Col du Glandon, en bit efter byn Le Riviere. Vi parkerar bilen och kÀnner pÄ backen till fots. Det Àr en imponerande lutning.
Var Àr brudarna?
Vi Ă„ker tillbaks till Bourg dâOisans dĂ€r vi Ă€ter glass och fönstershoppar. Magnus stĂ€ller den fullt berĂ€ttigade frĂ„gan âVar Ă€r brudarna?â Det senaste dygnet har vi mestadels sett mer eller mindre tunna mĂ€n i Ă„ldrarna 30 â 50 Ă„r. Av de utlĂ€ndska nationer som finns representerade, sĂ„ syns hollĂ€ndare och belgare mest, men det finns Ă€ven en hel del danskar och britter. PĂ„ vĂ„rt hotell finns en hel dansk kontingent, samt nĂ„gra enstaka norrmĂ€n. Det totala antalet startande har av polisen fĂ„tt begrĂ€nsas till 7000, nĂ„got som arrangörerna givetvis kommer att protestera mot.
NĂ€r vi kör upp frĂ„n Bourg dâOisans sĂ„ passerar vi ett pĂ€rlband av cyklister pĂ„ vĂ€g upp mot Alpe dâHuez. Flera har nummerlappar pĂ„ sina cyklar och vi kan inte förstĂ„ vad som förmĂ„r dem att göra denna klĂ€ttring dagen före loppet.
De sista vÀderprognoserna inför lördagen visar pÄ vackert vÀder med tilltagande molnighet, men inget regn. PÄ kvÀllen Àter vi middag tillsamman med Uffe och hans familj och dÀrefter gör vi de sista förberedelserna inför loppet. Vi lÀgger fram klÀder, blandar energidryck, samt föröppnar alla energikakor och gelförpackningar. NÀr allt Àr klart sÄ vÀntar tvÄ flaskor, sex gel, fyra energikakor och fyra salttabletter pÄ morgondagens lopp.
Jag kĂ€nner en spĂ€nd förvĂ€ntan inför morgondagen. Hur bra formen Ă€n Ă€r, sĂ„ finns alla möjligheter i vĂ€rlden att jag inte ens tar mig i mĂ„l. Skillnaden mellan att prestera en topptid och att inte orka ta sig runt Ă€r hĂ„rfin. Mina största farhĂ„gor baseras pĂ„ vetskapen att jag fĂ„tt kramp pĂ„ Galibier och Alpe dâHuez vid de tvĂ„ tidigare starterna. Jag sĂ€ger Ă„t mig sjĂ€lv att jag skall dricka sĂ„ mycket sĂ„ att jag tvingas ta en kisspaus under loppet. Om jag lyckas med det, sĂ„ borde det finnas goda förutsĂ€ttningar att jag slipper krampen.
LA MARMOTTE
Start
Vi gĂ„r upp lagom till frukosten som serveras frĂ„n klockan 05:00 denna morgon och som innehĂ„ller det mesta som behövs inför loppet. Vi samlas utanför hotellet klockan 6 för att rulla utför berget till starten i Bourg dâOisans. Det har ljusnat betydligt sedan vi gĂ„tt upp och himlen Ă€r molnfri, men det Ă€r fortfarande kyligt. Magnus och jag kör med armvĂ€rmare, men Uffe kör utan. Det Ă€r en avvĂ€gning om man vill ha pĂ„ sig dem pĂ„ vĂ€g till starten, bara för att slĂ€pa med dem hela loppet i ryggfickan. Vi spĂ„nar lite om att gladpack vore en bra lösning pĂ„ problemet, men vi har ingen med oss, sĂ„ det fĂ„r bli till nĂ€sta gĂ„ng.
Nere i byn Ă€r starten uppdelad i tre huvudgrupper. Första huvudgruppen startar klockan 07:00 och bestĂ„r av startnummer 1 â 400, som Ă€r för seedade cyklister, samt 401 â 2000, dĂ€r bĂ„de Uffe och jag Ă„terfinns, dĂ„ vi bĂ„da har kört loppet tidigare. Andra huvudgruppen startar klockan 07:30 och bestĂ„r av startnummer 2001 â 4000, dĂ€r Magnus startar. Trots att han och jag anmĂ€lde oss samtidigt sĂ„ hamnade vi inte i samma startgrupp p.g.a. att Magnus Ă€r förstagĂ„ngsĂ„kare. Tredje och sista startgrupp startar 08:00 och bestĂ„r av startnummer 4001 â 8000.
