|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
PROLOG
âNĂ€r gĂ„r loppet?â. FrĂ„gan kommer frĂ„n en nyanstĂ€lld, som jag hjĂ€lper till att introducera. Vi sitter framför min dator och bakgrunden pĂ„ datorns skrivbord har sedan ett knappt Ă„r tillbaks visat kartan och höjdprofilen för Haute Route Alps 2023. âJa, det gĂ„r i slutet av augustiâ Ă€r mitt svar, âJag flyger till GenĂšve ⊠hmmm ⊠nĂ€sta fredagâ.
Insikten om detta kommer kanske inte som en blixt frÄn klar himmel, men inte lÄngt ifrÄn. FrÄn att ha varit lÄngt bort pÄ andra sidan sommaren, sÄ har avfÀrden helt plötsligt blivit vÀldigt pÄtagligt nÀra inpÄ. Hur kunde det gÄ sÄ fort?
Ă
rets trÀning har tuffat pÄ ungefÀr pÄ samma sÀtt som den gjort de senaste Ären efter pandemin. Hemma gjorde vi en överenskommelse om att jag kunde planera in att cykla kontinuerligt i snitt varannan dag under sommarledigheten, inklusive ett par lite lÀngre pass, men det var ocksÄ allt. Initialt var jag sugen pÄ att köra MÀlaren Runt som en sista uppladdning, men tidigt i min egna beslutsprocess sÄ valde jag bort det. SÀsongen skulle bli sÄ ograverad som möjligt för att se om jag skulle orka köra loppet utan nÄgon ytterligare toppning.
StressnivÄn inför mitt första Haute Route Alps 2014 hade varit oerhört hög. Inför loppet 2018 var den pÄ en helt annan och betydligt lÀgre nivÄ. I Är har jag nÀst intill ignorerar loppet helt. En bidragande anledning till detta Àr den packlista som Uffe Johansson och jag har gjort sedan tidigare, och som vi vÀssat ytterligare inför Ärets lopp. Det kÀnns tryggt att jag kommer fÄ med mig allt jag behöver, sÄ lÀnge jag lyckas lÀsa innantill.
Men sÄ helt plötsligt sÄ skall man börja packa och ta sig ivÀg. VÀlkommen till verkligheten.
Till GenĂšve och MegĂšve
Det Àr fantastiskt avstressande att befinna sig bland mÄnga andra initiativkraftiga mÀnniskor. Mina medresenÀrer i Stockholm CK ligger steget före avseende nÀstan allt, sÄ det Àr bara att hÄlla i hatten och hÀnga pÄ. Fyra av oss har varit pÄ vÄrresa i Empoli tillsammans, men dÄ jag Àr relativt ny i klubben sÄ kÀnner jag inte de andra tillnÀrmelsevis sÄ bra som de kÀnner varandra.
PÄ flyget ner fÄr Olof en intressant invit, kanske finns det utsikter om en klubbstuga vid Lac Leman, men i övrigt sÄ Àr resan till GenÚve och vidare till MegÚve helt utan nÄgra överraskningar. Vi fem frÄn Stockholm CK Àr anmÀlda som ett lag och den största, och kanske enda fördelen med detta Àr att vi garanteras boende pÄ samma hotell under hela loppet. Vi checkar in pÄ Novotel i MegÚve, vilket Àr utmÀrkt, bÄde p.g.a. hotellets frÀschör och dess nÀrhet till Haute Route Village.
PÄ lördagen, dagen innan start, tar vi en tur till Saint Gervais dÀr Claes har en avlÀgsen slÀkting. Vi ÄtgÀrdar nÄgra skrikande bromsar och fÄr en första föraning om vartÄt temperaturen kan barka hÀn, för trots att vi Àr pÄ omkring 1000 meters höjd sÄ Àr det duktigt varmt.
ETAPP 1: MEGĂVE - MEGĂVE
Jag stĂ„r pĂ„ startlinjen och inser att jag glömt mina cykelhandskar, för första gĂ„ngen pĂ„ 25 Ă„r. Betydligt vĂ€rre Ă€r att jag glömt att smörja in mig med solskydd. Handskar och solkrĂ€m stod uppenbarligen inte pĂ„ samma bord som övriga cykelattiraljer, sĂ„ de glömdes bort. Tragiskt, men sant âŠ
Första dagens etapp Ă€r identisk med 2018 Ă„rs första etapp, men den gĂ„r i motsatt riktning och skippar den sista klĂ€ttringen upp till MegĂšve Altiport. Den första klĂ€ttringen blir sĂ„ledes Col de Romme och den första kilometern av denna Ă€r ruggigt brant. Bertil och jag slĂ„r till och frĂ„n följe under klĂ€ttringen och periodvis kan vi inte undgĂ„ en cyklist som har en extremt udda och ojĂ€mn körstil. Det visar sig senare att han blir lite av en reklamfigur för loppet, sĂ„ det Ă€r inte nödvĂ€ndigtvis de vassaste cyklisterna som rĂ„kar ut för detta âŠ
PĂ„ sista klĂ€ttringen upp mot Col de lâAravis sĂ„ blir jag upphunnen av en britt. Vi vĂ€xlar nĂ„gra ord och han undrar om det Ă€r hĂ€r som de tvĂ„ sista kilometerna Ă€r riktigt branta. Jag berĂ€ttar att det var de tvĂ„ sista kilometerna pĂ„ ColombiĂšre, den förra klĂ€ttringen, sĂ„ de har han redan klarat av. Resten av den hĂ€r klĂ€ttringen Ă€r âa walk in the parkâ, sĂ„ mycket det kan bli under ett sĂ„nt hĂ€r lopp. Han tackar och drar ivĂ€g.
