|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
PROLOG
âFan, hĂ€r sitter man.â Det Ă€r sĂ„ nĂ€ra ett Arne Anka-citat jag kommer ombord pĂ„ SAS-planet nĂ€r vi lyfter frĂ„n Arlanda pĂ„ vĂ€g mot Nice. Att jag alls sitter hĂ€r har föregĂ„tts av en beslutsprocess som jag aldrig vill göra om. Aldrig.
Inför sĂ€songen 2020 hade jag anmĂ€lt mig till TrophĂ©e de lâOisans, fyra lopp som körs under en vecka och som avslutas med Marmotte. Covid-19 medförde att de första tvĂ„ loppen stĂ€lldes in medan Marmotte flyttades fram till september. Arrangörerna lyckades faktiskt genomföra loppet i strĂ„lande vĂ€der under den covid-lucka som uppstod pĂ„ sensommaren.
SjÀlv hade jag fÄtt covid-19 under vÄren 2020, vilket lett till ett tvÄ mÄnader lÄngt trÀningsuppehÄll. Efter en kallstart i slutet av maj sÄg jag inget annat alternativ Àn att fÄ min start flyttad till 2021. DÄ vaccinering och samhÀllets ÄterhÀmtning tog sin tid, sÄ flyttades 2021 Ärs lopp frÄn sista veckan i juni till första veckan i september. Man kunde Àven flytta sin startplats till 2022, men nu började jag tröttna pÄ allt flyttande, sÄ det fick bli start under 2021 eller inte alls.
Allt eftersom sĂ€songen 2021 blev allt mer lik den föregĂ„ende, sĂ„ började jag inse att en start i Marmotte inte skulle vara realistisk i Ă„r heller. AnmĂ€lningsavgiften var sedan lĂ€nge avskriven, sĂ„ det var bara att glömma loppet och gĂ„ vidare. NĂ„gra av oss som brukar cykla VĂ€nern Runt tillsammans siktade pĂ„ att cykla Göteborg â Stockholm och mitt fokus landade dĂ€r istĂ€llet. Efter en fantastisk sommar sĂ„ drog ett regnvĂ€der genom Sverige den vecka som vi hade planerat att köra, sĂ„ vi valde att stĂ€lla in det evenemanget. Det kĂ€ndes trĂ„kigt och tomt, Ă„terigen en sĂ€song som hade runnit bort som sand mellan fingrarna. DĂ„ plötsligt insĂ„g jag att jag hade en startplats till Marmotte en dryg mĂ„nad senare. Eller egentligen bĂ„de en startplats till GrimpĂ©e de lâAlpe och en till Marmotte Granfondo Alpes, som loppet numera heter. Det behövdes bara en mental helomvĂ€ndning för att realisera detta.
VALNEUROS
Första frĂ„gan att besvara Ă€r om det Ă€r rĂ€tt att Ă„ka utomlands. Etiskt, moraliskt och vad skall vĂ€nner och arbetskamrater tycka? I avvaktan pĂ„ att vi skulle landa den frĂ„gan hemma, sĂ„ kollar jag att det finns flyg, hotell och hyrbil, utifall att vi skulle bestĂ€mma oss för att Ă„ka. SommarsĂ€songen i franska Alperna avslutas i slutet av augusti, men det finns nĂ„gra enstaka hotell uppe i Alpe dâHuez som har öppet en vecka in i september, men de Ă€r inte mĂ„nga. Det finns heller inget direktflyg till GenĂšve, sĂ„ antingen Ă€r det byte som gĂ€ller eller direktflyg till Nice. Men om vi skulle vilja ta oss ner till Alperna och bo dĂ€r under loppet, sĂ„ Ă€r det fullt möjligt.