Uffe och jag Ă€r nere nĂ€stan en halvtimme före start, men hamnar Ă€ndĂ„ en bit bak i startgruppen, som ringlar sig lĂ€ngs Bourg dâOisans gator. NĂ„gra minuter efter utsatt tid börjar vi sakta röra pĂ„ oss och kort dĂ€rpĂ„ passerar vi starten, nollstĂ€ller mĂ€tarna och sĂ€tter av.
Tempot Àr lugnare Àn jag minns det frÄn de tidigare gÄngerna och det Àr heller inte lika trÄngt. Uffe och jag kör tillsammans och tempot Àr inte vÀrre Àn att vi hinner utbyta lite tankar lÀngs vÀgen. Det kÀnns bra att vara igÄng och slippa alla funderingar. Nu Àr det bara att köra.
I den första klÀttringen uppför en damm försvinner Uffe och jag kÀnner att jag mÄste slÀppa för att inte gÄ för tungt. Efter dammen planar vÀgen ut en stund, men efter nÄgra kurvor kommer vi in i den första riktiga klÀttringen.
Col du Glandon
KlÀttringen upp mot Col du Glandon Àr uppdelad i tre etapper som vardera Àr 6, 9 respektive 3 kilometer lÄnga. Alla har en snittlutning omkring 7 %, dÀr den första etappen Àr brantast, tillsammans med det första avsnittet av etapp tvÄ. Jag har bestÀmt att mitt lopp pÄ allvar börjar med klÀttringen upp mot Col du Galibier. DÀrför siktar jag pÄ att ta mig över Col du Glandon och Col du Télégraphe pÄ tider som matchar dem frÄn 2004 med minsta möjliga arbetsinsats. Jag hÄller bara koll pÄ hastighetsmÀtare och puls. Tempot ligger omkring 13 km/h, vilket Àr bra, och pulsen strax under 160, vilket Àr 10 slag lÀgre Àn fem Är tidigare. Jag behÄller farten till förmÄn för den lÀgre pulsen.
Efter Le Riviere kommer en kort, ganska teknisk nedfart som övergÄr frÄn 12 % utför till 12 % uppför. En bit upp i denna lyckades jag tappa kedjan 2004, sÄ jag vÀxlar ner kontrollerat innan backen börjar. Stigningen Àr brant, men Ànnu Àr benen frÀscha, sÄ det Àr bara att tugga sig uppför pÄ lÀttaste vÀxeln.
Under andra partiet kör jag om en cyklist som kör med protes, hans ena ben Àr kapat strax under knÀet och protesen Àr fastsatt med ett specialfÀste i pedalen. Senare berÀttar Uffe att han Àven sett en annan cyklist i dennes nÀrhet som bara hade ett ben och körde utan protes. Vad vi Àn kommer att Ästadkomma denna dag, sÄ Àr det bara en blek skugga av dessa cyklisters prestationer.
Solen börjar nu komma upp och det Àr lÀttare att pÄminna sig om att dricka och Àta, men det Àr fortfarande svalt och vi kör mestadels i skugga. Allt eftersom solen stiger sÄ brÀnner den bort de tunna moln som finns och temperaturen ökar snabbt.
VĂ€l upp pĂ„ Col du Glandon har jag lyckats fĂ„ i mig en hel flaska och fyller den med vatten i depĂ„n. Första delen av utförslöpan Ă€r teknisk och minnet frĂ„n nĂ„gra otĂ€cka olyckor 2006 lever fĂ€rskt i minnet. NĂ„gra cyklister hade gĂ„tt omkull, vĂ€gbanan var drĂ€nkt i blod och flera ambulanser hade fĂ„tt köras upp frĂ„n motsatta hĂ„llet. PĂ„ flera stĂ€llen inför skymda kurvor sitter nu skyltar med texten âdescente dangerouseâ.
Jag tar det försiktigt och blir omkörd av andra cyklister mest hela tiden. UngefÀr halvvÀgs ner kommer vÀgen in i skogen och blir lite mindre teknisk. Jag blir omkörd av en 10-mannagrupp, lÀgger mig lÀngst bak i dess svans och hÄller den positionen tills vi Àr nere i Sainte Marie de Cuines.