PÄ toppen ses vi igen och pratar vidare. Han heter Sean och bor sedan en tid i Melbourne. Nu Àr han i Europa och skall köra Haute Route Alps och dÀrefter Haute Route Dolomites, för att avsluta med att besöka sin slÀkt i Storbritannien. Imponerande! Alla utmaningar rörande logistik som man sjÀlv kan ha haft bleknar i jÀmförelse.
PÄ kvÀllen kÀnner jag mig lÀtt snurrig av solexponeringen. PÄ hotellrummet sÄ stoppar jag in huvudet i duschen nÄgra gÄnger och spolar med kallt vatten, nÄgot som gör vÀldigt gott.
Dagen i siffror
Start: 07:30
Distans: 99 km
Stigning: 2325 m
Tid i sadeln: 4:44
Rullsnitt: 21.0 km/h
ETAPP 2: MEGĂVE - ALPE D'HUEZ
Idag skall vi förflytta oss till Alpe dâHuez. Starten gĂ„r tidigt och i gryningsljuset rullar vi utför mot Albertville. Det tuffar pĂ„ utan att gĂ„ jĂ€ttefort och varje gĂ„ng vi Ă„ker igenom ett lavinskydd eller en tunnel, sĂ„ inser jag att de blinkande röda baklyktorna gör nĂ„got med mig som ligger i grĂ€nslandet mellan förvirring och Ă„ksjuka. Detta har jag aldrig upplevt tidigare.
Loppets nÀsta aha-upplevelse kommer nÄgra kilometer innan Albertville. Vi cyklister ligger pÄ en gammal trafiktom landsvÀg som gÄr parallellt med motorvÀgen till vÀnster om oss, lite som Gamla SödertÀljevÀgen gÄr bredvid E4 söder om Stockholm. Plötsligt ser vi hur trafiken pÄ motorvÀgen saktar ner för att avstanna helt och köas upp. DÄ ser vi att det stÄr nÄgra motorcyklar och spÀrrar vÀgen för bilarna, sÄ att vi fÄr köra ner frÄn vÄr sidovÀg för att rulla igenom Albertville via motorvÀgen. Chapeau för det!
De första dryga fem milen tills en bit efter Albertville har vi haft neutraliserad körning, men sedan blir det race. Det gÀller att hitta ett tÄg som gÄr lite för fort för ens förmÄga och klamra sig fast vid det, samtidigt som det inte fÄr gÄ alltför fort. Jag brÀnner nÄgra tÀndstickor för att landa i rÀtt tÄg och det visar sig att jag fÄr sÀllskap av Bertil. Solen har kommit upp en bit pÄ himmelen, vi har hÀngt pÄ till La Chambre och nu skall vi gÄ in i klÀttringen upp till Col du Glandon.
Jag har bara gjort klÀttringen Ät det hÀr hÄllet en gÄng och det var under Haute Rote Alps 2014 tillsammans med Uffe Johansson. DÄ strilade regnet ner och vinden slet i en. Idag Àr det redan över 30 grader och helt motsatta förhÄllanden.
Bertil Àr stark och drar ifrÄn i början av klÀttringen. Jag slÀpper, för jag tÀnker inte gÄ med i en fart som jag inte orkar hÄlla. Efter en stund stabiliseras luckan och den Àr inte mer Àn ett tiotal meter, sÄ i ett lÀmpligt lÀge ökar jag lite och gÄr ikapp.
NÀr vi nÀrmar oss depÄn mitt pÄ berget sÄ stÀmmer vi av lÀget. Trots att jag sparat mig efter bÀsta förmÄga sÄ har jag svettats kopiöst och gjort av med en dryg dricksflaska, sÄ jag mÄste stanna och fylla pÄ. Bertil har en halv decimeter luft i sin ena flaska medan den andra Àr helt orörd, sÄ han fortsÀtter.
Efter ett kort depĂ„stopp blir jag omkörd av en schweiziska. Hon markerar att jag skall ta hennes hjul, vilket jag gör. Snart kommer vi till en kort utförslöpa, dĂ€r hon trycker pĂ„ och fĂ„r ett försprĂ„ng pĂ„ kanske 20 meter. Det tar mig ungefĂ€r fyra kilometer att tĂ€ppa dessa metrar âŠ
Den sista biten upp till Col du Glandon Àr riktigt brant, men det Àr jag vÀl medveten om. Det Àr bara att tugga sig upp och dÀr stoppas tidtagningen. För sedan börjar de roliga. Bertil har vÀntat in mig och vi sÀtter av utför. FörutsÀttningarna Àr helt perfekta, vi rullar pÄ och nÄgon enstaka husbil fÄr se sig bli omkörd.
Nere vid Barrage de Verney Ă€r vyerna helt underbara och inger en kĂ€nsla av sommarsemester. DĂ€refter börjar dagens sista klĂ€ttring. Ăven om det Ă€r en bakvĂ€g upp till Alpe dâHuez, sĂ„ fĂ„r den inte underskattas. Min minnesbild frĂ„n 2014 var att den hĂ€r klĂ€ttringen Ă€r rĂ€tt dĂ„ snĂ€ll, nĂ„got som jag fick revidera i fjol och det har jag med mig idag.
VĂ€gen upp till Alpe dâHuez gĂ„r via Villard-Reculas och utsikten frĂ„n balkongen ner mot Bourg dâOisans efter att man passerat byn Ă€r obetalbar. VĂ€gen Ă€r brant och solen steker pĂ„. Efter en kort utförskörning till byn Huez, sĂ„ kommer vi ut pĂ„ den klassiska vĂ€gen frĂ„n Bourg dâOisans och fortsĂ€tter upp mot mĂ„let i Alpe dâHuez.