Efter upplevelsemÀssigt Àndlösa diskussioner kommer vi fram till ett enda avgörande beslutskriterium; Utrikesdepartementet reserekommendationer. SÄ lÀnge UD inte avrÄder frÄn att resa till Frankrike sÄ skall vi Äka. Om de skulle komma med en avrÄdan innan dess att vi stiger ombord pÄ planet, sÄ stÀller vi in resan. Ett till synes entydigt beslutskriterium, eller hur?
Fram tills dess att vi fattat ett beslut sÄ skall jag fortsÀtta trÀna som om jag skall köra loppet. Inga problem sÄ lÀnge vÀdret Àr tillÄtande, men inte fullt lika sjÀlvklart nÀr regent strilar ner utanför fönsterrutan. Att sÀtta sig pÄ en stationÀr cykel inomhus i augusti stÄr inte högst upp pÄ min önskelista. Men sÄ fÄr det bli vid ett par tillfÀllen.
Utmattad efter resediskussionerna och ju nĂ€rmare avresan vi kommer sĂ„ dyker nĂ€sta frĂ„gestĂ€llning upp. Ăr jag i tillrĂ€ckligt bra form för att överhuvudtaget ta mig runt Marmotte? De gĂ„nger jag kört loppet tidigare sĂ„ har jag haft en vĂ„rresa i benen, följt av VĂ€nern Runt, en VĂ€tternrunda samt ett otal klubbtrĂ€ningar. I Ă„r finns inget av detta. Jag konsulterar min trĂ€ningsdagbok och i relativ nĂ€rtid sĂ„ har jag kört Maratona dles Dolomites 2019, dĂ„ jag trots ytterst bristfĂ€lliga förberedelser lyckats prestera ett bra resultat. Maratona i all Ă€ra, men Marmotte Ă€r Ă€ndĂ„ lite tuffare, bĂ„de avseende distans och höjdmeter klĂ€ttring. Plus att jag har en bra bit kvar för att komma i nĂ€rheten av de förberedelser som jag tvĂ„ Ă„r tidigare tyckte var âbristfĂ€lligaâ. Ă
ngest rÄder.
Hela situationen Ă€r fullproppad med frĂ„gestĂ€llningar som mitt under covid-pandemin inte kan betecknas som nĂ„got annat Ă€n rena lyxproblem, men samtidigt sĂ„ Ă€r det just dessa frĂ„gestĂ€llningar som mer eller mindre okontrollerat far runt i mitt huvud. Jag behöver ett par nyktra ögon som kan vĂ€gleda mig i nĂ„gon riktning. Tillsammans med Inga-Lill kan jag reda ut de resetekniska argumenten, men för cyklingen sĂ„ behöver jag ett par andra ögon. Dessa visar sig tillhöra Selby Marshall, mannen bakom Studio lâEchelon, dĂ€r jag trĂ€nat de senaste tvĂ„ vintrarna. NĂ€r jag förklarar situationen, sĂ„ inser jag att jag valt rĂ€tt person för den hĂ€r typen av frĂ„ga. Hans bild Ă€r att jag borde ta mig runt utan nĂ„gra större svĂ„righeter, men kanske inte prestera en tid som jag hade önskat i ett normalt lĂ€ge. Han vĂ€nder pĂ„ det resonemang som för mig Ă€r sĂ„ sjĂ€lvklart, nĂ€mligen att köra loppet för att prestera en sĂ„ bra tid som möjligt. Varför inte testa att köra sĂ„ lĂ„ngsamt som möjligt? Varför inte bara köra och njuta av naturen och utsikten? Ăta sĂ„ mĂ„nga pain au chocolate som möjligt? Ta en för mig ocksĂ„. "Enjoy the ride". Just "enjoy the ride" blir mitt mantra inför loppet. Stort tack till Selby!
Jag finner trygghet i Selbys bedömning och i mina förberedelser inför Maratona dles Dolomites tvÄ Är tidigare. Jag fÄr ihop de sista trÀningspassen och sedan Àr det bara att invÀnta avresedagen. Vad kan gÄ snett nu?
