|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
PROLOG
Haute Route Àr ett lopp som jag kör tillsammans med Uffe Johansson. SÄ enkelt Àr det, eller rÀttare sagt, sÄ enkelt har det varit. Det var Uffe som en gÄng i tiden tipsade mig om loppet och det har varit naturligt att köra loppet tillsammans. Att vi förutom att vara jÀmna pÄ cykeln Àven har likartad musiksmak har förenklat resandet ytterligare. Senaste gÄngen, 2018, sÄ hade Uffe en begynnande artros i knÀna, nÄgot som gjorde stora delar av hans lopp till en plÄga.
Sedan kom pandemin och nÀr den vÀl börjat klinga av, sÄ börjar det kittla i resenerven igen. Uffes knÀ var Ànnu inte i tillrÀcklig form för nÄgra utmaningar i Alperna, sÄ en Haute Route-resa skulle fÄ bli annorlunda den hÀr gÄngen. Svaret pÄ detta blev att byta 7-dagarsformatet mot ett 3-dagarslopp och genomföra loppet pÄ egen hand. Att efter tvÄ Är av pandemi försöka synka en resa och ett lopp med nÄgon annan kÀndes inte aktuellt.
Inför 2022 hade Haute Route-organisationen en handfull kortare lopp och de som utan tvekan intresserade mig mest var Alpe dâHuez i slutet av juni och Davos i slutet av september. Efter en kort avstĂ€mning hemma, sĂ„ sĂ„g vi en fördel i att Alpe dâHuez lĂ„g före semestrarna, samtidigt som Davos tidsmĂ€ssigt lĂ„g i en period med historiskt ostabilare vĂ€derlek.
Det var svÄrt att veta hur stort tryck det skulle vara pÄ lopp av den hÀr typen efter pandemin. Skulle det vara högtryck eller skulle man bli en ensam Äkare? Jag tÀnkte inte ta nÄgra chanser, utan bokade sÄ snart möjligheten gavs.
VintertrĂ€ningen genomfördes enligt ett nu etablerat format för tredje Ă„ret i rad pĂ„ Studio lâEchelon. PĂ„ vĂ„ren Ă„kte Göran Granström och jag till Alcudia, dĂ€r vi under nĂ„gra dagar körde tillsammans med mas-gruppen, anförda av Roger Andersson och Anders âHobbeâ Holmgren. Det var underbart att fĂ„ cykla pĂ„ Mallorca igen och pĂ„ en av vĂ„ra turer lyckades vi stöta ihop med Sven-Erik Vik och nĂ„gra andra frĂ„n Ărebrocyklisterna.
Loppet nÀrmade sig och en noggrannare titt i kalender visade att det sammanföll med en lite senare liggande midsommarhelg. Inte helt optimalt, men bokningen var gjord sedan lÀnge och utan nÄgra större problem sÄ lyckades Inga-Lill hitta ett bra upplÀgg för midsommarfirande i VÀrmland. SÄ planen kvarstod, men alla bokningar hade fÄtt vÀnta tills vi bÄda landat midsommarfirandet.
AvfÀrd
I lagom tid inför resan sÄ börjar den svenska flyginfrastrukturen gÄ pÄ knÀna. Efter en pandemiperiod med kraftigt reducerat resande, sÄ drar flygandet igÄng igen efter skolavslutningarna och dÄ Àr det mycket som inte Àr pÄ plats. LÄnga vÀntetider pÄ Arlanda medför att resenÀrer kommer allt tidigare, vilket i sin tur skapar trÀngsel, kaos och ytterligare fördröjning p.g.a. att Ànnu fler mÀnniskor skall samsas pÄ ett begrÀnsat utrymme.
Direktflyg till GenÚve Àr ett minne blott, sÄ vilket seriöst flygbolag jag Àn vÀljer sÄ kommer det att bli en mellanlandning, nÄgot som i sin tur dramatiskt ökar risken för att min cykel och jag inte skall komma fram till slutdestinationen samtidigt. Jag bokar en flight med Swiss Air som avgÄr frÄn Arlanda klockan 10 tvÄ dagar före loppet, men blir tÀmligen omgÄende ombokad till ett annat flyg som avgÄr 06:45. För att hinna med incheckningen, samt fÄ nÄgra timmars sömn natten innan, sÄ bestÀmmer jag mig för att övernatta pÄ Arlanda. PÄ morgonen dagen före avfÀrd meddelar Swiss Air att de har en extrainsatt incheckning mellan klockan 16 och 18, sÄ jag tidigarelÀgger min avresa till flygplatsen för att hinna med den.
Det vore fel att sÀga att det Àr folktomt nÀr jag kommer till Arlanda, men givet lÀget den senaste tiden, sÄ kÀnns det nÀstan sÄ. PÄ mindre Àn en halvtimme sÄ har jag checkat in sÄvÀl resvÀska som cykel och kan strosa omkring pÄ flygplatsen med endast handbagage. Helt plötsligt ser resan vÀldigt mycket ljusare ut och jag kan verkligen koppla av.