I tvÄ mil segar sig vÀgen sedan upp mot Saint Michel de Maurienne. VÄr grupp har nu utökats till ett 40-tal cyklister och jag ligger avvaktande lÄngt bak. Det Àr en ren transportstÀcka inför nÀsta klÀttring, sÄ Äterigen gÀller det att minimera arbetsinsatsen och fylla pÄ depÄerna. De flesta resonerar likadant, sÄ vi hÄller ett bra tempo utan att sprÀnga oss. Alla Àter och dricker kontinuerligt under denna etapp.
NÀr vi nÀrmar oss Saint Michel de Maurienne stÄr funktionÀrer i korsningarna och ger oss företrÀde. Loppet har en mycket professionell inramning. Vi kommer knappt in i staden förrÀn vi svÀnger höger i en rondell, kör under en jÀrnvÀgsbro och sedan börjar klÀttringen uppför Télégraphe.
Col du Télégraphe
Solen har stigit pÄ himlen och det Àr redan varmt. I början av stigningen kör jag om en cyklist och nÀr vi Àr jÀmsides sÄ erbjuder han mig vatten ur en plastflaska. Jag tar en mun, lÀmnar tillbaks flaskan och tackar.
KlÀttringen Àr 12 km lÄng och ligger pÄ 7 % i snitt, utan nÄgra större variationer. Jag anvÀnder 34/24 under hela stigningen och hastigheten ligger omkring 12 km/h. Pulsen hÄller sig pÄ samma nivÄer som pÄ Glandon, vilket jag Àr tacksam för.
Det Àr en lummig klÀttring och nÀr tillfÀlle ges sÄ försöker jag köra i skuggan. Trafiken tÀtnar nu och det Àr en hel del bilar som med mer eller mindre smidiga metoder försöker ta sig förbi mÀngden av cyklister.
Jag Àr frÀsch nÀr jag nÄr toppen, ungefÀr 10 minuter före min tidplan frÄn 2004. Den korta nerfÀrden till Valloire Àr helt underbar och Äterigen gÀller det att Àta och dricka lite extra. VÀl nere i byn kör man runt en rondell och direkt börjar nÀsta klÀttring. Inne i byn Àr stigningen brant, men avtar efter en stund.
NĂ„gra kilometer senare passerar vĂ€gen Les Verneys, dĂ€r den första matkontrollen Ă€r belĂ€gen. DĂ€r finns allt möjligt och omöjligt i matvĂ€g. Jag Ă€ter nĂ„gra apelsinklyftor, fyller pĂ„ energidryck, tar med nĂ„gra bananhalvor och drar sedan vidare. Det Ă€r nu klĂ€ttringen upp mot Col du Galibier börjar pĂ„ allvar. Hela klĂ€ttringen Ă€r knappt 18 km lĂ„ng och har en snittlutning pĂ„ knappt 7 %. Eftersom partiet kring depĂ„n Ă€r ganska flackt, sĂ„ Ă€r det andra partier som kompenserar för detta âŠ
Col du Galibier
Första biten efter depÄn Àr ganska snÀll, men snart blir stigningen brantare, utan att man riktigt mÀrker det. Det blÄser en lÀtt medvind upp i dalen och pÄ grund av höjden Àr vÀrmen inte lÀngre lika pressande. Jag hÄller ett bra driv pÄ 34/21. Det som Àr slÄende Àr den kompakta tystnaden. Allt smÄprat har upphört och det enda som hörs Àr kedjornas smatter.
Vid Plan Lachat gör vĂ€gen en 90-graderssvĂ€ng över en liten stenbro och dĂ€r fĂ„r man den första förvarningen om vad som komma skall. VĂ€gen gĂ„r rakt upp lĂ€ngs bergssidan med ett stup till höger. Nu blir det brant. Trots att jag Ă€r beredd pĂ„ detta sĂ„ Ă€r denna syn mĂ€ktig. Jag vĂ€xlar ner och snart Ă€r jag nere pĂ„ lĂ€ttaste vĂ€xeln. Hastigheten Ă€r nu 10 â 11 km/h. Trots det lĂ„ga tempot sĂ„ kör jag om cyklister hela tiden. Med 5 kilometer kvar till toppen kör jag förbi Uffe, som klivit av cykeln och tagit en paus vid sidan av vĂ€gen. Vi vĂ€xlar nĂ„gra ord medan jag tuggar vidare uppĂ„t.