PÄ fredagseftermiddagen före avresan ringer Inga-Lill. I sitt Facebook-flöde har hon fÄtt ett meddelande att UD infört avrÄdan frÄn resor till bl.a. Frankrike. Jag slÀnger mig pÄ datorn och kollar UD:s hemsida. Jag kan snart doktorera pÄ UD:s resereglemente och SAS villkor för att resa till Frankrike, men hittar inget som jag tolkar som nya reserestriktioner. Mer diskussioner. Vi inser att informationen frÄn UD skiljer sig Ät i de olika kanalerna. Vad Àr det som gÀller? Flera timmar och ett samtal till UD senare Àr vi tillbaks vid ruta ett och vi skall Äka. Men ett mentalt sÄr som börjat lÀkas ihop har rivits upp pÄ nytt.
FRANKRIKE
Nice
De resetekniska detaljerna Àr Ä sin sida underbart enkla. Covid-19 har medfört en vÀlgörande tydlighet för vad som gÀller. Det visar sig ocksÄ att det Àr fÀrre resenÀrer pÄ Arlanda och pÄ flyget, vilket vi inte alls Àr ledsna för. Vi vÀljer att flyga till Nice, vilket innebÀr en lÀngre bilresa istÀllet för att flyga med ett byte till GenÚve. Det gör ocksÄ att vi inte behöver korsa en landsgrÀns, utifall det skulle kunna innebÀra nÄgon form av problem. För ovanlighetens skulle sÄ kÀnner jag mig trygg i att min cykel kommer fram till destinationen samtidigt som jag, nÄgot som bekrÀftas snart efter att vi landat.
Vi har byggt in mer luft Àn vanligt i vÄr planering, sÄ vi övernattar utanför Fayence innan vi fortsÀtter resan mot Alperna. Det visar sig att omrÄdet runt Fayence lÀmpar sig ypperligt för cykling, nÄgot som vi ideligen pÄminns om. Det Àr drygt 25 grader och molnfritt, vilket gör att jag hela tiden vill parkera bilen nÄgonstans och hÀnga pÄ nÄgon av alla cyklister som vi passerar.
Det Ă€r den 31 augusti, vilket vi gissar Ă€r sista dagen pĂ„ den franska semestern. Ă
tminstone hoppas vi pĂ„ det, för biltrafiken norrut frĂ„n franska Rivieran Ă€r betydligt tyngre Ă€n vad vi hoppats pĂ„. Till slut anlĂ€nder vi till Alpe dâHuez, dĂ€r det Ă€r betydligt svalare Ă€n vid Rivieran nĂ„gra timmar bort.
Innan avresan har jag stÀmt av med Annika pÄ jobbet, som nyligt varit i Frankrike. Det visar sig vara precis sÄ enkelt att vara i Frankrike som hon berÀttat. Förutsatt att man fÄtt sina vaccinsprutor och har sitt covid-pass, sÄ behöver man bara ha med sig det, för det behöver visas upp titt som tÀtt. I tillÀgg skall man ha munskydd inomhus, sÄ ett multipack i bilen och pÄ hotellrummet Àr en god idé. Har man detta pÄ plats och med sig, sÄ Àr det mesta precis som tidigare.
Alpe d'Huez
Vi checkar in pĂ„ vĂ„rt hotell pĂ„ tisdagskvĂ€llen innan Marmotte. Det Ă€r mycket gott om tid, men jag skall köra GrimpĂ©e de lâAlpe pĂ„ torsdagsmorgonen, som en generalrepetition innan Marmotte. Hotellet ligger i byns övre del, i nĂ€rheten av liftarna upp mot Signal och Grandes Rousses, sĂ„ det Ă€r enkelt att lĂ€mna byn och ströva omkring i skidbackarna.