Dagen i siffror
Start: 07:00
Distans: 147 km
Stigning: 3215 m
Tid i sadeln: 6:51
Rullsnitt: 21.5 km/h
ETAPP 3: BOURG D'OISANS - ALPE D'HUEZ
Denna etapp Ă€r den som mest ger mig associationer till fjolĂ„rets Haute Route Alpe dâHuez. Initialt missförstĂ„r jag banstrĂ€ckningen och tror att vi skall upp för Combe de la Fayolle, en vĂ€g som gĂ„r ovanför La Marmotte-vĂ€gen till Bourg dâOisans. Men det visar sig istĂ€llet att vi skall köra den branta skogsklĂ€ttringen och balkongen pĂ„ vĂ€g upp mot Le Deux Alpes som genomfördes föregĂ„ende Ă„r.
PÄ vÀgen upp faller jag in i tempot med Akko frÄn NederlÀnderna och vi börjar prata nÀstan omedelbart. Det Àr helt osannolikt hur nÀra varandra man kan komma pÄ en sÄ kort klÀttring. Var vi kommer ifrÄn, vilka vi Àr, vilka ambitioner vi har, vilka tvivel, vÀrsta farhÄgor och hur fullstÀndigt fantastiskt det hÀr loppet Àr. Med svenska mÄtt mÀtt sÄ tycker jag att jag Àr hyfsat bra pÄ att köra utför, men nÀr balkongen tar slut sÄ ser jag Akkos rygg försvinna snabbt ner mot Barrage de Chambon.
Efter dammen Àr den första kilometern upp mot Col du Sarenne löjligt brant, men det vet jag. DÀrefter Àr det bara att köra pÄ tills man kommer till de sista fyra kilometerna och dÀrifrÄn fÄr man ta hjÀlp av pannbenet. Bertil och jag tuggar oss upp mot toppen tillsammans.
Under klÀttringen sÄ gÄr vÀgen utför pÄ nÄgra stÀllen och framför oss finns en kanadensiska som vi kör om sÄ fort det blir en utförslöpa. NÀr vÀgen börjar klÀttra igen sÄ piper hon om oss till synes helt utan anstrÀngning. Jag ber en stilla bön om att en coach skall materialiseras som lÀr henne köra utför, för dÄ skulle hon bli en grym bergscyklist.
Efter de sista riktigt slitiga kilometerna sÄ nÄr vi toppen. Den efterföljande utförskörningen Àr inte neutraliserad och med tanke pÄ vÀgens beskaffenhet sÄ Àr detta lite svÄrt att förstÄ. För första gÄngen Àr hÄrdpumpade 23-mm dÀck inte helt optimala.
Det kĂ€nns helt absurt varje gĂ„ng som jag cyklar den hĂ€r vĂ€gen ner till Alpe dâHuez. Idag föreslĂ„r Bertil att vi skall ta en fikapaus för att fylla pĂ„ med energi. Jag hade aldrig kommit pĂ„ idĂ©n sjĂ€lv och den Ă€r alldeles lysande. Tidtagningen Ă€r pausad, vi parkerar cyklarna utanför ett snabbköp, inhandlar lite flytande och fast energi, och inmundigar detta i skuggan av den gassande solen. Det hĂ€r Ă€r semester pĂ„ riktigt, för första gĂ„ngen sedan vi började trampa. Mental Ă„terhĂ€mtning nĂ€r den Ă€r som bĂ€st.
Drycken Àr uppdrucken, energikakorna Àr uppÀtna och vi ger oss av utför pÄ samma vÀg som vi körde uppför pÄ igÄr. NÀr vi nÄtt botten sÄ kör vi en hÀrligt platt cykelbana till den sista matdepÄn inför de 21 serpentinerna. Personalen i matdepÄerna Àr underbar. Man behöver inte utbyta mÄnga fraser för att kÀnna vÀrme och samhörighet. Vi fyller allt vi har, rullar ivÀg och mycket snabbare Àn jag förstÄr sÄ Àr vi inne i serpentinerna. DepÄn har helt enkelt varit i utkanten av den camping dÀr kilometer noll för klÀttringen Àr.
Det Ă€r sjukt varmt. Vi har tidigare pratat en del om âburning feetâ och snart inser jag att jag har âburning stortĂ„râ. Det fĂ„r förbli sĂ„ resten av etappen, men nĂ€stkommande dagar drar jag inte Ă„t skospĂ€nnena lika tight och det löser problemet.
Sedan klÀttringen upp till Glandon sÄ har jag sagt till mig sjÀlv att inte gÄ över 200 Watt för att kunna orka den aktuella klÀttringen, nÀstkommande klÀttring, samt att fortsÀtta orka dag efter dag. Idag Àr första gÄngen som jag fokuserar mer pÄ effektmÀtaren Àn pÄ vÀgen för att orka. Orka idag och orka nÀstkommande dagar. Jag ignorerar ensiffriga vÀrden pÄ hastighetsmÀtaren. Jag ignorerar allt annat Àn siffran pÄ effektmÀtaren, som skall visa tresiffriga vÀrden och dÀr den första siffran skall vara en etta. Till slut Àr jag uppe. Solen gassar frÄn en klarblÄ himmel. Det Àr varmt. VÀldigt varmt.
Dagen i siffror
Start: 08:30
Distans: 81 km
Stigning: 2850 m
Tid i sadeln: 4:51
Rullsnitt: 16.8 km/h
Ytterligare transfer: 14 km
ETAPP 4: ALPE D'HUEZ - SERRE CHEVALIER
Ă
terigen Àr det en tidig start och Äterigen Àr det tidig frukost. MÄnga av oss vill ha god tid pÄ sig och min mÄlsÀttning Àr att pÄbörja frukosten tvÄ timmar innan vi rullar ivÀg. För varje dag som gÄr sÄ blir det allt tyngre att fÄ i sig den mat som jag vet att jag behöver och dÀrför blir starttiden för frukosten allt viktigare.