BĂ„de pĂ„ flyget till ZĂŒrich och sedan vidare till GenĂšve sĂ„ talar piloterna en hĂ€rlig schweizertyska. Den kastar mig bakĂ„t till en sommar pĂ„ gymnasiet dĂ„ jag följde med en kompis och hans familj till Kandersteg i Berner Oberland. Efter vistelsen dĂ€r sĂ„ kunde jag nĂ€stan förstĂ„ sprĂ„ket, men numera fattar jag halvfjĂ€rs. Men schweizertyskans underbara melodi gör mig glad och bidrar till att höja stĂ€mningen.
VĂ€l framme i GenĂšve sĂ„ anlĂ€nder bĂ„de min resvĂ€ska och min cykel snart efter att jag sjĂ€lv kommit av planet, nĂ„got som jag i princip hade rĂ€knat bort. Biluthyrningen gĂ„r smĂ€rtfritt och sedan Ă€r det bara att sĂ€tta av mot Alpe dâHuez. I Grenoble Ă€r det som vanligt vĂ€garbete som saktar ner trafiken, men detta underlĂ€ttar samtidigt navigeringen, sĂ„ jag försöker se det positiva i situationen. En liten stund efter klockan 19 Ă€r jag framme vid mitt hotell, Le Pic Blanc, efter en mycket lĂ„ng resdag.
DAG 0: ALPE DâHUEZ â ALPE DâHUEZ VIA VILLARD-RECULAS
2014 sÄ var jag otroligt spÀnd inför och under Uffes och min första Haute Route. Formatet, logistiken och allt som rörde loppet var okÀnd materia. 2018 var jag betydligt mer avspÀnd. Nu brydde jag mig knappt. Allt fokus hade hamnat pÄ resan och eftersom boendet skulle vara pÄ ett enda stÀlle, sÄ innebar det oerhört mycket enklare logistik. Kanske hade jag tagit det lite för lugnt?
VÀderprognosen för den första etappen pÄ fredag visar pÄ ösregn och jag minns tillbaks till tredje etappen pÄ Haute Route Alps 2014, men inte ens det fÄr mig ur balans. Om nÄgra dagar sÄ fÄr vi se hur illa som det verkligen blir.
Dagen före loppet öppnar registreringen klockan 14 och tvÄ timmar senare kan man följa med pÄ en extrainsatt tur tillsammans med nÄgra av Haute Route-ambassadörerna. Eftersom jag Àr fÀrdiginstallerad pÄ hotellrummet, cykeln Àr klar och vÀdret Àr strÄlande, sÄ tar jag istÀllet en tur pÄ egen hand.
Jag kör ner till Bourg dâOisans, viker av mot Allemond och tĂ€nker ta mig an klĂ€ttringen tillbaks via Villard-Reculas pĂ„ samma sĂ€tt som den skall köras nĂ€stföljande dag. Uffe och jag körde den vĂ€gen under den regndrĂ€nkta etappen 2014 och min minnesbild Ă€r att klĂ€ttringen Ă€r lite lĂ€ngre Ă€n huvudvĂ€gen frĂ„n Bourg dâOisans, men betydligt snĂ€llare. Denna minnesbild visar sig vara helt felaktig. Den kan bottna i att vi tidigare samma dag hade tagit oss över Col de la Madeleine och Col du Glandon och relativt dessa sĂ„ var den hĂ€r lĂ€ttare. Och visst Ă€r den lĂ€ttare Ă€n den vanliga vĂ€gen, men bara marginellt. Mitt minne sa mig ocksĂ„ att lĂ„nga strĂ€ckor av vĂ€gen gĂ„r pĂ„ skrĂ„ lĂ€ngs berget, men nu visar det sig att Ă€ven dessa strĂ€ckor lutade betĂ€nkligt. VĂ€l ute pĂ„ huvudvĂ€gen frĂ„n Bourg dâOisans, D211, sĂ„ följer jag den inte mer Ă€n tvĂ„ kilometer och viker av pĂ„ vĂ€g D211F, som gĂ„r mer direkt till mitt hotell.
Nummerlapp hÀmtas ut och jag strosar omkring lite i Haute Route Village. DÀr finns en del information som jag inte hittat pÄ hemsidan och jag inser till slut att jag mÄste ladda ner arrangörernas app för att inte missa nÄgot vÀsentligt. Lite trÄkigt att det Àr olika information i olika kanaler, men det Àr bara att gilla lÀget. Jag tar en sen lunch pÄ en restaurang nere vid turistinformationen och efterÄt, vid 16-snÄret, sÄ kommer en rejÀl regnskur. Det Àr bara att hoppas att de som kör extraturen klarar sig.
Klockan 19 Àr det briefing och den hÄlls som vanligt av Fergus Grant. SÀkerheten sÀtts i första rummet, vilket kÀnns tryggt. TvÄ av de tre utförskörningarna Àr neutraliserade, sÄ tidtagningen stoppas, och om vÀdret blir alltför dÄligt, sÄ kan etappen kortas av. EfterÄt Àr det pastaparty och dÀrefter Àr det dags att ÄtervÀnda till hotellet för att förbereda morgondagens etapp. Starten skall gÄ 07:00 frÄn Haute Route Village.