Allt som har att göra med nummerlappsutdelning Àr oerhört nerskalat. Dels för att Palais des Sports byggs om och dels p.g.a. det lÀgre antalet deltagare. Jag fÄr mina startpaket pÄ nÄgra minuter och dÀrefter kan vi fortsÀtta att strosa runt i det vackra vÀdret. Prognosen för de nÀrmsta dagarna ser stabil ut med ett regnomrÄde som skall dra förbi under fredagen. Just nu kÀnns det som en semesterresa och nÀstan per automatik gör jag de sista justeringarna av cykeln, samt en kort provtur. Allt fungerar som det skall och jag plockar fram det som skall med pÄ torsdagens lopp.
Grimpée de l'Alpe
Jag följer identiskt samma upplÀgg som jag gjorde inför bergstempot under Haute Route 2014. Det Àr redan sju Är sedan, men det kÀnns som om det vore hÀrom Äret. FrÄgan Àr om man kan rÀkna med samma utveckling som ett ÄrgÄngsvin? Imorgon skall vi kanske fÄ en antydan om det. Hur som helst, en liten flaska med Vitargo skall sitta pÄ cykeln och en till fÄr följa med ner, men den skall drickas upp före start och följer inte med tillbaks upp igen. SadelvÀskan Äker av och endast dÀcksavdragare, reservslang, samt multiverktyg följer med i fickan. En vindvÀst Äker pÄ, tillsammans med en speciallösning; armar och ben lindas in med gladpack som skydd för vinden och kan slÀngas nere vid starten. PÄ hotellet har jag pratat en del med en dansk som kört Marmotte tidigare. NÀr han ser lösningen sÄ ler han, gör tummen upp och tycker att det Àr en mycket god idé.
Klockan Ă€r strax över Ă„tta nĂ€r jag börjar min fĂ€rd nerför berget och sĂ„ har sent tror jag aldrig att jag kört utför Alpe dâHuez, möjligen med undantag för bergstempot 2014. Himlen Ă€r molnfri och till en början ligger stora delar av vĂ€gen i skugga, men allt eftersom tiden gĂ„r sĂ„ börjar solen leta sig upp över alptopparna.
Jag kÀnner mig lite ringrostig betrÀffande utförskörningen. Jag Àr helt ensam pÄ vÀgen och tar det lugnt utför. Mellan kurva 14 och 15 pÄgÄr ett vÀgarbete, sÄ jag stannar vid det mobila trafikljuset. NÄgra bilar kommer uppifrÄn och nÀr ljuset slÄr om till grönt sÄ tar jag rygg pÄ dem. Det blir ett helt annat fokus i utförskörningen och livsandarna börjar vakna. Det hÀr Àr riktigt roligt. Innan campingen vid kilometer 0 planar vÀgen ut och bilarna försvinner. SjÀlv svÀnger jag in till informationstavlan vid rondellen dÀr sista depÄn pÄ Marmotte brukar vara belÀgen. DÀr skall starten gÄ om en dryg halvtimme.
Vi Àr ett knappt hundratal cyklister till start. NÄgra skriver in sig nu, medan andra, dÀribland jag sjÀlv, tar fram vÄra digitala startbevis för registrering. NÄgra av oss har pÄ sig munskydd, sÄ som det stÄr i reglementet för i Är, medan andra struntar i det. Vare sig det ena eller andra sÀttet vÀcker nÄgot uppseende eller nÄgra anmÀrkningar.
NĂ€r jag en gĂ„ng i tiden anmĂ€lde mig till TrophĂ©e de lâOisans sĂ„ trodde jag att GrimpĂ©e de lâAlpe var ett individuellt tempolopp uppför berget upp till Alpe dâHuez. Efter att jag anmĂ€lt mig och sett hĂ„lltiderna, sĂ„ förstod jag att det mĂ„ste handla om en gemensam start och sĂ„ visar sig vara fallet. Kommentatorn ger en introduktion, företrĂ€desvis pĂ„ franska, med nĂ„gra engelska inslag. Mycket handlar om Fausto Coppi, den förste som pĂ„ cykel tog sig upp till Alpe dâHuez under Tour de France ganska precis 69 Ă„r tidigare. Han körde pĂ„ 42 minuter och jag undrar i min stillhet om vĂ€gen ens var asfalterad dĂ„. Jag tror inte att jag sett nĂ„gra bilder frĂ„n det loppet. PĂ„ lĂ€tta vĂ€xlar kör jag nĂ„gra varv runt rondellen för att vĂ€rma upp och sedan invĂ€ntar jag att klockan skall bli nio.