I MegĂšve lyckades vi förhandla fram en tidigare start pĂ„ frukosten mot att den varma maten inte behövde vara klar dĂ„. HĂ€r i Alpe dâHuez fanns information pĂ„ rummen att frukosten skulle börja klockan fem idag, men den informationen verkar inte gĂ„tt fram till restaurangens personal. Vi Ă€r ett dussin cyklister som vĂ€ntar utanför matsalen nĂ€r klockan slĂ„r fem, medan personalen springer fram och tillbaka som yra höns utan att till synes Ă„stadkomma nĂ„gra större förĂ€ndringar pĂ„ frukostborden. Tio minuter senare Ă€r vi tvĂ„ eller tre gĂ„nger sĂ„ mĂ„nga och dĂ€r tar tĂ„lamodet slut. Trots protester frĂ„n den ansvarige, och utifrĂ„n sett den mest virrige, sĂ„ gĂ„r vi in i frukostmatsalen och börjar ta för oss. I ett sista desperat försök att Ă„terfĂ„ initiativet försöker han pricka av vilka rum vi bor pĂ„, men det Ă€r bara skrattretande och han ignoreras fullstĂ€ndigt.
Till slut Ă€r det dags att ge sig av frĂ„n Alpe dâHuez. âThe Queen Stageâ. âKungaetappenâ. Olika kulturer, olika sprĂ„k, olika monarker som fĂ„r symbolisera det bĂ€sta, det mest extrema och, eller, det vĂ€rsta som vi kommer att utsĂ€ttas för. Jag försöker se det som ett La Marmotte, dĂ€r en högre makt skonar mig frĂ„n att köra de sista 21 serpentinerna upp till Alpe dâHuez. Jag försöker fĂ„ mig sjĂ€lv till att köra sĂ„ att nĂ€r jag nĂ„r toppen av Galibier, sĂ„ skall jag ha sparat tillrĂ€ckligt med krafter sĂ„ att jag har kvar till en klĂ€ttring uppför Alpe dâHuez.
Den tidiga starten gör att första delen av etappen och den första klÀttringen pÄbörjas i skugga. Vi börjar med att rulla utför vÀgen förbi Villard-Reculas, en vÀg som vi nu kan utan och innan. Vid ingÄngen till Croix de Fer sÄ fokuserar jag pÄ min effektmÀtare, men jag tÀnker inte missa de fantastiska vyerna nÀr de vÀl dyker upp.
En amerikan anmĂ€rker att snittlutningen Ă€r 5.4% och kan inte riktigt förstĂ„ hur detta Ă€r möjligt. Min förklaring Ă€r att Croix de Fer Ă€r en klĂ€ttring uppdelad i tre delar med tvĂ„ utförslöpor och att det Ă€r fullstĂ€ndigt meningslöst att i det avseendet prata om en snittlutning för hela klĂ€ttringen. Det Ă€r som att snittlutningen mellan Col du Galibier (2645 m.ö.h) och Col dâAgnel (2744 m.ö.h) pĂ„ en strĂ€cka av nio mil i det nĂ€rmaste Ă€r 0%, men att det knappast Ă€r sĂ„ nĂ„gon som fĂ€rdas den strĂ€ckan skulle uppleva det.
Jag försöker hÄlla ett sÄ jÀmnt tempo som min effektmÀtare medger, samtidigt som amerikanen kör som en jojo framför mig. NÀr vi nÀrmar oss toppen sÄ börjar tÀvlingsnerven ta tag i nÄgra i gruppen, medan jag försöker tugga pÄ enligt effektmÀtaren. En kilometer före toppen skall jag vÀxla meny pÄ min cykeldator, men istÀllet trycker jag pÄ knappen och tar en mellantid. Det finns inget som sÀger att man blir smartare av att cykla uppför ett berg i hetta.
Jag har bara kört utför Croix de Fer Ă„t det hĂ€r hĂ„llet en gĂ„ng och det var pĂ„ La Marmotte 2004, sĂ„ mina minnesbilder Ă€r i bĂ€sta fall haltande. Inspirerade av gĂ„rdagens fikapaus i Alpe dâHuez, sĂ„ tar Bertil, Maarit och jag en glasspaus en dryg halvmil efter toppen. Claes ansluter och vi fortsĂ€tter utför. Vid ett av de efterföljande motluten blir vi stoppade av en motorcyklist. Vi skall vĂ€nta cirka 20 minuter p.g.a. ett vĂ€gbygge. En helikopter transporterar utrustning mellan olika delar av berget i skytteltrafik och levererar sin last med fantastisk precision. Vi letar upp skugga sĂ„ gott det gĂ„r och en halvtimme senare kan vi fortsĂ€tta fĂ€rden utför. Det har nu blivit riktigt varmt.
Bertil, Maarit och jag hÄller tempot i gruppen nÀr vi kör slakmotan upp till Saint Michel de Maurienne. Inför klÀttringen upp till Col de Telegraphe sÄ finns det en depÄ och dÀr behöver jag fylla vatten. Bertil och Maarit rullar vidare medan jag gör ett snabbt stopp och fyller min tomma flaska. Hyfsat snart Àr jag ikapp Maarit och efter en stund Àven Bertil. Solen steker frÄn en klarblÄ himmel och hettan tilltar alltmer.
Sedan tidigare har jag reflekterat över att man inte nödvÀndigtvis blir smartare nÀr man Àr trött. Detsamma gÀller nÀr det Àr varmt. Min Garmin-dator piper till nÀr temperaturen stiger över 37 och senare över 39 grader. En cyklist som kör om mig vÀljer att köra i vÀgrenen pÄ motsatt sida vÀgen, mot mötande trafik, bara för att fÄ köra i skugga. Jag ligger pÄ den högra sidan av vÀgen, i solen. Vem av oss gör rÀtt? Vem av oss gör fel?