Start: 11:00
Distans: 45 km
Stigning: 1200 m
Tid i sadeln: 2:21
Rullsnitt: 19.0 km/h
ETAPP 1: ALPE DâHUEZ â ALPE DâHUEZ VIA VILLARD-RECULAS
Jag vaknar ofrivilligt strax efter fyra och jag hör en enstaka fĂ„gel kvittra utanför fönstret, sĂ„ jag gissar att vĂ€dret inte kan vara alltför dĂ„ligt. Frukosten serveras frĂ„n klockan fem och jag hĂ€nger pĂ„ lĂ„set, men det Ă€r Ă€ndĂ„ en handfull cyklister som redan sitter i matsalen nĂ€r jag kommer ner. Ăven nĂ„gra frĂ„n arrangörssidan bor pĂ„ hotellet.
Om jag inte kÀnt till vÀderprognosen, sÄ hade jag tyckt att utsikten genom fönstren sÄg lovande ut. Efter frukosten tar jag en kort svÀng utanför hotellet och det ligger en tunn vÄt hinna över asfalten, men det Àr inte kallt, vilket Àr lovande.
Allt Àr förberett sedan kvÀllen innan sÄ jag rullar ivÀg frÄn hotellet omkring kvart i sju och Àr vid starten nÄgra minuter senare. VÀgarna Àr fortfarande vÄta, men lite varstans sÄ börjar de torka upp. Vid starten fÄr jag reda pÄ att dagens original-etapp har kortats ner, sÄ att alla cyklister kommer att köra kompakt-etappen och följaktligen vÀnda pÄ toppen av Croix de Fer. Detta har meddelats i appen, nÄgot som jag givetvis missat fullstÀndigt.
Starten gÄr och vi kör i samlad tropp. Hastigheten ligger omkring 30 km/h, vilket Àr lite för lÄngsamt, men samtidigt sÄ Àr det en stor grupp som skall vallas nerför berget. Vi skall köra nÀstan tvÄ mil innan tidtagningen startar och pÄ vÀgen passerar vi Col de la Confession. Efter en stund sÄ sÀtter sig formationen och allt som oftast hamnar jag i nÀrheten av en riktigt snygg rödmetallic Wilier som tyvÀrr har vÀldigt skrikiga bromsar.
Vi kör mestadels i skuggan av berg och trÀd, sÄ det Àr lite smÄruggigt samtidigt som man förstÄr att en vacker morgon hÄller pÄ att gry. Hade det inte varit för alla samstÀmmiga vÀderprognoser, sÄ hade jag trott att vi gick en strÄlande dag till mötes, men vÀdret kan skifta snabbt i bergen.
Croix de Fer
VÀl nere sÄ kommer vi fram till Barrage de Verney och flera stannar för att ta av vindvÀstar och jackor. SjÀlv nöjer jag mig med att dra ner dragkedjan pÄ min vÀst, för det Àr fortfarande svalt. Vi kör lÀngs dammen som bjuder pÄ hÀrliga vyer och direkt efterÄt sÄ tar vi oss över en liten knix. En kort stund senare börjar sjÀlva klÀttringen, nÄgot som inte gÄr att missa.
VÀgen Àr helt nyasfalterad och skjuter i höjden mellan trÀden. Det hÀr Àr det brantaste partiet, sÄ det gÀller att inte gÄ pÄ för hÄrt. Det Àr nu effektmÀtaren kommer till pass och jag försöker att inte ligga över 200 Watt, men det Àr nÀst intill omöjligt i de branta partierna. Och de branta partierna Àr de som det finns flest av i den hÀr delen av klÀttringen.
Alla har sina nationalitetsflaggor pÄ nummerlapparna och nÀr vi kommer upp till Le Riviere sÄ undrar en finsk cyklist om jag kommer direkt frÄn midsommarfirandet. Strax efterÄt börjar vÀgen gÄ lÀtt utför och blir sedan allt brantare. Sista biten av utförslöpan bestÄr av tvÀrbranta serpentiner, som avslutas med en tvÀr svÀng över en bro och dÀrefter fortsÀtter vÀgen tvÀrbrant uppför. Jag har kört den hÀr strÀckan tillrÀckligt mÄnga gÄnger för att ta det försiktigt över bron, men en av de andra cyklisterna trycker pÄ ordentligt i sista biten utför, lyckas fÄ med sig farten och vinner en bit i början pÄ klÀttringen.
En cyklist kör vid min sida och vi börjar prata lite om hur pass brant det Àr hÀr och hur vÀgen ser ut framöver. Han har en vÀldigt snygg röd Wilier, troligtvis den som jag hörde en stund tidigare i utförslöpan. Det gÄr en stund, vi pratar pÄ och mÀrker att vi Àr rÀtt sÄ jÀmna, sÄ vi fortsÀtter att cykla och prata.
Enligt Magnus Hektors teorem sÄ Àr hjÀrnan det enda organ i kroppen som kan kÀnna smÀrta. Följaktligen gÀller det att se till att hjÀrnan fokuserar nÄgon helt annanstans Àn pÄ det som kroppen just nu utsÀtts för. Vid sÄdana tillfÀllen nÀr jag kör sjÀlv sÄ försöker jag Àgna mig Ät huvudrÀkning eller Ät att försöka beskriva lÀget utifrÄn en utomstÄende betraktares perspektiv, gÀrna i sÄ positiva termer som möjligt.