Jag hĂ„ller blicken pĂ„ hastighetsmĂ€taren, pĂ„ pulsmĂ€taren och pĂ„ vĂ€gbanan en bit framför mig. NĂ€r det ges tillfĂ€lle, sĂ„ kastar jag en blick nerĂ„t pĂ„ vĂ€gen nedanför för att fĂ„ inspiration av den höjd jag tagit. Jag Ă€r noga med att inte lĂ„ta blicken glida upp mot passet. Ăven om det bara Ă€r nĂ„gra kilometer kvar, sĂ„ klĂ€ttrar vĂ€gen brant och Col du Galibier Ă€r en pĂ„ samma gĂ„ng mĂ€ktig som demoraliserande vy.
Under klÀttringens sista kilometrar har jag en hollÀndare pÄ mitt bakhjul. Han verkar nöjd med tempot och vi vÀxlar nÄgra ord dÄ och dÄ. Med en kilometer kvar till passet delar vÀgen pÄ sig. Bilisterna har valet att ta en tunnel genom berget, medan cyklisterna fÄr köra över passet. HollÀndaren tackar för sig och slÀpper. Med 700 meter kvar till toppen sÄ tittar jag för första gÄngen upp mot passet och Àven nu kÀnns det vÀldigt lÄngt bort. Men nu Àr avstÄndet greppbart och jag segar mig upp de sista metrarna.
PÄ toppen fyller jag pÄ vattenflaskorna, sÀtter pÄ mig vindvÀst och sÀtter av utför. De första svÀngarna efter toppen Àr ganska snÀva, men sedan blir vÀgen mer lÀttkörd. Det blÄser motvind vilket bidrar till att hÄlla nere hastigheten. Efter en knapp mil, vid Col du Lautaret, blir vÀgen bredare. Det bildas en 10-mannagrupp som glider nedför berget.
NedfÀrden bryts av tvÄ kortare motlut, men gruppen hÄller ihop. Vi passerar ett flertal tunnlar, betydligt fler Àn vad jag minns, sÀkert ett 10-tal. Belysningen Àr mycket varierande och jag hÄller mig konsekvent strax till höger om mittlinjen. Alla dricker mycket under hela utförskörningen. Sista biten Àr plan och vi hÄller ett bra men ÄterhÄllsamt tempo för att vara sÄ frÀscha som möjligt inför sista stigningen.
I Bourg dâOisans ligger den andra matdepĂ„n, nĂ„gra kilometer frĂ„n starten. Jag fyller vattenflaskorna med en grön dryck, fickorna med bananhalvor och ger mig av sĂ„ snabbt jag kan.
Det Àr varmt. PÄ Col du Galibier hade jag rent av lekt med tanken att inte ta pÄ vindvÀsten, men var ÀndÄ tacksam för att ha den pÄ under den första delen av nedfÀrden. HÀr, nÀstan 2000 höjdmeter lÀngre ner i dalen, Àr det som i en gryta. Temperaturen ligger omkring 40 grader och svarta klubbklÀder kÀnns inte 100 % rÀtt just nu. Benen Àr dock rimligt frÀscha och jag har inte haft nÄgon tillstymmelse till kramp. Jag kör förbi campingen, igenom den sista plana vÀnstersvÀngen och sedan bÀr det av uppför.
Alpe dâHuez
KlÀttringen Àr knappt 14 kilometer med en snittlutning omkring 8 %. De första 3 kilometrarna Àr de brantaste och snittar över 11 %. Kurvorna Àr numrerade med nummer 21 lÀngs ner och 1 högst upp.