Med tanke pĂ„ att det hĂ€r bara Ă€r den andra gĂ„ngen som jag kör uppför Alpe dâHuez under tempoliknande förhĂ„llanden, sĂ„ bĂ€r det lite emot att anvĂ€nda ordet âalltidâ. Men bĂ„da dessa gĂ„nger har föregĂ„tts av timvis med funderingar och förberedelser, sĂ„ dĂ€rför Ă€r det inte helt fel heller. SĂ„ dĂ€rför kan jag sĂ€ga att inför tempoloppen uppför Alpe dâHuez, sĂ„ har jag alltid funderat pĂ„ hur jag skall lyckas att köra under en timme. Inför bergstempot under Haute Route Alps 2014, sĂ„ var det en teori, men efterĂ„t sĂ„ tror jag mig ha bra koll pĂ„ hur snabbt de olika delarna av klĂ€ttringen behöver avverkas. 2014 körde jag pĂ„ 1:04. Tror jag att jag skall klara under timmen idag? Knappast. Det enda som talar för Ă€r att jag lyckats hĂ„lla matchvikten under sommaren, Ă€ven fĂ„tt bort ett kilo, samt en handfull distanspass inför Göteborg - Stockholm. Allting annat talar emot. FĂ„r jag drömma om det? Javisst!
Starten gĂ„r, vi följer efter en masterbil och det gĂ„r riktigt fort redan frĂ„n start. I vĂ€nsterkurvan efter att vi passerar kilometer 0 kĂ€nns det redan som att jag Ă€r fullstĂ€ndigt avhĂ€ngd. En stor del av klungan ser ut att redan vara pĂ„ vĂ€g in i första högerkurvan lĂ„ngt dĂ€r framme, medan jag knappt fĂ„tt upp vĂ€rmen. Det gĂ„r hyfsat snabbt, men nĂ€r blicken rĂ„kar falla pĂ„ effektmĂ€taren sĂ„ inser jag att nivĂ„n Ă€r lĂ„ngt över nĂ„got som Ă€r hĂ„llbart i lĂ€ngden. Jag fyller huvudet med âenjoy the rideâ och faller in i ett tempo som Ă€r sĂ„ snabbt jag kan, samtidigt som det Ă€r sĂ„ bekvĂ€mt som möjligt. Som att viska sĂ„ högt man kan utan att det hörs.
Efter de 2.5 första brantaste kilometrarna, vid byn La Garde, sÄ borde jag ha minst 12 km/h i snitthastighet, men sÄ Àr det inte idag. Jag trampar pÄ och hÄller min enjoy-the-ride-tröskel. 2014 stabiliserades snitthastigheten i klÀttringen omkring 12.7 km/h. Nu landar den pÄ 12.3 km/h. Under första halvan av klÀttringen hÄller jag sÀllskap med en handfull andra cyklister, men sÄ fort vÀgen planar ut nÄgonstans sÄ dra de ifrÄn utan att jag kan göra ett dugg.