Bertil berĂ€ttar senare att han pratat med en cyklist som sagt att han tappar cirka 20-30 Watt nĂ€r han ligger i solen jĂ€mfört med att köra i skugga. Det lĂ„ter osannolikt. NĂ€r vi efterĂ„t kikar pĂ„ vĂ„ra respektive effektmĂ€tare under olika förhĂ„llanden, sĂ„ visar det sig inte alls vara lika osannolikt âŠ
I depÄn pÄ Col du Telegraphe fyller vi vatten som har en ytterst ovÀlkommen bismak. I detta vatten har jag blandat mitt Vitargo-pulver, sÄ det tÀnker jag inte hÀlla ut i första taget. Bismaken frÄn det hÀr vattnet visar sig sitta i flaskorna en god stund efter loppet.
Mesta delen av klĂ€ttringen upp till Col du Galibier gör Bertil och jag tillsammans. Vi passerar mĂ„llinjen tillsammans, mycket snyggare Ă€r Coppi och Bartali nĂ„gonsin kunde fĂ„ till. Jag Ă€r lite osĂ€ker pĂ„ hur pass vĂ€l min förmĂ„ga att lura mig sjĂ€lv har fungerat, för nĂ€r jag rĂ„dfrĂ„gar mina ben sĂ„ fĂ„r jag vĂ€ldigt lite gehör för idĂ©n att fortsĂ€tta uppför Alpe dâHuez just nu.
Vi rullar ner till Serre Chevalier för lunch och dÀrefter till vÄrt hotell i Briancon, ett upplÀgg som i mina ögon inte Àr helt optimalt. En etapp pÄ officiellt 123 kilometer har idag i sjÀlva verket varit 16 mil. Och det har varit ruskigt varmt, idag igen.
Dagen i siffror
Start: 07:00
Distans: 123 km
Stigning: 3825 m
Tid i sadeln: 6:57
Rullsnitt: 17.8 km/h
Ytterligare transfer: 37 km
ETAPP 5: INDIVIDUELLT BERGSTEMPO BRIANCON - COL DE GRANON
Bergstempo. Normalt sÄ Àr det en av mina paradgrenar, men idag kÀnns det inte sÄ. Jag gillar Briancon, det Àr faktiskt en favoritstad i Alperna, men i Är har vi landat pÄ ett riktigt dÄligt hotell. Att det inte finns nÄgon hiss skulle jag kunnat hantera. Men att det finns en yngling i receptionen som föraktar allt som har med gÀster att göra, det blir bara för mycket. Och kÀnslan av detta sitter lite som ett skoskav i bÄde kropp och sjÀl.
Vi rullar ner till starten och för första gĂ„ngen kommer jag riktigt nĂ€ra den mexikanska hejaklacken. Den anförs av en kvinna i sombrero som jag sett tidigare, och som hoppar upp och ner som en guttaperkaboll, en omskrivning i dess mest positiva bemĂ€rkelse. Hon Ă€r ett energiknippe utan dess like. NĂ€r Bertil och jag kört förbi henne nĂ„gra gĂ„nger tidigare sĂ„ har vi ropat âViva Mexicoâ för att varje gĂ„ng mötas av ett âGo Stockholm, goâ. Efter att jag rullat ner frĂ„n startrampen sĂ„ hejar vi pĂ„ varandra och sedan fortsĂ€tter jag min fĂ€rd uppför.
Tidtagningen börjar en halvmil efter starten, sĂ„ jag tar det lugnt i början. VĂ€gen gĂ„r lĂ€tt uppför och jag blir omkörd av flera cyklister som börjat köra pĂ„ direkt frĂ„n start. Tidtagningen börjar och vi har 11.3 kilometer upp till mĂ„let. Det gĂ„r segt, riktigt segt. För mig Ă€r ett berg nĂ„gon som jag skall bli kompis med. Vi skall ha en bra tid tillsammans, för vi kommer att tillbringa en del tid ihop. Idag blir jag inte kompis med Granon. Min lĂ€ttaste vĂ€xel Ă€r 34 â 28 och för första gĂ„ngen under loppet tycker jag att jag borde haft en Ă€nnu lĂ€ttare vĂ€xel. NĂ„got att försöka komma ihĂ„g inför en eventuell nĂ€sta gĂ„ng.
Col de Granon Àr en ÄtervÀndsgrÀnd och givet detta sÄ tycker jag att det Àr mycket biltrafik pÄ vÀgen upp. Kanske Àr det kite-surfing och liknande sporter som drar? 400 meter innan mÄlgÄng stÄr Maarit i sin combatif-tröja och hejar pÄ. Kul, jag grÀver ytterligare i depÄerna och rullar över mÄllinjen.
Dagen i siffror
Start: 09:35
Distans: 5.8 + 11.3 km
Stigning: 155 + 1010 m
Tid i sadeln: 0:20 + 1:10
Rullsnitt: 17.2 + 9.7 km/h
Ytterligare transfer: 17 km
ETAPP 6: BRIANCON - CUNEO
Starten för den sista riktigt tuffa etappen gÄr tidigt pÄ morgonen frÄn Briancon. Staden ligger i skugga, solen har Ànnu inte kommit över bergen, men det Àr redan 22 grader. Idag har vi bara tvÄ berg att ta oss över, Izoard och Agnel, men bÄda Àr höga sÄ det Àr bara att komma ivÀg. SÄ snart vi kommit in i klÀttringen sÄ drar Maarit pÄ ett högt tempo och ingen av oss andra mÀktar att gÄ med.
Veckan Ă€r snart över och det Ă€r mĂ„nga cyklister som man varit nĂ€ra under resans lopp. Bertil har kört en del med Cynthia frĂ„n USA, men det Ă€r första gĂ„ngen som jag fĂ„r stifta bekantskapen. Hon kör fantastiskt jĂ€mnt och fint, men efter en stund glider vi ifrĂ„n varandra. Nya grupper formeras och splittras upp. En halvmil före toppen pĂ„ Col dâIzoard Ă€r det nĂ„gon som utbrister âStockholm, you make this look easyâ och jag försöker suga pĂ„ den karamellen. Vyerna Ă€r magnifika och solen hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ upp över bergstopparna.