Nu Àr vi Àr tvÄ, sÄ kan vi prata med varandra istÀllet, vilket Àr betydligt mer givande. Vi diskuterar olika cykellopp, sporter och resor. Han har Àven genomfört den ursprungliga Haute Route, alltsÄ att pÄ skidor ta sig mellan Chamonix och Zermatt. Ett Àmne som engagerar oss bÄda Àr hur man skall förhÄlla sig till sin prestation, samtidigt som det Àr allt svÄrare att hÄlla samma nivÄ Är efter Är. Vi tillhör samma Äldersgrupp, vi gör trots allt det hÀr för att vi tycker det Àr roligt, men jag fÄr intrycket av att vi tar tÀvlingsmomentet pÄ lite olika sÀtt.
Helt plötsligt sÄ har vi avverkat den andra etappen av Croix de Fer, knappt utan att jag mÀrkt det och just nu Àr bÄde omgivningar och vÀder fantastiskt vackra.
Vi tar oss utför den andra, betydligt snÀllare utförslöpan och nÀr vi pÄbörjar den tredje delen av klÀttringen sÄ möter vi de första cyklisterna som varit uppe vid toppen och vÀnt. Richard Noble, som min kompanjon heter, tycker det Àr lite deprimerande, medan jag tycker att vi tuffat pÄ rÀtt sÄ bra. Framför allt sÄ har det varit en trevlig klÀttring. Vi har ocksÄ en lÀtt medvind, sÄ den sista delen upp till toppen Àr en behaglig resa.
I depÄn sÄ Àr vi effektiva utan att stressa. Jag har fÄtt i mig en dricksflaska, sÄ den fylls pÄ och jag petar i mig lite av maten som finns framdukad. Jag pÄbörjar Àven en energikaka, men de blir alltför mastig att fÄ i sig, sÄ den fÄr följa med i fickan. Vi ser att molnen börjar hopa sig, sÄ vi sÀtter av nerför berget.
Vi Àr rÀtt sÄ jÀmna Àven utför, men i vissa partier sÄ glider jag ifrÄn. EmellanÄt sÄ fÄr vi sÀllskap av nÄgon annan cyklist och till slut Àr vi tillbaks till Barrage de Verney. Richard tar av sin jacka och vi pÄbörjar klÀttringen upp mot Col de la Confession. Det Àr dÄ nÄgon öppnar kranen.
Col de la Confession
Det Àr samma klÀttring som jag körde igÄr, men förutsÀttningarna Àr helt förÀndrade. Regnet vrÀker ner, men det hÀr Àr jag klÀdd för. Uppför Croix de Fer i strÄlande solsken sÄ kÀndes det lite avigt med skoöverdrag, knÀvÀrmare och lÄnga handskar, samt ass-saver pÄ cykel, men nu kommer allt detta till sin rÀtt.
Vi tuggar oss uppför och efter en stund sÄ börjar Richard sacka efter lite. Han sÀger Ät mig att köra, men skillnaden i hastighet Àr sÄ försumbar att jag drar av lite och vi fortsÀtter upp tillsammans. SamtalsÀmnena gÄr nu över mot brittisk humor, tv-serier, Sveriges NATO-ansökan och engelsmÀnnens syn pÄ Boris Johnson. Vi har med andra ord lagt cocktail-snacket bakom oss och min ambition Àr att vi skall hÄlla oss till frÄgor som krÀver tankeverksamhet, för att avleda fokus frÄn regn, smÀrta och allmÀn misÀr.
I Villard-Reculas Àr det en matdepÄ dÀr vi stannar för lite energiintag och sedan fortsÀtter vi igen. Under dagen har vi till och frÄn slagit följe med andra cyklister och nu Àr vi en liten grupp som kör över toppen och vidare mot byn Huez. DÀr stÄr ett gÀng funktionÀrer och guidar oss genom byn och jag skulle inte för en sekund vilja byta med nÄgon av dem. Stort tack!
Alpe dâHuez
Ute pÄ stora vÀgen kommer vi snart till en skylt som meddelar att det Àr fyra kilometer till mÄl. Richard fÄr det allt tuffare, men vi pratar pÄ sÄ att fokus hamnar nÄgon annanstans Àn dÀr det Àr som jobbigast. Till slut sÄ Àr vi i mÄl och vi tackar varandra.
Den hÀr delen har jag planerat i förvÀg, sÄ jag börjar med att rulla bort till cykeltvÀtten. PÄ nolltid Àr den vÀrsta smutsen borta och jag rullar vidare till hotellet. Cykeln fÄr stÄ pÄ en lÀmplig plats i receptionen, medan jag gÄr upp pÄ rummet, sköljer av klÀderna och dÀrefter tar en lÄng varm dusch. Sedan fÄr cykeln en sista finputs och dÀrefter Àr det bara att vila lite. Snart upphör regnet, solen steker hett och det Àr lÀge för att ta en promenad pÄ stan.
Det Ă€r slutet av juni och om det inte varit för Haute Route, sĂ„ hade Alpe dâHuez nĂ€stan varit helt dött. Förra Ă„ret var Inga-Lill och jag hĂ€r i början pĂ„ september och dĂ„ var sĂ€songen över. SĂ„ sammantaget har de en vĂ€ldigt kort sommarsĂ€song.
Briefing hĂ„lls 18:30 och dĂ€refter Ă€r det snacks och öl utanför Palais des Sports. Jag lyckas identifiera Richard, vilket inte Ă€r helt sjĂ€lvklart i civila klĂ€der och vi kommer överens om att försöka hitta varandra i Bourg dâOisans imorgon för att köra tillsammans igen.