Starten pÄ klÀttringen Àr entydig, men det finns flera olika mÄlgÄngar. Den klassiska vÀgstrÀckningen följer Itinéraire du Tour de France och mÄlet ligger högt upp i byn exakt 14 kilometer efter kilometer 0. Det mÄl som oftast anvÀnds under Marmotte ligger vid Palais des Sports, dit klÀttringen inte riktigt Àr lika hög och distansen blir cirka 13.6 kilometer. Idag passerar vi Palais des Sports, som renoveras, och gÄr i mÄl pÄ andra sidan vÀgen frÄn Lac des Bergers. Tiden till mÄl frÄn kilometer 0 Àr 1:05 och det kÀnns riktigt bra, Àven om benen definitivt inte hÄller med om det just nu. Snitthastigheten uppför berget landar pÄ 12.8 km/h och under den första timmen efter kilometer 0 sÄ har jag klÀttrat drygt 1020 vertikala höjdmeter. Snabbaste totaltiden ligger omkring 46 minuter, vilket innebÀr cirka 45 minuter frÄn kilometer 0. Inte dÄligt av glada amatörer.
Nu Àr aptitretaren avklarad. Efter dusch, ombyte, lunch och lite vandring i skidbackarna, sÄ Àr det dags att börja blicka fram emot huvudattraktionen.
Marmotte Granfondo
Tidigare under veckan har jag sagt Ät mig sjÀlv att inte bry mig om vÀderprognosen, nÄgot som jag stÄtt fast vid, men nu Àr det dags. PÄ hotellet fÄr jag tips pÄ en bra lokal vÀdersajt och Inga-Lill hittar en annan som Àr Ànnu bÀttre. RegnvÀdret som skulle dra förbi under fredagen har blivit försenat och ser ut att komma in under eftermiddagen och natten till lördag. Det ser ÀndÄ ut som att regnet skall sluta under natten med god marginal till loppets start.
Fredagen, som vi tidigare rÀknat bort med tanke pÄ vÀderprognosen, blir riktigt behaglig och regnet kommer först fram emot kvÀllen. DÄ infinner sig nÀsta frÄga: Skall jag verkligen köra om det regnar? Det Àr en sak om man startar ett lopp och det börjar regna under tiden. Det Àr en annan sak att starta ett lopp nÀr det regnar. Det Àr en tredje sak att i regn cykla ner frÄn knappt 1900 meters höjd till 720 meter över havet för att dÀr, blöt och kall, invÀnta starten pÄ ett lopp.
Efter att ha vÀnt och vridit pÄ frÄgan sÄ bestÀmmer jag mig till slut för att köra. DÀcken pumpas och sportdryck blandas. Vi Àter middag, jag provpackar allt en sista gÄng, lÀgger fram det som jag skall ha pÄ mig och med mig, och sedan knyter vi oss. Klockan ringer 04:45 och jag kÀnner mig utvilad. Hotellet serverar frukosten frÄn klockan fem den hÀr morgonen. FastÀn jag Àr dÀr en stund innan, sÄ stÄr allting uppdukat. Hotellet har genomgÄende ersatt kvantitet med kvalitet och frukosten innehÄller allt jag behöver, och lite till. Utan att behöva stressa sÄ ÄtervÀnder jag till rummet och byter om.
Ofta inför lopp sÄ Àr valet av klÀder det som tveklöst fÄr mest fokus och tar mest energi. Idag Àr det enkelt. Med tanke pÄ temperaturerna vid start, pÄ Glandon och Galibier, sÄ fÄr armvÀrmare och knÀvÀrmare följa med hela loppet. VindvÀst Àr en sjÀlvklarhet, men vindjackan fÄr stanna pÄ hotellet. Undertröja av ylleblandning, samt lÄnga handskar kommer ocksÄ pÄ. Lite för sent har jag fÄtt en idé betrÀffande handskarna. Eftersom jag nÀstan alltid fryser om fingrarna, sÄ vill jag egentligen köra med lÄngfingriga handskar. Detta medför dÄ att jag tappar kÀnslan för vad jag hÄller i nÀr jag rotar runt i fickorna. Lösningen Àr givetvis att klippa hÄl för fingertopparna i högra handskens tumme, pekfinger och lÄngfinger. Det Àr alltid trÄkigt att göra sönder sin utrustning, men med tanke pÄ kostnaden för en sÄdan hÀr resa, sÄ Àr en förstörd handske nÀstan försumbar. Och den borde kunna ÄteranvÀndas en annan gÄng.