Jag tycker om klĂ€ttringen upp till Col dâIzoard frĂ„n Briancon, Ă€ven om det bara Ă€r andra gĂ„ngen jag kör den. Ăven om den Ă€r lĂ„ng, sĂ„ Ă€r den sĂ„ varierad och sĂ„ vacker att den aldrig blir vare sig vĂ€ldigt jobbig eller vĂ€ldigt trĂ„kig. PĂ„ toppen fyller Bertil och jag pĂ„ med energi utan att stressa och inför nedfĂ€rden sĂ„ fĂ„r vindvĂ€sten Ă„ka pĂ„. Det hade fungerat att köra utan, men nu nĂ€r den Ă€ndĂ„ Ă€r med sĂ„ kan den lika gĂ€rna fĂ„ Ă„ka pĂ„.
PÄ vÀgen ner stannar vi för att fotografera plaketten med Bobet och Coppi, och dÀrefter fortsÀtter vi genom Caisse Desert. Det Àr en fantastisk miljö med otroliga stenformationer som om den vore hÀmtad frÄn en annan vÀrld.
I botten av utförskörningen passerar vi det vackra Fort Queyras innan tidtagningen Äterigen startar och vi tar oss an dagens andra berg. Just dÄ kommer vi ikapp Olof. Under de tidigare etapperna har han tagit sig i mÄl runt cut-off-tiden och idag Àr de ett knappt tiotal cyklister som fÄtt starta en halvtimme innan oss övriga för att ha en bÀttre chans att klara max-tiden.
Ăven den hĂ€r klĂ€ttringen varierar mycket och vid nĂ„gra tillfĂ€llen kĂ€nns det nĂ€stan som att det Ă€r helt platt. Efter att ha konsulterat hastighetsmĂ€tarna sĂ„ inser Bertil och jag att det mĂ„ste vara nĂ„gon form av fartblindhet, fast i höjdled, för det gĂ„r bara marginellt fortare Ă€n vanligt. Vi vet att de sista tre kilometerna kommer att vara branta, sĂ„ vi njuter sĂ„ lĂ€nge lutningen Ă€r njutbar.
NÄgonstans har vi kört förbi Maarit och i ett platt parti sÄ Àr hon pÄ vÀg ikapp oss igen. NÀr vÀgen gÄr lite utför sÄ fÄr Bertil och jag nÄgra meters lucka som Maarit inte tÀpper. Nu hÄller vi alla ett stabilt tempo tills vi kommer till toppen.
Sista delen upp till passet visar sig verkligen vara tuff. NĂ€r vĂ€gen svĂ€nger sĂ„ att vi har motvind, sĂ„ Ă€r det nĂ€stan lite kyligt. Det mĂ„ste vara första gĂ„ngen den hĂ€r veckan. Men allt som oftast Ă€r det medvind och till slut nĂ„r Bertil och jag passet tillsammans. Akko sitter redan dĂ€r och han kommer fram direkt och gratulerar oss. Maarit kommer upp till passet strax dĂ€rpĂ„. Nu kĂ€nns det som att vi Ă€r klara med de höga bergen och resten Ă€r nĂ„got av formalia. För att bekrĂ€fta detta sĂ„ hoppar den mexikanska kontingenten upp och ner, och ropar unisont âno more climbs, no more climbsâ. Det Ă€r verkligen lĂ€tt att ryckas med. Claes kommer och vi tar nĂ„gra bilder pĂ„ toppen vid den fransk-italienska grĂ€nsen.
NÀr alla har Àtit och druckit, sÄ sÀtter vi av utför. RÀtt snart efter toppen trillar mina lÀsglasögon ut ur ryggfickan, men Maarit ser detta, stannar och hittar dem direkt. Tack! De första 25 kilometerna till nÀsta depÄ Àr neutraliserade, men dÀrefter börjar tidtagningen igen. Vi fyller pÄ med energi en sista gÄng och arrangörerna vÀntar tills vi Àr en lagom stor grupp som kan dra ivÀg tillsammans.
PÄ svenskt manér försöker vi fÄ igÄng en kedja, men det vill sig inte. Jag vet inte om det Àr brist pÄ kunskap, brist pÄ vilja eller alltför stark tÀvlingsinstinkt. Jag tror inte att vi nÄgon gÄng fÄr till ens en handfull lyckade vÀxlingar i rad. Till slut Àr det nÄgra riktigt starka Äkare som tar tÀten och bombar pÄ ordentligt. Jag ligger lÄngt fram i klungan och följer med tÀtgruppen nÀr det spricker av. I nÄgot lÀge blir jag omkörd av en cyklist som momentet senare tvÀrnitar framför mig. Jag vÀjer ut i motsatt körfil och Àr tacksam för att det inte kommer nÄgon mötande trafik. Men hÀndelsen fÄr mig att slÀppa gruppen och backa ner till nÀsta, som ligger just bakom.
Claes Ă€r den ende jag har koll pĂ„ och vi hĂ„ller oss lĂ„ngt fram i gruppen, kanske pĂ„ femte, sjĂ€tte hjul. En enda Ă„kare drar nĂ€stan hela tiden. Ăven om det gĂ„r lĂ€tt utför, sĂ„ Ă€r farten sĂ„dan att jag mĂ„ste trycka pĂ„ ordentligt för att hĂ€nga med. Till slut blir det lite rotation i tĂ€ten och jag slĂ€pper villigt in de cyklister som faller av framför mig. Det Ă€r bra att ligga lĂ„ngt fram, men inte alltför lĂ„ngt fram.