Start: 07:00
Distans: 93 km
Stigning: 2800 m
Tid i sadeln: 5:03 (totalt frÄn start till mÄl)
Rullsnitt: 18.6 km/h
ETAPP 2: LE BOURG DâOISANS â ALPE DâHUEZ
Starten gĂ„r klockan 08:30 nere i Bourg dâOisans, sĂ„ frukosten serveras med start klockan 06:00 och det betyder sovmorgon. Efter frukosten gĂ„r jag ut en svĂ€ng utanför hotellet för att kĂ€nna pĂ„ vĂ€dret. Det Ă€r helt molnfritt, men solen har inte kommit upp över bergen Ă€nnu och det Ă€r kallt och bitigt i luften.
Jag har pÄ mig vindvÀst och armvÀrmare, samt gladpack virat runt knÀna pÄ kÀnt manér. Utanför hotellentrén sÄ gör sig en tysk cyklist lustig över lösningen, men nÀr jag förklarar syftet sÄ hugger en av hans kompisar av honom; if it works, it works. En strÄlande vacker dag hÄller pÄ att gry nÀr jag rullar nerför berget.
Starten Ă€r förlagd till en liten bakgata mitt i Bourg dâOisans och rĂ€tt snart sĂ„ trĂ€ffar jag pĂ„ Richard. Vi Ă€r ute i god tid och smĂ„pratar lite. Till slut gĂ„r starten och hela klungan rullar igenom stan, pĂ„ vĂ€g mot klĂ€ttringen upp mot Alpe dâHuez.
Combe de la Fayolle
Vi skall köra lite drygt tvĂ„ kilometer, som Ă€r den brantaste delen av klĂ€ttringen och vid La Gare vika av mot âthe Balcony Roadâ som den kallas av arrangörerna.
2018 tyckte bĂ„de Uffe och jag att en klĂ€ttring pĂ„ 5 kilometer med en snittlutning omkring 7% borde kunde anses vara kategoriserad och dĂ„ tog vi oss an klĂ€ttringen efter att ha kommit uppifrĂ„n Alpe dâHuez. Vi döpte den till âklĂ€ttringen som inte fannsâ. Idag kan vi addera ytterligare drygt tvĂ„ kilometer pĂ„ över 10% till klĂ€ttringen, men den anses Ă€ndĂ„ inte vara kategoriserad âŠ
Jag har förvarnat Richard om vad vi kan förvĂ€nta oss pĂ„ den hĂ€r strĂ€ckan och vi hĂ„ller ett jĂ€mnt tryck pĂ„ pedalerna uppför. Richard bor pĂ„ samma hotell som Inga-Lill och jag bodde pĂ„ för mindre Ă€n ett Ă„r sedan, Au Chamois dâOr, och dĂ€r bor Ă€ven Phil tillsammans med sin grupp. Phil har sagt att han och Rodolfo, som han körde med dagen innan, gĂ€rna ansluter till oss. JĂ€ttekul tycker vi, men allt eftersom kilometrarna tickar pĂ„ sĂ„ Ă€r Phil och Rodolfo antingen just framför eller just bakom oss, sĂ„ vĂ„ra körstilar verkar inte helt kompatibla. Genomsnittligt skulle man Ă€ndĂ„ kunna sĂ€ga att vi kör tillsammans.
Till slut sĂ„ vĂ€nder vĂ€gen utför och vi kan stĂ„ pĂ„. VĂ€gen utför Ă€r bredare Ă€n den var uppför, men har sĂ€mre belĂ€ggning. VĂ€l nere pĂ„ platten sĂ„ skall vi köra en bakvĂ€g uppför första delen av vĂ€gen upp till Les Deux Alpes. Först kör vi dock en transportstrĂ€cka pĂ„ ett par kilometer och tillsammans med starten i Bourg dâOisans, sĂ„ Ă€r det den enda plattkörning som dagen bjuder pĂ„. Den hĂ€r strĂ€ckan Ă€r Ă„ andra sidan vĂ€ldigt vacker och vi gör vĂ„rt bĂ€sta för att ta in alla synintryck. Vi kör pĂ„ en större vĂ€g, sĂ„ tidtagningen har stoppats och skall starta igen sĂ„ snart klĂ€ttringen börjar.
Mitt i en utförslöpa sÄ finns en avtagsvÀg till vÀnster och nÄgra funktionÀrer signalerar Ät oss att vi skall ta in dÀr, nÄgot som jag Àr helt oförberedd pÄ. Det Àr en smal vÀg som gÄr mitt genom skogen och den ser ut att gÄ rakt uppför.
Les Deux Alpes
LÀttaste vÀxeln Äker i med automatik och vi börjar genast resonera kring hur lÀnge denna brant kan förvÀntas hÄlla pÄ. Med gemensamma minnesglimtar frÄn gÄrdagens briefing kommer vi överens om att det borde vara tre kilometer med denna lutning, nÄgot som senare visar sig vara helt korrekt.