NÀr jag Àr klar tar jag hissen ner till receptionen och gÄr ut till garaget till min cykel. Det Àr becksvart ute, molnen hÀnger vid hustaken och regnet strilar ner. Varför gör jag det hÀr? Har jag inte kört tillrÀckligt mÄnga mil i kyla och regn redan? Jag stÄr en stund utanför hotellentrén och sedan vÀnder jag pÄ klacken, gÄr in, tar hissen upp till rummet dÀr Inga-Lill öppnar, tar av mig allt och lÀgger mig för att sova.
Min kropp Ă€r fullproppad med mat, taggad för att cykla och förstĂ„r överhuvudtaget inte konceptet âsömnâ just nu. Jag ligger och vrider mig, kanske somnar jag en stund, men efter tre kvart sĂ„ gĂ„r jag upp. NĂ€r jag kikar mellan gardinerna sĂ„ ser jag att det har börjat ljusna, regnet har upphört och det ser ut att kunna bli rimligt goda förutsĂ€ttningar för en dag i sadeln. Jag tittar pĂ„ klockan. Jag har fĂ„tt plats i den första startgruppen och den skall ge sig ivĂ€g om nĂ„gra minuter. Det finns ingen som helst chans att jag skall kunna ta mig dit tills dess. Om det funnits en gnutta luft kvar i kroppen, sĂ„ gĂ„r den ur mig nu. Nu somnar jag om pĂ„ riktigt.
Hur kunde det bli sÄ hÀr?
Det finns bara en person som kan besvara den frĂ„gan och han kan inte besvara den frĂ„gan. Om jag skulle försöka mig pĂ„ att sĂ€tta ett ord pĂ„ det, sĂ„ skulle det bli âbeslutströtthetâ. Jag vet inte om ett sĂ„dant ord finns i Svenska Akademiens Ordbok, men i sĂ„ fall fĂ„r det bli ett tillĂ€gg.
Beslutsprocesserna om vi överhuvudtaget skulle resa, om jag alls var i tillrÀckligt bra form för att genomföra Marmotte, samt hur trÀningsupplÀgget de sista veckorna innan loppet skulle se ut givet vÀderförhÄllandena krÀvde till slut sin tribut. FrÄgan om att alls starta poppade upp kvÀllen innan. NÀr den var avklarad och förutsÀttningarna ÀndÄ förÀndrades under den tidiga morgonen, sÄ blev det bara för mycket. Det Àr min teori i alla fall.
EPILOG
Initialt sĂ„ var jag grymt besviken pĂ„ mig sjĂ€lv. Men allt eftersom föll jag tillbaks pĂ„ âenjoy the rideâ, nĂ„got som mĂ„ste gĂ€lla frĂ„n start till mĂ„l. Och starten lĂ„g den hĂ€r gĂ„ngen pĂ„ ett mörkt, kallt och regnigt Alpe dâHuez.
Den största fördelen med resan till Alpe dâHuez Ă€r att den blev av. Efter ett och ett halvt Ă„r med covid-19 sĂ„ blev jag mer och mer fastvuxen i allt krympande rutiner i en allt snĂ€vare vardag. Den hĂ€r resan öppnade dörren till en vĂ€rld utanför Sverige, en vĂ€rld som vill Ă„terupptĂ€ckas igen.
I den bĂ€sta av vĂ€rldar, sĂ„ hade den hĂ€r reseberĂ€ttelsen hetat â2021: Marmotte Granfondo Alpesâ. I den nĂ€st bĂ€sta av vĂ€rldar sĂ„ har den fĂ„tt namnet â2021: GrimpĂ©e de lâAlpeâ. Och det Ă€r inte sĂ„ tokigt.
|
|
|