I en liten by skall ett Àldre par ta sig över vÀgen som vi kommer pÄ. Gumman piper över nÄgra meter framför vÄr klunga som rusar fram i 50 km/h och jag Àr vÀldigt tacksam för att farbrorn vÀljer att stÄ kvar. Vi hade inte haft en chans att stanna kontrollerat om han ocksÄ fÄtt för sig att gÄ över.
Vi kommer ikapp den framförvarande gruppen och farten bedarrar, vilket Àven beror pÄ att det nu gÄr lite uppför. NÄgra kilometer senare ser vi mÄlet och eftersom Claes Àr vÄr puncheur, sÄ drar jag upp spurten och de sista meterna flyger han fram och tar ett gÀng placeringar. I mÄl Àr Maarit med, men det visar sig att Bertil har fÄtt ett kedjehopp ganska snart efter den sista depÄn. Trots det sÄ tappar han inte mÄnga minuter nÀr han vÀl dyker upp.
Etappen Àr slut, men det Àr över tvÄ mil till mÄlet i Cuneo. Vi rullar ivÀg pÄ en platt, rak och varm transportstrÀcka mot dagens slutdestination.
De tvĂ„ gĂ„nger som jag kört Haute Rote Alps tidigare, sĂ„ har tiden pĂ„ varje etapp normalt tagits frĂ„n start till mĂ„l, med undantag för nĂ„gon enstaka farlig utförskörning under veckan. Numera Ă€r i princip alla utförskörningar neutraliserade och dĂ€rtill finns transferstrĂ€ckor. Sammantaget finns det alltsĂ„ tre typer av strĂ€ckor och jag kan inte riktigt förstĂ„ vad som Ă€r skillnaden mellan en neutraliserad utförskörning som inkluderas i en etapp och en transferstrĂ€cka som inte inkluderas i etappen. Men det kanske inte Ă€r meningen att man skall förstĂ„ allt âŠ
Inför dag 7
TvÄ dagar tidigare i Briancon sÄ visade det sig att vi inte kunde bo pÄ vÄrt förbokade hotell i Cuneo. Detta berörde ett 60-tal cyklister och ryktet sade att hotellet fÄtt en ny Àgare vars mÄlgrupp inte innefattade Haute Route-cyklister. Arrangörerna hade bokat om oss pÄ en handfull hotell inom en fyramilaradie frÄn Cuneo, med all den extra logistik som det skulle medföra. Med Bertils lokalkÀnnedom Àndrade vi denna ombokning till ett frÀscht Bed & Breakfast strax utanför Cuneo centrum, dÀr han bott inför Gran Fondo Faust Coppi nÄgot Är tidigare. Mycket bra initiativ, som underlÀttade mycket för oss inblandade.
En annan intressant frÄgestÀllning rörde loppets sista etapp. Bertil och Claes hade haft den pÄ sin radar sedan starten och vi hade dryftat den redan i MegÚve, men valt att tillÀmpa strutstaktiken. Nu var vi tvungna att lyfta vÄra huvuden upp ur jorden.
Den ursprungliga dragningen av etapp 7 skulle gĂ„ frĂ„n Cuneo över Tende och vidare in i Frankrike. Bitar av strĂ€ckningen över Tende bestĂ„r av grusvĂ€gar, samtidigt som det finns en tunnel genom berget. Tunneln har varit under reparation sedan stormen Alex 2020 med vĂ€xelvis enkeltrafik och uppenbarligen hade arrangörerna bett om lov att köra loppet som en karavan genom tunneln. DĂ„ de italienska myndigheterna inte svarat pĂ„ denna förfrĂ„gan, sĂ„ tog man fram en Plan B. Den bestod i att alla cyklar skulle Ă„ka godstĂ„g frĂ„n Cuneo till Breil-sur-Roya medan cyklisterna skulle bussas runt bergsmassivet till samma stad, en tur pĂ„ drygt tre timmar. Ă
terigen hade Bertil ett kreativt alternativ till detta, nÀmligen att vi skulle ta tÄget frÄn Cuneo till Breil-sur-Roya tillsammans med vÄra cyklar. En tweak pÄ denna plan var att hoppa av tÄget tvÄ mil innan slutdestinationen och rulla ner sista biten till Breil-sur-Roya lÀngs en vÀldigt vacker vÀg. Efter en avstÀmning med Samantha Arnaudo, ledare i damtÀvlingen och med hemvist i Cuneo, sÄ visar det sig att hon Àmnar göra pÄ samma sÀtt.
Dagen i siffror
Start: 07:30
Distans: 119 km
Stigning: 2705 m
Tid i sadeln: 5:23
Rullsnitt: 22.1 km/h
Ytterligare transfer: 22 km
ETAPP 7: BREIL-SUR-ROYA - CHATEAU DE NICE
Bertil, Claes, Maarit och jag rullar till stationen i Cuneo sÄ att vi Àr dÀr 06:15, i god tid innan tÄgets avgÄng. Vi möter upp Olof, som blivit ombokad till ett hotell i centrala Cuneo, en bokning som han behöll. De italienska tÄgen Àr vÀl förberedda för cyklister och cyklar, sÄ vi hÀnger upp cyklarna i framhjulen pÄ för dessa avsedda krokar och slÄr oss ner i deras nÀrhet. En timme senare har vi passerat berget, sÄ Bertil, Claes och jag hoppar av med vÄra cyklar och ryggsÀckar, och rullar de tvÄ milen till Breil-sur Roya. Vi kommer dit före tÄget och nÀr alla Àr Ätersamlade, sÄ rullar vi in till stan och Àter en lÄng och hÀrlig frukost.