Vi diskuterar bankernas och kreditkortsindustrins framtid nÀr vi blir avbrutna av att vÀgen planar ut, börjar gÄ pÄ skrÄ lÀngs bergssidan och ger oss vidunderliga vyer. Efter en halvmils körning kommer vi ut pÄ huvudvÀgen och nu Àr det bara att tugga pÄ, sÄ vi fortsÀtter vÄr dialog. Richard berÀttar om hur hans fru startat och utvecklat en egen verksamhet helt frÄn scratch och om en resa som de gjort till Antarktis. Jag Àr inte sÀker pÄ att jag skulle vilja göra den sjÀlv, men hans berÀttelse fastnar verkligen.
Som vanligt nÀr vi har vÄra pratstunder sÄ tuggar kilometrarna pÄ av sig sjÀlva och snart sÄ Àr vi upp i Les Deux Alpes. Tidtagningen stoppas och vi bestÀmmer oss för att ta det lugnt i depÄn. Det Àr inte sÄ att vi sölar, men allting fÄr ta den tid det tar. Arrangörerna har verkligen lyckats med maten i depÄerna; smÄ paj-bitar, smÄ pizza-bitar, lite frukt, bars och gel. Det Àr inte nÄgot stort utbud, men varenda matbit i depÄn Àr tilltalande och det Àr bara aptiten som sÀtter begrÀnsningen.
Till slut inser vi att vi Àr klara och dÄ börjar vi rulla utför. Den första halvmilen utför Àr densamma som vi körde uppför, men dÀrefter hÄller vi oss kvar pÄ huvudleden. VÀgen Àr bred och den hÀr delen Àr betydligt roligare att köra utför Àn uppför, sÄ arrangörerna har verkligen lyckats med att dra rutten.
NÀr vÀgen planar ut sÄ korsar vi Barrage de Chambon och det Àr Äterigen en fantastik kÀnsla att köra med vatten pÄ ena sidan och ett artificiellt stup pÄ den andra. Man har lyckats bygga vÀgen sÄ att man inte fÄr nÄgon obehagskÀnsla av stupet. PÄ andra sidan dammen kör vi nÄgra hundra meter för att Äterigen göra en vÀnstersvÀng uppför en löjligt brant vÀg.
Col de Sarenne
Men den hĂ€r gĂ„ngen sĂ„ kommer det inte som nĂ„gon överraskning. Om det Ă€r nĂ„got som fastnat frĂ„n gĂ„rdagens briefing, sĂ„ Ă€r det att den första kilometern uppför Col de Sarenne Ă€r otroligt brant. NĂ€r den Ă€r avverkad sĂ„ har vi kommit till byn MizoĂȘn och kan beskĂ„da dammen lĂ„ngt dĂ€r nere, trots att vi körde dĂ€r alldeles nyss.
Solen skiner frÄn en klarblÄ himmel och det blÄser knappt nÄgonting. Höjden gör ÀndÄ att det inte Àr stekhett, utan vÀldigt behagligt. En stund efter byn kommer ytterligare ett brant parti, men i övrigt sÄ tuffar vi pÄ uppför.
Ett tema för den hÀr delen av klÀttringen Àr för- och nackdelar ur arbetsgivarens synvinkel att anvÀnda konsulter kontra egna anstÀllda. Kilometrarna tickar pÄ tills det Àr ungefÀr en halvmil upp till toppen. Richard fÄr det allt tuffare och de sista trekilometerna fÄr han bita i ordentligt, fast det Àr inte pÄ nÄgot sÀtt sÄ att jag sjÀlv glider upp pÄ en rÀkmacka. Till slut nÄr vi toppen tillsammans och kan beskÄda de fantastiska vyerna.
Richard har en fantastisk koll pÄ nÀr tidtagning börjar och slutar, nÄgot som jag helt bortser frÄn, sÄ efter ett kort stopp sÄ rullar vi utför. VÀgen utför Combe de Fayolle var bitvis rÀtt sÄ dÄlig, men den hÀr slÄr allt. Att den hÀr strÀckan inte Àr neutraliserad övergÄr mitt förstÄnd. Vi tar det lugnt och efter en stund sÄ ansluter Phil. Det Àr synd att vÀgen Àr sÄ erbarmligt dÄlig, för det förtar det roliga och allt fokus mÄste lÀggas pÄ vÀgen framför.
Arrangörerna har Ă€ndĂ„ lagt in en strĂ€cka dĂ€r tidtagningen stoppas p.g.a. vĂ€gens beskaffenhet, men vi förstĂ„r inte varför just hĂ€r, dĂ„ vĂ€gen varken Ă€r bĂ€ttre eller sĂ€mre Ă€n den övriga nedfarten frĂ„n Col de Sarenne. Vi tar en paus i den neutraliserade zonen och dĂ€refter rullar vi den sista biten ner till Alpe dâHuez.
Alpe dâHuez
Vi kör förbi mitt hotell och vidare utför D211F, en vĂ€g som vi kĂ€nner vĂ€l vid det hĂ€r laget. Vi kommer ut pĂ„ huvudvĂ€gen med cirka tre kilometer upp till Alpe dâHuez. Richard trycker pĂ„ ordentligt och vi kör pĂ„ Ă€nda in till mĂ„l. Sista biten kör vi sida vid sida och det kĂ€nns fullstĂ€ndigt sjĂ€lvklart att korsa mĂ„llinjen hand i hand. Richard intervjuas och arrangörerna tar nĂ„gra ytterligare bilder. Det kĂ€nns hĂ€rligt att vara i mĂ„l efter en kort, men intensiv etapp, dĂ€r vi har avverkat över 2800 höjdmeter pĂ„ 68 kilometers körning.