Det Àr fullt med ÄskÄdare som stÄr och hejar under klÀttringens första delar. Jag bestÀmmer mig för att dricka i varannan kurva och hÄller benhÄrd koll pÄ hur mÄnga kilometer det Àr kvar till toppen. Fokus ligger pÄ att ta mig fram till nÀsta numrerade kurva, sedan till nÀsta jÀmna kilometer och sÄ vidare. Jag försöker fÄ hastighetsmÀtaren att visa tvÄsiffriga vÀrden, men det lyckas lÄngt ifrÄn alltid. I byn Huez stÄr funktionÀrer och delar ut smÄ halvfyllda vattenflaskor som man kan greppa i farten, sÄ mycket fart man nu har. Jag tar nÄgra klunkar och hÀller resten över huvudet.
Med 4 kilometer kvar kÀnner jag hur krafterna börjar sina. Jag inser att den gröna drycken i mina flaskor inte innehÄller sÄ mycket mer Àn vatten och jag kan inte förmÄ mig att trycka i mig mer gel. Jag börjar umgÄs med tankar om att stiga av och gÄ, men trycker tillbaks dessa. Jag kan se husen uppe i byn och tar sikte pÄ dem. En kilometer före mÄl sitter Uffes familj vid vÀgen och hejar. Det ger en extra sporre och jag segar mig upp mot mÄlet. Den sista biten planar vÀgen ut och det blir till och med en lÀtt utförslöpa in till mÄlet. Det kÀnns ofattbart skönt att korsa mÄllinjen.
Min officiella tid blir 8:17, en putsning av personbÀsta med nÀstan en halvtimme. Jag har tillbringat 8:11 pÄ cykeln och pausat i sammanlagt 6 minuter. Av de 7000 startande cyklisterna sÄ tog sig 5300 i mÄl. Den snabbaste körde pÄ 6:09 och siste man tog sig in pÄ 13:19.
EPILOG
Jag rullar till hotellet, dÀr jag duschar och packar upp resterna i cykeltröjans fickor. Kvar finns tre gelförpackningar, en energikaka och tvÄ salttabletter. Jag har inte behövt stanna och kissa, men att dricka mycket och fylla pÄ med energi och salt har hjÀlpt att förebygga kramp.
Jag promenerar ner till mÄlomrÄdet och byter min nummerlapp mot ett gulddiplom. För 10 Euro köper jag en medalj av samma valör. PÄ det stora hela kÀnns det grymt bra.
TIPS
Uppladdning
⹠LÄnglopp med hög intensitet Àr bra alternativ trÀning nÀr man saknar berg.
⹠Att gÄ ner i vikt inför ett lopp gÄr utanför en normal uppladdning, men inför ett lopp av den hÀr typen sÄ lönar det sig. DÄ syftar jag pÄ cyklistens vikt, inte cykelns. Kanske inte lika roligt, men betydligt billigare och effektivare.
AnmÀlan
⹠Det har tidigare gÄtt att efteranmÀla sig, men numera bör man anmÀla sig god tid i förvÀg: http://www.sportcommunication.com/.
⹠Man mÄste bifoga ett lÀkarutlÄtande för att fÄ en komplett anmÀlan, nÄgot som blivit viktigare de senaste Ären. En mall finns pÄ hemsidan.
Resan dit
⹠Det effektivaste sÀttet att ta sig till omrÄdet Àr med flyg och hyrbil.
âą NĂ€rmsta destination Ă€r Grenoble, cirka 5 mil frĂ„n Bourg dâOisans.
⹠Flyg till GenÚve medför 2.5 timmars effektiv bilkörning.
⹠Flyg till Nice medför 5 timmars effektiv bilkörning.
Boende
⹠Boka boende god tid i förvÀg.
âą I Bourg dâOisans Ă€r hotellutbudet mer begrĂ€nsat och mĂ„nga hotell vill att man bokar en hel vecka, dĂ„ det gĂ„r flera lopp under denna period: www.bourgdoisans.com.
âą I Alpe dâHuez Ă€r hotellutbudet större, men man bör Ă€ndĂ„ boka i god tid, dĂ„ det Ă€ven dĂ€r blir fullbokat i samband med La Marmotte: www.alpedhuez.com.
Ăvriga förberedelser
⹠The Mountain Site har detaljerade profiler för de flesta stigningarna i omrÄdet och en för hela La Marmotte: www.geocities.com/Yosemite/Gorge/2922.
⹠Cyclefilm har spelat in flera filmer frÄn olika Cyclosportives och Gran Fondo, bland annat La Marmotte: www.cyclefilm.com. |
|
|