Starten Àr planerad till klockan 11 och blir flyttad ytterligare en halvtimme. Som vanligt Àr det varmt och de flesta cyklister söker skugga i en stor öppen samlingslokal, ett gigantiskt tÀlt med öppna sidor. Det Àr lÀtt att se den hÀr sista stympade etappen som ren formalia, men den första klÀttringen Àr Ätta kilometer lÄng och den andra Àr elva, sÄ det Àr ingen lek pÄ nÄgot sÀtt.
Det hÀr Àr Bertils hemmaplan och han sÀtter ett högt tempo frÄn start. Det Àr precis sÄ att jag gÄr med utan att det blir alltför obekvÀmt, men bara nÀstan. Vid toppen ligger en depÄ och jag stannar för att fylla flaskorna, medan Bertil fortsÀtter utför. Körningen Àr riktigt skön och vi bildar en grupp som kör tillsammans en stor del av berget, ner till Sospel.
Dagens andra klÀttring börjar innan man lÀmnat staden och det Àr riktigt varmt. Efter en stund kommer Maarit ikapp och hon har bra tryck i pedalerna. Jag slÀpper direkt, men nÀr luckan stabiliseras nÄgra meter framför mig, sÄ gÄr jag ikapp i ett lÀmpligt parti. Efter en stund drar hon ivÀg igen, luckan stabiliseras, jag gÄr ikapp och sÄ hÀr upprepas det nÄgra gÄnger, Ànda tills vi kommer upp till toppen tillsammans. Bertil Àr redan uppe och Claes kommer strax efterÄt. Efter energiintag och de sedvanliga bilderna, sÄ rullar vi utför mot Nice.
En sista tidtagning skall göras pĂ„ de sista en och en halv kilometerna upp till Chateau de Nice. Vi bestĂ€mmer oss för att försöka fĂ„ till ett uppdrag för vĂ„r puncheur. I slutĂ€nden sĂ„ drar Maarit nĂ„gra hundra meter, jag drar ytterligare nĂ„gra hundra och nĂ€r det Ă€r en kilometer kvar till toppen sĂ„ lĂ€mnar vi Claes Ă„t att göra resten av jobbet sjĂ€lv. Just ett snyggt uppdrag âŠ
Men jag tror inte att det gjorde sÄ mycket, vare sig till eller frÄn. Vi kommer upp till mÄlet i parken vid Chateau de Nice och det kÀnns otroligt befriande. Det kÀnns riktigt, riktigt skönt.
Vi hittar en plats i skuggan dĂ€r vi kan sitta tillsammans. Det har varit ruskigt varm under hela veckan, men vi Ă€r rörande överens om hellre det, Ă€n kyla och regn. De flesta svalkar sig med öl, men jag vill ha iste just nu. NĂ€r jag kommer ner till depĂ„n sĂ„ hamnar jag bredvid en i filmteamet och han verkar Ă€nnu varmare och törstigare Ă€n jag. Jag fyller hans mugg, sedan min och innan jag ens hunnit ta en sipp, sĂ„ Ă€r hans mugg tom, sĂ„ jag fyller den igen. âYou are doing a great jobâ fĂ„r jag ur mig och han svarar âYou tooâ, lite pĂ„ autopilot. Han tar ett halvt steg bakĂ„t, tittar pĂ„ mig och fortsĂ€tter âYou looked good on video, in the time trialâ. Jag tackar.
Det Àr första gÄngen som jag fÄr ett utifrÄn-och-in-perspektiv pÄ Haute Route. Jag har hittills enbart sett Haute Route ur cyklistens synvinkel och alla relationer ur detta perspektiv. I den nÀrmsta kretsen finns vi i Stockholm CK, dÀrefter övriga svenskar, Akko och Sean, och sedan kanske ett drygt tiotal Äkare som jag hÀlsar pÄ och vÀxlar nÄgra ord med, men dÀr relationen inte Àr lika djup. Helt plötsligt stÀller jag mig frÄgan hur loppet ter sig ur en fotografs eller filmares perspektiv.
KvÀllens bankett fÀrgsÀtts Äterigen av den mexikanska delegationen. De Àr helt fantastiska och ger hela loppet en unik prÀgel. NÀr jag ser vÄr mexikanska hejaklackledare nÄgra bord bort, denna gÄng utan sombrero, sÄ Àr jag helt enkelt tvungen att pipa över och ge henne cred som varandes den i sÀrklass bÀsta svenska hejaklacken.
Dagen i siffror
Start: 11:30
Distans: 66 km
Stigning: 1335 m
Tid i sadeln: 2:57
Rullsnitt: 22.5 km/h
Frivillig transfer: 20 km
EPILOG
Jag har hört mĂ„nga kloka ord sĂ€gas de gĂ„nger jag kört Haute Route. De som satt sig starkast Ă€r frĂ„n 2014, âFirst survival. Beyond that a respectable finish.â Det blev vĂ„rt mantra dĂ„ och det har förblivit mitt mantra sedan dess.
I videon som sammanfattar Ă„rets lopp sĂ€ger en av deltagarna âit is really hard to explain what you train for to friends who donât cycleâ. Det Ă€r nog sĂ„ sant. EmellanĂ„t kan det Ă€ven vara svĂ„rt att förklara för sig sjĂ€lv varför man lĂ€gger ner alla denna tid och kraft. Men nĂ€r man fĂ„r förmĂ„nen att genomföra ett sĂ„nt hĂ€r lopp under sĂ„dana betingelser sĂ„ ter sig svaret vĂ€ldigt sjĂ€lvklart.
LĂNKAR
Arrangörernas officiella hemsida
Haute Route
Haute Route Alps 2023
Course announcement
After Movie
Dag 1
Bilder
Video
Dag 2
Bilder
Video
Dag 3
Bilder
Video
Dag 4
Bilder
Video
Dag 5
Bilder
Video
Dag 6
Bilder
Video
Dag 7
Bilder
Resultat
Officiellt resultat
|
|
|