PÄ briefingen klockan 18:30 sÄ presenteras upplÀgget för morgondagens bergstempo. Etappen körs enligt ett nu vÀletablerat upplÀgg, dÀr cyklisterna startar med 20 sekunders mellanrum i omvÀnd ordning mot resultatlistan efter den föregÄende etappen. En kvart före start skall man komma till startomrÄdet och dÀrifrÄn slussas man sedan vidare till startrampen. Inte helt otippat sÄ skall Richard och jag vara dÀr samtidigt, 09:15 vid startomrÄdet och start omkring 09:30.
Start: 08:30
Distans: 69 km
Stigning: 2780 m
Tid i sadeln: 4:25 (totalt frÄn start till mÄl)
Rullsnitt: 15.6 km/h
ETAPP 3 (individuellt bergstempo): LE BOURG DâOISANS â ALPE DâHUEZ
Min plan Àr att starta nedfÀrden senast 08:30 för att inte behöva stressa, vilket betyder att jag kan ta det ytterligare lugnare den hÀr morgonen. Allting Àr förberett sedan kvÀllen innan, inklusive sportdryck i bÄde min ordinarie lilla dricksflaska och i den flaska som jag skall dricka nere i byn och dÀrefter slÀnga innan start.
PĂ„ hotellrummet delar jag upp mina saker i tvĂ„ grupper, sĂ„dant som skall med pĂ„ dagens tur och sĂ„dant som kanske skall med. De tvĂ„ flaskorna, reservslang och dĂ€cksavdragare skall med. Insexnyckelsats och vindvĂ€st skall kanske med. DĂ„ avfĂ€rden Ă€r senare Ă€n de föregĂ„ende dagar, sĂ„ Ă€r solen redan pĂ„ vĂ€g upp över bergen och lyser in genom fönstret i hotellrummet. Ăven om jag kommer att frysa pĂ„ nedfĂ€rden, sĂ„ kan jag ta det lugnt och tina upp innan start.
Jag dubbelkollar och trippelkollar min starttid, sÄ att jag inte kommer för sent, men det Àr samma siffror som poppar upp varje gÄng. Borde jag kanske Äka ivÀg redan 08:20?
I slutÀnden Àr det bara slang och dÀckavdragare som fÄr följa med, tillsammans med den extra flaskan. Det Àr redan varmt i solen fast betydligt svalare i skuggan, men det Àr inga problem att rulla utför berget utan förstÀrkningsplagg. Jag tar det lugn och ser till att hela tiden andas genom nÀsan för att undvika att dra pÄ mig nÄgon förkylning. VÀl nere i stan, sÄ Àr starten pÄ samma stÀlle som föregÄende dag och efter en stund trÀffar jag pÄ Richard.
Allt som jag gör pĂ„ bergstempon Ă€r en kopia av det jag gjorde uppför Alpe dâHuez under Haute Route 2014. Trots att mina ben dĂ„ var utmattade efter tre riktigt hĂ„rda dagar, sĂ„ Ă€r det detta bergstempo som jag Ă€r mest nöjd med. Idag börjar jag med att tömma den flaska med Vitargo som jag haft med mig, slĂ€nger den och spinner sedan loss benen pĂ„ lĂ€tta vĂ€xlar. Visst kĂ€nns benen efter tvĂ„ dagars cykling, men handen pĂ„ hjĂ€rtat sĂ„ Ă€r det inte mycket vĂ€rre Ă€n pĂ„ en vanlig vĂ„rresa. Vad de kommer att tycka om tempoloppet Ă€r dock en helt annan sak, som jag förvisso kommer att fĂ„ reda pĂ„ om en stund.
Vi kallas till starten och jag gÄr in i kön och nÄgra cyklister senare kommer Richard. Han ligger bÀttre till i sammandraget, sÄ han startar nÄgon minut efter mig. Allt Àr precis som det brukar vara pÄ ett bergstempo pÄ Haute Route. Cyklisterna startartar frÄn ett podium, likt pÄ de stora tÀvlingarna och det Àr 20 sekunder mellan de startande.
Efter starten sĂ„ Ă€r det knappt tvĂ„ kilometer fram till âKilometer 0â, dĂ€r sĂ„vĂ€l klĂ€ttringen som tidtagningen startar, och det Ă€r dĂ€r jag börjar trycka pĂ„. Det Ă€r nu effektmĂ€taren kommer till sin rĂ€tt och jag försöker ligga i spannet mellan 220 och 260 Watt. Mina siffror vad gĂ€ller hastighet frĂ„n 2014 sitter fastetsade i minnet och jag inser efter nĂ„gra kilometer att jag kommer fĂ„ svĂ„rt att matcha dem.
Jag anvÀnder kurvorna för att accelerera in i nÀsta brant och samtidigt höja snitthastigheten. Den ligger omkring 12.2 km/h, vilket Àr lite för lÄgt för min smak, men det hade jag nog tyckt vad hastighetsmÀtaren Àn hade visat. Samtidigt sÄ ligger jag i rÀtt effektzon och pulsen ligger konstant mellan 152 och 154 slag per minut, sÄ det Àr inte mycket mer Àn sÄ hÀr jag kan göra.
Jag kör om cyklister hela tiden, bÄde deltagare i Haute Route och andra. NÀr jag segar mig ikapp nÄgon mÄste jag emellanÄt fokusera pÄ att köra om direkt för att inte av ren bekvÀmlighet bara gÄ in pÄ hjul. Efter 9.5 km kör jag om Phil och vi vÀxlar nÄgra ord. Med 800 meter kvar till mÄl, nÀr det planar ut, sÄ blir jag sjÀlv omkörd för första och enda gÄngen. Inför mÄlgÄngen i Tour de France-mÄlet sÄ lyckas jag för första gÄngen nÄgonsin fÄ till en ordentlig spurt och sedan rullar jag över mÄllinjen pÄ lite drygt 1:05, bara minuten lÄngsammare Àn 2014. Solen skiner och det kÀnns förbaskat bra.
Jag rullar tillbaks till hotellet, dÀr jag redan packat det mesta. Efter dusch, sÄ packas cykeln ner och det sista trycks ner i resvÀskan. För deltagarna i loppet sÄ har hotellet förlÀngt utcheckningstiden, vilket jag tacksamt tar emot och nÀr allt Àr klart sÄ stuvar jag in mina vÀskor i bilen och gÄr till arrangörernas avskeds-BBQ. Richard, Phil och de övriga i hans gÀng Àr redan dÀr.
Efter maten Ă€r det dags för den sista prisutdelningen och den har i mina ögon tre höjdpunkter. För det första Ă€r det mĂ„nga danskar som kört riktigt bra, bĂ„de pĂ„ herr- och damsidan. Det har mĂ€rkts pĂ„ de yngre klasserna i VM de senaste Ă„ren och det mĂ€rks Ă€ven hĂ€r, vilket Ă€r jĂ€ttekul. För det andra sĂ„ Ă€r det en kille i Phils gĂ€ng, Stephen Ashton, som kommer tvĂ„a i klassen H50-59, vilket Ă€r grymt imponerande. Men det som imponerar mest Ă€r en liten tjej frĂ„n Wales som vinner pĂ„ damsidan och som just har kört uppför Alpe dâHuez pĂ„ 49:12, den snabbaste tid som nĂ„gon kvinna nĂ„gonsin kört uppför berget i tĂ€vlingssammanhang. Vi fĂ„r knappt se henne, för under största delen av middagen Ă€r hon pĂ„ dopningskontroll, men hon dyker upp pĂ„ slutet.
Efter middagen Àr det bara att sÀga hejdÄ till Richard, hoppa in i bilen och köra tillbaks till GenÚve för att flyga hem till sommarsemestern.
Start: 09:20
Distans: 16 km
Stigning: 1100 m
Tid i sadeln: 1:10 (totalt frÄn start till mÄl)
Rullsnitt: 13.6 km/h
EPILOG
De flesta gÄnger jag företagit den hÀr typen av resor, sÄ har jag rest tillsammans med andra cyklister och det kommer jag Àven försöka göra framöver. Annars kan det bli lite ensamt och det Àr betydligt roligare att kunna dela upplevelserna med nÄgon annan hÄgad resenÀr. Jag hade otrolig tur som trÀffade Richard och att vi kunde hÄlla ihop ute pÄ vÀgarna. Givet förutsÀttningarna sÄ övertrÀffade detta mina förhoppningar om resans sociala aspekter.
Vad Àr annars skillnaderna mellan ett 7-dagars och ett 3-dagars Haute Route-lopp?
Den största och mest givna skillnaden Àr att man pÄ ett 3-dagarslopp bor pÄ ett enda stÀlle och dÄ slipper att ideligen packa upp, packa ner och hÄlla ordning pÄ alla sina saker. Förvisso mÄste man hÄlla ordning pÄ sakerna, men det Àr betydligt enklare nÀr man bor i ett och samma hotellrum under hela loppet.
Det som Àven blev uppenbart pÄ den första etappen Àr att etapper kan kortas. Om man skall ta sig frÄn en stad till en annan, dÀr hotell sedan lÀnge Àr bokade, sÄ finns knappast den möjligheten pÄ ett 7-dagarslopp, om inte behovet skulle uppstÄ nÄgon av dagarna dÄ man bor tvÄ nÀtter pÄ samma stÀlle.
Att ta sig frÄn Sverige för att delta pÄ ett Haute Route-lopp innebÀr en mÀngd overhead, sÄsom flygresa, extra hotellnÀtter, eventuellt hyrbil, samt annat smÄtt och gott som kan tillkomma. Denna overhead Àr i princip lika stor om man skall cykla i tre, fem eller sju dagar. Och dÄ, om det Àr möjligt, kommer jag i framtiden troligtvis försöka att cykla sÄ mÄnga dagar som möjligt.
LĂNKAR
Arrangörernas sidor frÄn Haute Route Alpe d'Huez 2022:
Haute Route officiell hemsida
Haute Route Alpe d'Huez 2022
Video Course Announcement
Video Highlights
Registrering
Bilder
Dag 1
Bilder
Video
Dag 2
Bilder
Video
Dag 3
Bilder
Resultat
Officiellt resultat
|
|
|
